Dagens dos av idioti
ok, nu kommer ett argt inlägg som för ovanlighetens skull är riktad till svenska dagbladet!
Ögnade snabbt igenom bilagan A perfect guide som är någon slags modebilaga, typ Sofies mode fast mindre Sofie och mer Dior. Nästan längst bak i tidningen hittar jag en krönika om konsten att välja klädkod i bröllopsinbjudningar. Först kommer en utläggning av hur hemskt det är när brudpar inte preciserar klädkoden tillräckligt mycket så att vissa gäster känner sig överklädda och vissa som "byfånar", även kostymer kan variera så mycket i estetik att det knappast heller är ett säkert val "med det vida begreppet 'kostym' uppstår samma problematik som i skräckexemplet 'sommarfin'". Fine, det finns en poäng med klädkod men någonstans inom mig tycker jag nog att det räcker om alla tar på sig någonting de själva känner sig fina i. Barnsligt kanske.
I alla fall, sen kommer krönikören (som själv är nyförlovad) fram till själva frågan om vad som faktiskt är snyggast: kostym, frack eller smoking (observera att kavaj inte ens är ett alternativ). Krönikören kommer fram till att smoking nog är snyggast trots att det är en importerad tradition från Amerikat. och här tänker jag nu: hur många av mina vänner äger en smoking? Hur många av krönikörens vänner ägen en smoking? Om det är så att de är en ganska ringa skara som faktiskt har en smoking hängandes i garderoben innebär det alltså att flertalet kommer att bli tvungna att hyra en smoking för (ja vad kan det kosta?) 2000 spänn! Och om man där utöver förväntar sig en bröllopspresent ställer man ganska höga ekonomiska krav på sina gäster tycker jag.
Det bästa och vidrigaste i hela krönikan var i alla fall slutklämmen:
"Det vägde alltså över åt smoking. A perfect guides art director, Henrik Raspe, slog spiken i kistan. När han skulle välja klädkod till sitt bröllop stod det också mellan kostym och smoking. Han bestämde sig för det senare, av estetiska skäl.
- Vi ville ha ett snyggt gruppfoto, och jag vet att några av mina barndomspolare skulle ha dykt upp i senapsgula studentkostymer och förstört helhetsintrycket.
Det lät vettigt. Jag vill heller inte passera spiselkransen varje dag och tvingas stirra på senapsgula och plommonfärgade kavajstyggelser. Smoking it is."
Alltså, vänta lite nu! Vad är viktigast när man gifter sig? Att ha sina gamla barndomspolare där eller att de ska se ut som en statistgrupp från en bondfilm?? Hur kan man resonera så?
På min och P's bröllopsinbjudan står det klädsel: kavaj/sommarfin (ooops!) och jag tror att alla gäster kommer känna sig jättefina och bekväma i vad de än tar på sig! Och jag kommer glädjas varje gång jag tittar på bilderna eftersom jag kommer se mina vänner och inte bara rekvisita.
Ögnade snabbt igenom bilagan A perfect guide som är någon slags modebilaga, typ Sofies mode fast mindre Sofie och mer Dior. Nästan längst bak i tidningen hittar jag en krönika om konsten att välja klädkod i bröllopsinbjudningar. Först kommer en utläggning av hur hemskt det är när brudpar inte preciserar klädkoden tillräckligt mycket så att vissa gäster känner sig överklädda och vissa som "byfånar", även kostymer kan variera så mycket i estetik att det knappast heller är ett säkert val "med det vida begreppet 'kostym' uppstår samma problematik som i skräckexemplet 'sommarfin'". Fine, det finns en poäng med klädkod men någonstans inom mig tycker jag nog att det räcker om alla tar på sig någonting de själva känner sig fina i. Barnsligt kanske.
I alla fall, sen kommer krönikören (som själv är nyförlovad) fram till själva frågan om vad som faktiskt är snyggast: kostym, frack eller smoking (observera att kavaj inte ens är ett alternativ). Krönikören kommer fram till att smoking nog är snyggast trots att det är en importerad tradition från Amerikat. och här tänker jag nu: hur många av mina vänner äger en smoking? Hur många av krönikörens vänner ägen en smoking? Om det är så att de är en ganska ringa skara som faktiskt har en smoking hängandes i garderoben innebär det alltså att flertalet kommer att bli tvungna att hyra en smoking för (ja vad kan det kosta?) 2000 spänn! Och om man där utöver förväntar sig en bröllopspresent ställer man ganska höga ekonomiska krav på sina gäster tycker jag.
Det bästa och vidrigaste i hela krönikan var i alla fall slutklämmen:
"Det vägde alltså över åt smoking. A perfect guides art director, Henrik Raspe, slog spiken i kistan. När han skulle välja klädkod till sitt bröllop stod det också mellan kostym och smoking. Han bestämde sig för det senare, av estetiska skäl.
- Vi ville ha ett snyggt gruppfoto, och jag vet att några av mina barndomspolare skulle ha dykt upp i senapsgula studentkostymer och förstört helhetsintrycket.
Det lät vettigt. Jag vill heller inte passera spiselkransen varje dag och tvingas stirra på senapsgula och plommonfärgade kavajstyggelser. Smoking it is."
Alltså, vänta lite nu! Vad är viktigast när man gifter sig? Att ha sina gamla barndomspolare där eller att de ska se ut som en statistgrupp från en bondfilm?? Hur kan man resonera så?
På min och P's bröllopsinbjudan står det klädsel: kavaj/sommarfin (ooops!) och jag tror att alla gäster kommer känna sig jättefina och bekväma i vad de än tar på sig! Och jag kommer glädjas varje gång jag tittar på bilderna eftersom jag kommer se mina vänner och inte bara rekvisita.
Kommentarer
Trackback
