Översvämningen
Jag skrev ju härom dagen att jag skulle berätta en personlig historia på retorikkursen, så här kommer den:
Översvämningen
Jag kom hem till min lilla etta på söder runt två på natten. Det var onsdag och jag hade varit på min favoritklubb Baba sonic. Lite småfull och väldigt trött somnar jag snabbt och tungt i min säng. Märker ingenting konstigt.
Tre timmar senare vaknar jag till av att någon ringer på min dörr. När jag väl vaknar till liv bestämmer jag mig för att det nog bara är min förvirrade granne Stickan som ofta tar fel på min lägenhet och hans. Jag ligger kvar en stund, men bestämmer mig snart för att gå upp och kolla ändå.
Då stöter jag på min andra granne, som bor under mig. Hon frågar mig om jag glömt kranarna på, eftersom det har börjat droppa vatten ifrån hennes tak.
Jag, som fortfarande är lite full och väldigt omtöcknad, förstår inte vad hon pratar om men går tillbaka in i lägenheten in i köket. Nej, jag VADAR in i köket rättare sagt. Hela golvet är nämligen täckt av vatten.
Rationell som jag var i detta ögonblick får jag för mig att det har regnat in genom fönstret som jag lämnat öppet. Kranarna är åtdragna och det verkade som den enda rimliga förklaringen till den decimeterhöga vattennivån i köket.
Grannen som är lite mer rationell just då inser snart att vattnet rinner ner ifrån lägenheten ovanför, där Stickan bor.
Vi rusar upp och ringer på i lägenheten ovanför min, där ingen öppnar. Smått panikslagna får vi tag på ett nummer till jourhavande fastighetsskötare, som kommer till undsättning ganska snabbt. De bryter sig in i lägenheten ovanför och hittar Stickan sovandes i en fåtölj med kökskranen fullt pådragen och vatten i hela köket.
Stickan är en mycket speciell person, han är runt sextio och har någon form av psykisk störning (jag vet inte riktigt vilken). Hans stora intresse är att lyssna på tysk 80-talspop på nätterna (hela nätterna) och hans garderob består framförallt av urringade skjortor och trekvartsbyxor med fransar. Oavsett säsong.
Jourkillarna lyckas i alla fall suga ut vattnet ur våra lägenheter med något som ser ut som en jättestor dammsugare och innan de åker ställer de in varsin stor och brummande fläkt i varje lägenhet.
Nu börjar det gå upp för mig att jag har haft översvämning i min lägenhet och i all min trötthet och förvirring börjar jag gapskratta. Jag står där dubbelvikt i nattlinne och betraktar mitt blöta kök genom tårar som rinner och kan inte sluta skratta. Allting känns helt overkligt.
Det här var början till ett rent helvete. Byggjobbarna som gjorde renoveringen insåg snabbt att de var tvungna att riva ut mer eller mindre hela köket eftersom allt var fuktskadat: golv, väggar, tak, allt.
I tre månader levde jag med mitt kök i vardagsrummet och med byggjobbare som kom för att börja jobba klockan sju på morgonen. Till slut brydde jag mig inte ens om att gå upp innan de kom utan gav dem en nyckel och fortsatte sova med en kudde över huvudet.
Under hela den här tiden levde jag bara på mat som gick att tillaga i mikrovågsugnen och diskade all disk i badkaret. Det var inte kul.
Men dagen kom då renoveringen var klar, och trots att sammanbrottet då bara var ett stenkast bort kan jag idag glädjas åt mitt nyrenoverade kök och tycka att det hela kanske ändå var värt det.
