Jag fryser
Jobbar i en av de andra butikerna idag och det är så himla kallt här att jag bara går omkring och huttrar. Det finns visseligen inte så mycket annat att göra heller...
Har precis avslutat en underbar Vivo-lunch inne på ett kontor med gallerprydda fönster. Så deprimerande! Men imorgon fyller jag år och det ska bli en bra dag har jag bestämt. P är sjukt hemlighetsfull med vad han har köpt till mig, men jag vet vad det är hihi! Eller ok jag vet inte, men jag har en bra gissning. Får se imorn om den stämmer.
Hade tänkt att jag skulle spendera eftermiddagen på centralbadet och unna mig själv och min utarbetade rygg en liten massage imorgon, men jag kom fram till att jag var för snål för det - 800 spänn för 50 min är inte ok!!!
Men någonting mysigt blir det nog.
Just idag...
Igår vaknade jag ungefär fem minuter efter att jag till slut somnat. Kändes det som. Hade legat och vridigt mig sen klockan 22 eftersom jag skulle få sova ut ordentligt tänkte jag. Så blev det inte. Dagen blev ändå okej, pluggade mycket och fick oväntat besök av I och P som nästan aldrig är i Stockholm, det var härligt. Vi drack te och pratade i mun på varandra i flera timmar, det blir lätt så när man inte setts på ett tag.
Men på kvällen rullade det stora vemodet in helt utan förvarning. Jag vet att lite sömn och en extrem otillräcklighetskänsla, som kommer sig av att jag inte hinner läsa allt jag ska läsa, utlöste detta tillstånd av total missär. Det gör det tyvärr inte lättare att ignorera för det. Så idag var jag livrädd för att vakna med samma hårda känsla i magen, var så länge sen jag mådde dåligt att jag inte vet hur jag ska hantera det längre. Mådde dåligt på det här sättet alltså, utan konkret anledning och med en diffus olycklighetskänsla i magen.
När jag vaknar av att P ska gå till jobbet sköljer gårdagens känslor över mig igen. Fuck.
Men den här gången var jag inte oförbered. Så jag pallrade mig upp ur sängen, släpade mig in i duschen där jag öste på lite av min favorit ylangylang-olja, lite ansiktsmask, skrubbade hela kroppen med peelinghandske...och här någonstans börjar jag må lite bättre. Jag börjar fundera över vad jag skulle kunna göra för mig själv som skulle få mig att må lite bättre och jag bestämmer mig för att börja med att göra min favoritfrukost: blåbärssmoothie och avokadomacka. Sen ska jag ge mig själv en stund lugn och ro innan jag sätter igång med plugget, och varför inte sätta igång med det på något mysigt fik?
Nu börjar jag faktiskt må bra på riktigt, känner att jag har kontroll över mina egna känslor igen. Behöver inte halka ner i det där hålet längre. Inser att jag kommit ganska långt.
Har börjat teckna lite igen, men fantasin tryter så än så länge kan jag bara måla av det som finns i närheten.
Av någon anledning så ser P alltid svartmuskig och kriminell ut när jag försöker måla honom.
Men på kvällen rullade det stora vemodet in helt utan förvarning. Jag vet att lite sömn och en extrem otillräcklighetskänsla, som kommer sig av att jag inte hinner läsa allt jag ska läsa, utlöste detta tillstånd av total missär. Det gör det tyvärr inte lättare att ignorera för det. Så idag var jag livrädd för att vakna med samma hårda känsla i magen, var så länge sen jag mådde dåligt att jag inte vet hur jag ska hantera det längre. Mådde dåligt på det här sättet alltså, utan konkret anledning och med en diffus olycklighetskänsla i magen.
När jag vaknar av att P ska gå till jobbet sköljer gårdagens känslor över mig igen. Fuck.
Men den här gången var jag inte oförbered. Så jag pallrade mig upp ur sängen, släpade mig in i duschen där jag öste på lite av min favorit ylangylang-olja, lite ansiktsmask, skrubbade hela kroppen med peelinghandske...och här någonstans börjar jag må lite bättre. Jag börjar fundera över vad jag skulle kunna göra för mig själv som skulle få mig att må lite bättre och jag bestämmer mig för att börja med att göra min favoritfrukost: blåbärssmoothie och avokadomacka. Sen ska jag ge mig själv en stund lugn och ro innan jag sätter igång med plugget, och varför inte sätta igång med det på något mysigt fik?
Nu börjar jag faktiskt må bra på riktigt, känner att jag har kontroll över mina egna känslor igen. Behöver inte halka ner i det där hålet längre. Inser att jag kommit ganska långt.
Har börjat teckna lite igen, men fantasin tryter så än så länge kan jag bara måla av det som finns i närheten.
Av någon anledning så ser P alltid svartmuskig och kriminell ut när jag försöker måla honom.
Mina drömmars stad
Ojojoj vilken helg!
Två tolvtimmarsresdagar på tre dagar! Det är ganske kämpigt kan jag tala om. Men det var det värt för jag har fått uppleva en av de vackraste städer jag någonsin sett - Grenoble. En ganska liten och pittoresk stad som omgärdas av alperna på alla sidor. Det är så maffigt! Och genom hela stan går en liten gullig spårvagn som gör det lätt att ta sig nästan överallt.
Vi kom fram runt tre på fredagen och efter en snabb dusch på hotellet började vi utforska stan - uppifrån.
I små äggliftar åkte vi högt högt upp på ett berg där vi kunde se ut över hela stan och jag hade panikångest hela vägen upp och hela vägen ner. De hade glasgolv vilket gjorde det väldigt lätt att se var vi skulle krascha mot en säker död om den lilla liften lossnade. Men det gjorde vi inte, så väl uppe tog vi ett glas vin och en cigg i höjd med molnen. Det var coolt.
Bröllopet var också fantastiskt, inte vigseln i sig - den var ganska tråkig. Men slottet som middagen och festen var på var helt otroligt! Även det beläget högt upp i bergen med utsikt över en djup dalgång, att jag inte hade med mig kamera svider fortfarande.
Det var tydligen avlägsna släktingar till Brigitte Bardot som ägde slottet och det var hur fint som helst, ett riktigt sagoslott! Först var det två timmars champagne-mingel följt av fyrarättersmiddag med franska tal. Kände mig så lost när alla började skratta åt något roligt i ett tal, men P försökte översätta så gott han kunde.
Senare kom dansgolvet igång och jag och P glänste med våra tangokunskaper. Runt 03.30 började vi röra oss tillbaka mot hotellet (som påminde mer om en finlandsbåtshytt än ett hotellrum). Hela helgen hade flytigt på så sjukt smidigt så när vi skulle ta oss ut till flygplatsen tog vi för givet att allt skulle gå lika smidigt och att det skulle gå bussar lite titt som tätt. Det gjorde det inte. Det gick en buss. För tre timmar sen.
Panik.
Taxi skulle kosta betydligt mer än det jag och P hade kvar i plånboken efter denna ekonomiskt utmärglande helg, så det var bara att ringa pappsen och mamsen (P's alltså) som fick vända bilen på motorvägen för att åka tillbaka och ge oss pengar till taxi. Då känner man sig sååå vuxen.
Så nu blir det ekonomisk fasta ett tag framöver, ingen shopping, ingen utgång, ingenting. Jag ska bara plugga och stirra planlöst ut genom mitt fönster. Kunde man leva på kärlek eller kunde man inte det? Kommer aldrig ihåg...
Nu är det nog
Det blev ett halvbra slut på min lilla fasta, nämligen med en ganska regäl hemmafylla á la Elli. Fast hemma hos oss; Elli hade köpt vinet/ölen. Man blir tydligen väääldigt bakis om man super direkt på en fasta - don't try this at home!
Så idag har jag mått betydligt sämre än vad jag förtjänat, självklart samtidigt som jag haft väldigt mycket att göra. Klockan nio imorse var jag till exempel ute i Rissne för att uppleva ännu en hjärndöd basgruppsdag. Väl framme får jag veta att de ändrat tiden till klockan tio, fun! Att meddela detta till ALLA studenter var inte basgruppsledarens ansvar fick jag höra.
Det dröjer inte lång tid innan jag inser att detta håller på att utvecklas till ännu en temadag om förskola/grundskola och alltså inte kommer ha någon som helst relevans för mig. Jag glider demonstrativt ner i min stol och blänger ilsket på den timida lilla kvinnan som berättar om LUS-schemat för oss. Hon skulle eventuellt ta upp saker som gällde gymnasiet i slutet av dagen om det fanns tid. Eventuellt. Thanks a lot. Mina kära bundsförvanter satt och pluggade/surfade på mobilen.
Any ho, så kommer det så småningom fram att det har cirkulerat runt ett mail bland vissa av studenterna (I wouldn't know, har inte kollat min studentmail på två år), där det med viss otydlighet framkommit att det nog kanske inte alls är obligatoriskt för oss att gå på dessa basgruppsdagar eftersom de inte ger några poäng och därför inte ingår i någon kurs...fast det är fortfarande obligatoriskt men det gör inte så mycket om vi inte går...typ.
Jag förstod det som att eftersom dessa meningslösa dagar endast genererar "osynliga" poäng, kan de endast resultera i ett "osynligt" IG om man inte deltar. Fine by me. Jag tänker aldrig mer sätta min fot där igen. Och de kan ta sina j¤&/%/&%&vla kompletteringsuppgifter och trycka upp dem någonstans.
Dessutom kommer de få ett argt och sarkastiskt mail...
Inatt bär det av till Frankrike på bröllop, P's kusin ska gifta sig och det har varit väldigt osäkert om vi skulle ha råd att åka på detta bröllop (har sammanlagt spenderat 2000 på kläder, 3500 på resa, 500 på hotell, 500 på bröllpspresent). Men nu blir det iallafall av och det känns jättebra. Ser dock inte fram emot att befinna mig på Skavsta klockan sex imorgon bitti, dvs åka hemmifrån vid fyra. Inte kul. Framförallt eftersom jag inte kommer kunna sova bort det här baksmällan ordentligt. Tror att jag har feber också (det tror jag alltid när jag är bakis).
Här kommer lite pics från igår!
Ni är så söta, Puss på er!
Så idag har jag mått betydligt sämre än vad jag förtjänat, självklart samtidigt som jag haft väldigt mycket att göra. Klockan nio imorse var jag till exempel ute i Rissne för att uppleva ännu en hjärndöd basgruppsdag. Väl framme får jag veta att de ändrat tiden till klockan tio, fun! Att meddela detta till ALLA studenter var inte basgruppsledarens ansvar fick jag höra.
Det dröjer inte lång tid innan jag inser att detta håller på att utvecklas till ännu en temadag om förskola/grundskola och alltså inte kommer ha någon som helst relevans för mig. Jag glider demonstrativt ner i min stol och blänger ilsket på den timida lilla kvinnan som berättar om LUS-schemat för oss. Hon skulle eventuellt ta upp saker som gällde gymnasiet i slutet av dagen om det fanns tid. Eventuellt. Thanks a lot. Mina kära bundsförvanter satt och pluggade/surfade på mobilen.
Any ho, så kommer det så småningom fram att det har cirkulerat runt ett mail bland vissa av studenterna (I wouldn't know, har inte kollat min studentmail på två år), där det med viss otydlighet framkommit att det nog kanske inte alls är obligatoriskt för oss att gå på dessa basgruppsdagar eftersom de inte ger några poäng och därför inte ingår i någon kurs...fast det är fortfarande obligatoriskt men det gör inte så mycket om vi inte går...typ.
Jag förstod det som att eftersom dessa meningslösa dagar endast genererar "osynliga" poäng, kan de endast resultera i ett "osynligt" IG om man inte deltar. Fine by me. Jag tänker aldrig mer sätta min fot där igen. Och de kan ta sina j¤&/%/&%&vla kompletteringsuppgifter och trycka upp dem någonstans.
Dessutom kommer de få ett argt och sarkastiskt mail...
Inatt bär det av till Frankrike på bröllop, P's kusin ska gifta sig och det har varit väldigt osäkert om vi skulle ha råd att åka på detta bröllop (har sammanlagt spenderat 2000 på kläder, 3500 på resa, 500 på hotell, 500 på bröllpspresent). Men nu blir det iallafall av och det känns jättebra. Ser dock inte fram emot att befinna mig på Skavsta klockan sex imorgon bitti, dvs åka hemmifrån vid fyra. Inte kul. Framförallt eftersom jag inte kommer kunna sova bort det här baksmällan ordentligt. Tror att jag har feber också (det tror jag alltid när jag är bakis).
Här kommer lite pics från igår!
Ni är så söta, Puss på er!
Typ katharsis liksom...
Fuck fuck fuck. Hade precis skrivit ett jättelångt inlägg när jag råkade komma åt det onda lilla krysset i hörnet och stängde ner hela skiten! Bajs.
Okej, ska försöka återskapa det i något förkortad form:
Jag har i två dagar försökt mig på någon slags kroppslig och själslig rening. Fasta.
Det har gått ganska bra, har känt mig lätt och inte haft ont i magen för ovanlighetens skull. Däremot har jag utvecklat andra krämpor som kronisk huvudvärk, yrsel och (stackars P) ett jävla humör!
Jag tycker om hela kontrollaspekten av att fasta. Det är nästintill maktberusande att ta kontroll över ett av sina mest grundläggande behov på det sättet. Det är befriande att känna sig så oberoende.
Men det funkar ju faktiskt inte i längden. På det stora hela har jag mått skit dessa två dagar samt varit oerhört trött.
Men som en del av denna andliga reningsprocess gick jag även på yoga igår. Det var varmt och jobbigt och jag var livrädd för att yrsla till och svimma. Det gjorde jag inte. Däremot tror jag att instruktören fick idétorka mot slutet av passet (eller så var hon smygsadist) för hon lät oss stå i axelstående i typ en kvart!
Om ni inte vet vad det är så är det när man balanserar hela sin kroppstyngd på axlar och nacke och har tårna pekandes mot taket. Det är inte bara tråkigt att stå så en längre tid det är även sjukt jobbigt för framförallt nacken som känns som den ska gå av. Det går heller inget vidare att andas i den positionen så efter en kvart började jag bli ganska yr och mosig i huvudet. Försökte få kontakt med den sadistiska instruktören utan att vrida på huvudet och därmed tappa balansen, men hon gick bara runt och tände små mysiga ljus (klockan elva på förmiddagen, jättemysigt).
Så idag vaknade jag med träningsvärk och en odefinierbar smärta i nacken. Wonder why.
Fasta är alltså ingenting jag rekommenderar. Och om ni ska på yoga - ta med en bok.
Okej, ska försöka återskapa det i något förkortad form:
Jag har i två dagar försökt mig på någon slags kroppslig och själslig rening. Fasta.
Det har gått ganska bra, har känt mig lätt och inte haft ont i magen för ovanlighetens skull. Däremot har jag utvecklat andra krämpor som kronisk huvudvärk, yrsel och (stackars P) ett jävla humör!
Jag tycker om hela kontrollaspekten av att fasta. Det är nästintill maktberusande att ta kontroll över ett av sina mest grundläggande behov på det sättet. Det är befriande att känna sig så oberoende.
Men det funkar ju faktiskt inte i längden. På det stora hela har jag mått skit dessa två dagar samt varit oerhört trött.
Men som en del av denna andliga reningsprocess gick jag även på yoga igår. Det var varmt och jobbigt och jag var livrädd för att yrsla till och svimma. Det gjorde jag inte. Däremot tror jag att instruktören fick idétorka mot slutet av passet (eller så var hon smygsadist) för hon lät oss stå i axelstående i typ en kvart!
Om ni inte vet vad det är så är det när man balanserar hela sin kroppstyngd på axlar och nacke och har tårna pekandes mot taket. Det är inte bara tråkigt att stå så en längre tid det är även sjukt jobbigt för framförallt nacken som känns som den ska gå av. Det går heller inget vidare att andas i den positionen så efter en kvart började jag bli ganska yr och mosig i huvudet. Försökte få kontakt med den sadistiska instruktören utan att vrida på huvudet och därmed tappa balansen, men hon gick bara runt och tände små mysiga ljus (klockan elva på förmiddagen, jättemysigt).
Så idag vaknade jag med träningsvärk och en odefinierbar smärta i nacken. Wonder why.
Fasta är alltså ingenting jag rekommenderar. Och om ni ska på yoga - ta med en bok.
Shiny objects
Oj oj oj, nu har det gått en hel vecka sen någonting kom upp på bloggen igen. Till mitt försvar har det hänt en del sen sist och jag har helt enkelt inte haft tid att blogga.
Jag är numera förlovad(!) och följden av detta blev en absurd utökning av mina sociala åtaganden. Det började med förlovningsfirande i dagarna tre (hihi), som helt ärligt lämnade mig smått utpumpad och jävligt bakis när helgen var över. Utöver det hade vi älgmiddag med alldeles för mycket rödvin hos oss i tisdags, kräftskiva igår och ja...måndagen var väl den enda händelselösa dagen under denna intensiva period. Ovanpå detta har jag försökt vara en seriös student, vilket har gått sådär...Försök själv att läsa Foucault när du är bakis!
Jag har i alla fall förstått varför kursen jag läser heter Vansinnets litteratur - den tvingar nämligen de stackars studenterna att plöja helt obegripliga och så flummiga texter att den enda utvägen är att själv bli vansinnig. Jag skulle gissa att jag har ungefär en vecka kvar innan jag verkligen kommer sugas in i vansinnesdimmorna.
You'll find me in the rocking-chair with a new fancy white sweater.
Åh, jag måste berätta om en sak som hände igår som verkligen fick mig att vika mig dubbel av skratt. Jag är medveten om att det här är en sån där guess-you-had-to-be-there-grej men jag berättar den ändå.
Jag och P var som sagt på kräftskiva igår. I köket där denna kräftskiva hölls hade värdinnan, som är ganska kort bör tilläggas, satt upp fina kulörta lyktor med levande ljus i. Bland annat så hängde en i dörrposten och visar sig vara precis i samma höjd som P's huvud. P går självklart in i lyktan och får stearin över hela ansiktet och luggen, skriker som ett litet argt barn och ska sedan försöka slita ner lyktan som bringat honom så mycket smärta. Detta leder självklart till att han får en ny dusch stearin över sig, denna gång på hans favoritskjorta. Jag skojar inte när jag säger att jag aldrig hört en vuxen man lida så mycket förut. Min blivande man, gott folk!
Jag är numera förlovad(!) och följden av detta blev en absurd utökning av mina sociala åtaganden. Det började med förlovningsfirande i dagarna tre (hihi), som helt ärligt lämnade mig smått utpumpad och jävligt bakis när helgen var över. Utöver det hade vi älgmiddag med alldeles för mycket rödvin hos oss i tisdags, kräftskiva igår och ja...måndagen var väl den enda händelselösa dagen under denna intensiva period. Ovanpå detta har jag försökt vara en seriös student, vilket har gått sådär...Försök själv att läsa Foucault när du är bakis!
Jag har i alla fall förstått varför kursen jag läser heter Vansinnets litteratur - den tvingar nämligen de stackars studenterna att plöja helt obegripliga och så flummiga texter att den enda utvägen är att själv bli vansinnig. Jag skulle gissa att jag har ungefär en vecka kvar innan jag verkligen kommer sugas in i vansinnesdimmorna.
You'll find me in the rocking-chair with a new fancy white sweater.
Åh, jag måste berätta om en sak som hände igår som verkligen fick mig att vika mig dubbel av skratt. Jag är medveten om att det här är en sån där guess-you-had-to-be-there-grej men jag berättar den ändå.
Jag och P var som sagt på kräftskiva igår. I köket där denna kräftskiva hölls hade värdinnan, som är ganska kort bör tilläggas, satt upp fina kulörta lyktor med levande ljus i. Bland annat så hängde en i dörrposten och visar sig vara precis i samma höjd som P's huvud. P går självklart in i lyktan och får stearin över hela ansiktet och luggen, skriker som ett litet argt barn och ska sedan försöka slita ner lyktan som bringat honom så mycket smärta. Detta leder självklart till att han får en ny dusch stearin över sig, denna gång på hans favoritskjorta. Jag skojar inte när jag säger att jag aldrig hört en vuxen man lida så mycket förut. Min blivande man, gott folk!
Kalla mig gärna otacksam
Men jag blir väldigt förvirrad av det här vädret. Det är alltid ca 15 grader och blåsigt (ev. regnigt) när jag lämnar lägenheten, men så fort jag kommit tillräckligt långt för att det ska vara för sent att vända tillbaka klättrar temperaturen snabbt upp till 20 grader och solen gassar plötsligt. Och där går jag och svettas i trenchcoat och halsduk (och hatt om det verkligen var höstigt när jag gick hemifrån), samtidigt som alla jag möter hoppsar fram i linnen och bara ben.
och nej, det är inte så att jag inte uppskattar sol och värme. Jag vill bara inte bli lurad till att tro att det är höst när det tydligen fortfarande är sommar. Jag vill ha tydliga besked, raka puckar!
Istället tvingas jag nu släpa runt på alla dessa varma kläder när jag till slut vågar mig ut i någon slags sommarmundering, för jag vet (oooh vad jag vet!) att så fort jag gör det kommer en smärre istid hoppa upp och bita mig i rumpan.
och nej, det är inte så att jag inte uppskattar sol och värme. Jag vill bara inte bli lurad till att tro att det är höst när det tydligen fortfarande är sommar. Jag vill ha tydliga besked, raka puckar!
Istället tvingas jag nu släpa runt på alla dessa varma kläder när jag till slut vågar mig ut i någon slags sommarmundering, för jag vet (oooh vad jag vet!) att så fort jag gör det kommer en smärre istid hoppa upp och bita mig i rumpan.
Osmos?
Varför blir man så kissnödig när man simmar?
På en timme var jag tvungen att gå upp och kissa TRE gånger! Sjukt irriterande. Funderar på vad det beror på, är det någon typ av osmos som gör att kroppen suger åt sig den omgärdande vätan? Eller är det som när man vill jävlas med folk som sover och stoppar deras händer i ljummet vatten så att de kissar på sig i sömnen?
Någon som vet?
Jag tycker om att simma på mornarna när det bara är pensionärer och tjockisar där. Då känner jag mig snygg.
Annat är det på kvällarna när simföreningarna intar bassängerna, då sitter jag och P på läktaren och har ångest. P hatar 16-åriga simkroppar (killarnas alltså, tjejernas har han nog inget emot...)
På mornarna känner jag mig som Therese Ahlshammar.
På en timme var jag tvungen att gå upp och kissa TRE gånger! Sjukt irriterande. Funderar på vad det beror på, är det någon typ av osmos som gör att kroppen suger åt sig den omgärdande vätan? Eller är det som när man vill jävlas med folk som sover och stoppar deras händer i ljummet vatten så att de kissar på sig i sömnen?
Någon som vet?
Jag tycker om att simma på mornarna när det bara är pensionärer och tjockisar där. Då känner jag mig snygg.
Annat är det på kvällarna när simföreningarna intar bassängerna, då sitter jag och P på läktaren och har ångest. P hatar 16-åriga simkroppar (killarnas alltså, tjejernas har han nog inget emot...)
På mornarna känner jag mig som Therese Ahlshammar.
Är jag verkligen redo för det här?
Jaha, då var studierna igång igen. Efter tre månanders intellektuell förslappning är det alltså dags att sätta tänderna i litteratur något tyngre än strandens tidsfördriv. Hur och när ska självdiciplinen infinna sig i denna dekadenta student? Jag vill ju bara fika!
Till råga på allt innehåller den här terminen extremt lite undervisning så på något sätt måste jag uppbringa lite arbetslust för att klara det på egen hand. Vet bara inte hur det ska gå till...
Det kanske bara handlar om att komma in i rutiner igen, just nu har jag ju faktiskt inga. Borde kanske skaffa några nya rutiner den här terminen? Tango? Ett månatligt besök på Yasuragi? En väldigt trevlig rutin men kanske lite svår att genomföra rent ekonomiskt.
Vad kan man annars göra för att ge sitt liv lite guldkant? Har redan insett att god mat och dyra viner berikar livet, och det där med att träffa sina vänner oftare har jag lagt ner (det faller för ofta på den andra parten).
Fick ett ryck av kreativitet (som varade i exakt en halvtimme) då jag köpte på mig lite konstnärsmaterial, men lagom till att jag skulle sätta igång hade skaparlusten falnat och materialet ligger fortfarande ouppackat i en påse i ett hörn. Så istället för att pigga upp mig kommer det ligga där och ge mig prestationsångest tills jag får ett expressionistiskt raseriutbrott och pajar alltihop. Eller så lägger jag det i en liten låda och glömmer bort det.
Ska fundera på det där med nya vanor. Något ska jag väl komma på.
Till råga på allt innehåller den här terminen extremt lite undervisning så på något sätt måste jag uppbringa lite arbetslust för att klara det på egen hand. Vet bara inte hur det ska gå till...
Det kanske bara handlar om att komma in i rutiner igen, just nu har jag ju faktiskt inga. Borde kanske skaffa några nya rutiner den här terminen? Tango? Ett månatligt besök på Yasuragi? En väldigt trevlig rutin men kanske lite svår att genomföra rent ekonomiskt.
Vad kan man annars göra för att ge sitt liv lite guldkant? Har redan insett att god mat och dyra viner berikar livet, och det där med att träffa sina vänner oftare har jag lagt ner (det faller för ofta på den andra parten).
Fick ett ryck av kreativitet (som varade i exakt en halvtimme) då jag köpte på mig lite konstnärsmaterial, men lagom till att jag skulle sätta igång hade skaparlusten falnat och materialet ligger fortfarande ouppackat i en påse i ett hörn. Så istället för att pigga upp mig kommer det ligga där och ge mig prestationsångest tills jag får ett expressionistiskt raseriutbrott och pajar alltihop. Eller så lägger jag det i en liten låda och glömmer bort det.
Ska fundera på det där med nya vanor. Något ska jag väl komma på.
Into the wild
I söndags gav jag och P oss ut i skogen för att fylla på svampförrådet. Vi hoppade på en buss och vips var vi ute på landet! Med oss hade vi självklart med oss vår nyinköpta svampbok.
Ögonblicken innan äventyret börjar...det är så spännande.
Vi klev av bussen i Hellasgården, ett väldigt mysigt område kring en fin liten sjö.
P testar sin nya svampkniv.
Självklart började det regna, då passar det bra att langa fram
termosen och dricka kaffe under en gran!
Senare blev det lunchpicknick vid sjön med en underbar utsikt.
Det är viktigt att ladda batterierna då och då när man plockar svamp.
Mys!
När svampen låg tryggt i våra påsar hittade vi av en slump två öl som stod och väntade på oss inne i restaurangen, de dög fint som belöning efter en dags hårt slit!
Ja, det blev en del! Nu återstår bara att ta hand om allting.
Det skulle rensas och torkas... (har man ingen torkmaskin får
man ta det man har...)
Pill pill...
Lite skulle förvällas och stekas...och en hel del skulle ätas!
Middagen bestod av pasta med älgskav- och Karljohansås, mums!
Ett perfekt slut på en väldigt lyckad dag!
Ögonblicken innan äventyret börjar...det är så spännande.
Vi klev av bussen i Hellasgården, ett väldigt mysigt område kring en fin liten sjö.
P testar sin nya svampkniv.
Självklart började det regna, då passar det bra att langa fram
termosen och dricka kaffe under en gran!
Senare blev det lunchpicknick vid sjön med en underbar utsikt.
Det är viktigt att ladda batterierna då och då när man plockar svamp.
Mys!
När svampen låg tryggt i våra påsar hittade vi av en slump två öl som stod och väntade på oss inne i restaurangen, de dög fint som belöning efter en dags hårt slit!
Ja, det blev en del! Nu återstår bara att ta hand om allting.
Det skulle rensas och torkas... (har man ingen torkmaskin får
man ta det man har...)
Pill pill...
Lite skulle förvällas och stekas...och en hel del skulle ätas!
Middagen bestod av pasta med älgskav- och Karljohansås, mums!
Ett perfekt slut på en väldigt lyckad dag!
