Reunion
Hade faktiskt en helt fantastisk dag i lördags. Jag och mina fyra fyra absolut äldsta vänner samlades i min lägenhet för att spela in en film till en god vän som gifter sig i Tanzania i januari. Eftersom ingen av oss har råd att åka ner tänkte vi att det skulle vara trevligt att i alla fall skicka en liten hälsning. Så vi släpade oss ut i snön och besökte några av hennes favorithak på söder, vi dansade i vitan, provade brudklänningar på Lisa Larsson, handlade och åt hennes favoritmat; samtidigt som vi skickade kärlek in i kameran.
Förutom att det var väldigt roligt att göra detta, gav det oss en anledning att träffas allihopa vilket nästan aldrig händer eftersom flera av oss inte bor i Stockholm längre. Det var en dag av helt kravlöst häng, sånt där som man aldrig kan få över en fika utan som kräver tid. Det är fachinerande hur mycket man kan förändras och fortfarande ha så kul tillsammans!
När filmen var inspelad bestämde jag och H oss för att färga håret på varandra. Hon skulle bli lite blondare och jag skulle bli lite rödare. Så vi knatade iväg till Åhléns och köpte färg. När vi satt där med våra kletiga huvuden inlindade i plastpåsar insåg jag att jag bjudit över lite folk på tapasknytis om sisådär en halvtimme. Det var inte så mycket att göra, vi kunde ju inte ta ut färgen för tidigt. Så vi stod där och skålade och lagade mat med håret fullt av hårfärg. H behöll sitt under hela middagen (så att det verkligen skulle blekas) och hon såg så jäkla rolig ut (det gjorde nog i och för sig jag med). Försökte ha ett allvarligt samtal med henne om någonting men det gick inte att hålla sig för skratt!
H min pärla, säg bara till om du vill att jag ska ta bort bilden!
Det blev en väldigt skönt ouppstyrd middag med champagne, elefantöl och oändliga mängder vitlök. Det var en väldigt avslappnad kaotisk stämning i köket med tio pers som slogs om olivoljan och jag och H som hoppade in och ut ur duschen.
De tappra försöken att bli av med elefantölen satte sina spår på i alla fall mig...att jobba dagen efter var inte det roligaste jag gjort. Nickade till några gånger i en fåtölj som vi har i provrummet, men vaknade snabbt till liv när det plingade till i dörren och det kom kunder. Så får man inte göra. Men jag var så trött! och det var värt det. Hade verkligen jättetrevligt. Varför ska det vara så svårt att få ihop det så där? Alltid går det för långt mellan gångerna!
Ni är så himla fina allihopa!
Förutom att det var väldigt roligt att göra detta, gav det oss en anledning att träffas allihopa vilket nästan aldrig händer eftersom flera av oss inte bor i Stockholm längre. Det var en dag av helt kravlöst häng, sånt där som man aldrig kan få över en fika utan som kräver tid. Det är fachinerande hur mycket man kan förändras och fortfarande ha så kul tillsammans!
När filmen var inspelad bestämde jag och H oss för att färga håret på varandra. Hon skulle bli lite blondare och jag skulle bli lite rödare. Så vi knatade iväg till Åhléns och köpte färg. När vi satt där med våra kletiga huvuden inlindade i plastpåsar insåg jag att jag bjudit över lite folk på tapasknytis om sisådär en halvtimme. Det var inte så mycket att göra, vi kunde ju inte ta ut färgen för tidigt. Så vi stod där och skålade och lagade mat med håret fullt av hårfärg. H behöll sitt under hela middagen (så att det verkligen skulle blekas) och hon såg så jäkla rolig ut (det gjorde nog i och för sig jag med). Försökte ha ett allvarligt samtal med henne om någonting men det gick inte att hålla sig för skratt!
H min pärla, säg bara till om du vill att jag ska ta bort bilden!
Det blev en väldigt skönt ouppstyrd middag med champagne, elefantöl och oändliga mängder vitlök. Det var en väldigt avslappnad kaotisk stämning i köket med tio pers som slogs om olivoljan och jag och H som hoppade in och ut ur duschen.
De tappra försöken att bli av med elefantölen satte sina spår på i alla fall mig...att jobba dagen efter var inte det roligaste jag gjort. Nickade till några gånger i en fåtölj som vi har i provrummet, men vaknade snabbt till liv när det plingade till i dörren och det kom kunder. Så får man inte göra. Men jag var så trött! och det var värt det. Hade verkligen jättetrevligt. Varför ska det vara så svårt att få ihop det så där? Alltid går det för långt mellan gångerna!
Ni är så himla fina allihopa!
Spelning nr 2
Var på koncert idag också. Melissa Horn. En liten tjej med en stor gitarr och en ännu större röst.
För det första var hon så fantastiskt söt, med sitt långa hår och sina späda armar såg hon ut som ett skogsrå. Och när hon öppnade munnen förstärktes känslan av övernaturlighet, det var så vackert! Så sprött och samtidigt så starkt. Det var fanimej magiskt. Det värsta är att hon tydligen bara är 20 bast! Hon är alltså tre år yngre än mig och har redan spelat in en skiva med Lars Winnerbäck (som även dök upp på spelningen). Sånt får jag ångest av. Vad har jag åstadkommit?
Dagens spelning var något av motsatsen till spelningen i lördags, då jag kom på mig själv med att sitta och le hela tiden. Den här gången satt både jag och mamma och torkade febrilt bort tårar ur ögonvrån. Det är någonting speciellt med svensk musik. Den kan gå rakt in i hjärtat på ett sätt som ingen annan musik kan.
Insåg att en låt jag lyssnat ganska mycket på, men inte lagt märke till texten så mycket innan, hade kunnat vara skriven om min brytning med min pappa. Tror att den handlade om hennes mamma.
Jag brukar inte lägga upp låttexter och sånt, men jag tänkte göra ett undantag idag:
Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Så. Nu har jag delat med mig lite av mig själv.
Ni må ha snopp men jag har i alla fall sunt förnuft
Måste säga att jag haft en väldigt trevlig helg för en gångs skull. I fredags hamnade vi på Medusa med Mange och Elli och en massa lakritsshots. Om de inte varit för de billiga shotsen skulle jag aldrig förstå varför människor går dit. Det är jävligt sunkigt och helt jävla värdelöst ur musiksynpunkt och dessutom har de mage att ta 60 spänn i inträde! Skamligt!
Men 25 spänn för en shot är helt klart ett bra pris.
Vi hittade iallafall ett litet hörn där det inleddes hetska diskussioner till följd av att Elli börjat plugga genus. Av någon anledning verkar jag alltid hamna i polemik med personer av motsatt åsikt i dessa diskussioner, i det här fallet med Mange.
Diskussionen fortsatte på lördagen med T som nog är den mest trångsynta människa när det gäller genus jag någonsin träffat. Skulle inte bli förvånad om han fortfarande trodde att kvinnor hade en vandrande livmoder i kroppen och att det är därför vi kvinnor "är som vi är". Han menade även att våltäkt endast förekommer pga mäns starkare sexlust och inte alls har någonting med makt att göra.
Det är så fruktansvärt irriterande när folk bara vägrar fatta att det inte är intressant att jämföra mäns och kvinnors olikheter för att särskilja och att det framförallt aldrig kommer leda till någonting gott.
Vetenskapen har i alla tider sökt efter bevis på att kvinnan skiljer sig från mannen och därför inte är lika mycket värd. Det är ett alldeles ypperligt sätt att hålla ett helt kön på mattan och samtidigt väääldigt bakåtsträvande och dumt! Behöver jag påpeka att den här typen av vetenskap oftast drivs av män..?
Jag blir så trött.
Oh well, efter en ganska tröttsam middag avvek T (puh!), och jag och P och Mange gick på spelning på teater scenario. Efter att ha irrat runt på Kungsholmen ett bra tag det vill säga. Så inte min sida av stan. men vi hittade dit och vi hittade lite öl och några goda vänners lag. Det var bland annat Mattias som spelar i Don't be a stranger (ett av kvällens band) och några andra gamla godingar.
Kvällens huvudband var Montys loco, som berörde allt "från våldtäktsproblematik till eksem", och det var en sån där spelning där man kommer på sig själv med att bara sitta och le. Det var såå bra! Jag var helt lycklig hela kvällen. pojkarna verkade också vara rätt sålda. Tog lite bilder med P's mobilkamera, så kvaliten är inte den bästa men håll till godo!
Efter spelningen irrade vi lite till i ett försök att möta upp Elli och Anders m.f. på sunkigt ölhak, men vi kom för sent; de hade redan tagit sista beställningen. Så det var bara att åka hem.
Men 25 spänn för en shot är helt klart ett bra pris.
Vi hittade iallafall ett litet hörn där det inleddes hetska diskussioner till följd av att Elli börjat plugga genus. Av någon anledning verkar jag alltid hamna i polemik med personer av motsatt åsikt i dessa diskussioner, i det här fallet med Mange.
Diskussionen fortsatte på lördagen med T som nog är den mest trångsynta människa när det gäller genus jag någonsin träffat. Skulle inte bli förvånad om han fortfarande trodde att kvinnor hade en vandrande livmoder i kroppen och att det är därför vi kvinnor "är som vi är". Han menade även att våltäkt endast förekommer pga mäns starkare sexlust och inte alls har någonting med makt att göra.
Det är så fruktansvärt irriterande när folk bara vägrar fatta att det inte är intressant att jämföra mäns och kvinnors olikheter för att särskilja och att det framförallt aldrig kommer leda till någonting gott.
Vetenskapen har i alla tider sökt efter bevis på att kvinnan skiljer sig från mannen och därför inte är lika mycket värd. Det är ett alldeles ypperligt sätt att hålla ett helt kön på mattan och samtidigt väääldigt bakåtsträvande och dumt! Behöver jag påpeka att den här typen av vetenskap oftast drivs av män..?
Jag blir så trött.
Oh well, efter en ganska tröttsam middag avvek T (puh!), och jag och P och Mange gick på spelning på teater scenario. Efter att ha irrat runt på Kungsholmen ett bra tag det vill säga. Så inte min sida av stan. men vi hittade dit och vi hittade lite öl och några goda vänners lag. Det var bland annat Mattias som spelar i Don't be a stranger (ett av kvällens band) och några andra gamla godingar.
Kvällens huvudband var Montys loco, som berörde allt "från våldtäktsproblematik till eksem", och det var en sån där spelning där man kommer på sig själv med att bara sitta och le. Det var såå bra! Jag var helt lycklig hela kvällen. pojkarna verkade också vara rätt sålda. Tog lite bilder med P's mobilkamera, så kvaliten är inte den bästa men håll till godo!
Efter spelningen irrade vi lite till i ett försök att möta upp Elli och Anders m.f. på sunkigt ölhak, men vi kom för sent; de hade redan tagit sista beställningen. Så det var bara att åka hem.
Take a fucking seat boys
Måste bara berätta om en grej som hände på gymmet igår:
Jag stod i toakön och ut kommer en två meter lång gorilla, jag går in efter honom och finner till min mindre stora förtjusning hela sitsen nerpissad av äckligt gorillapiss. Jag blir inte glad. Inte nog med att jag hatar offentliga toaletter som det är! I vanliga fall hade jag muttrande bytt toalett (eller om det varit lite mindre: torkat bort det samtidigt som jag förbannat allt med penis) eftersom jag egentligen är en liten fegis. Men idag hade jag kännt mig förbannad hela dan och det här blev droppen.
Så jag går ut till gorillan som står och fyller på sin vattenflaska och säger lugnt och stilla: Ursäkta, skulle du kunna gå in och torka av sitsen efter dig?
Jäklar, vad han skämdes! Tror han stod där inne i minst fem minuter och tvättade och torkade. Knallröd i ansiktet när han kom ut igen. Jag sa Tack så mycket och gick tillbaka in.
Tänker fan inte ta sånt där längre. Det är bara att sitta ner pojkar om det nu ska vara så jäkla svårt att fälla upp ringen!!!
Jag stod i toakön och ut kommer en två meter lång gorilla, jag går in efter honom och finner till min mindre stora förtjusning hela sitsen nerpissad av äckligt gorillapiss. Jag blir inte glad. Inte nog med att jag hatar offentliga toaletter som det är! I vanliga fall hade jag muttrande bytt toalett (eller om det varit lite mindre: torkat bort det samtidigt som jag förbannat allt med penis) eftersom jag egentligen är en liten fegis. Men idag hade jag kännt mig förbannad hela dan och det här blev droppen.
Så jag går ut till gorillan som står och fyller på sin vattenflaska och säger lugnt och stilla: Ursäkta, skulle du kunna gå in och torka av sitsen efter dig?
Jäklar, vad han skämdes! Tror han stod där inne i minst fem minuter och tvättade och torkade. Knallröd i ansiktet när han kom ut igen. Jag sa Tack så mycket och gick tillbaka in.
Tänker fan inte ta sånt där längre. Det är bara att sitta ner pojkar om det nu ska vara så jäkla svårt att fälla upp ringen!!!
Döende men inte död!
Så skulle jag nog beskriva mitt tillstånd just nu (P skulle nog instämma efter att ha varit instängd i lägenheten med mig i fyra dygn). Var hos läkaren igår och fick som vanligt höra: "mjaa...det ser ju ut att vara något slags virus det här...ta några värktabletter och blir det inte bättre får du komma illbaka på måndag".
Finns det någon som fått något annat utlåtande någon gång? Typ. "shit, det här ser ju riktigt allvarligt ut. Im gonna go dr House on your ass!
Fick citodon i alla fall, vilket är det enda som håller mig flytande just nu. Tyvärr tar de inte bort illamåendet. Det enda som verkar hjälpa mot det är att äta, men hur sugen är man på mat när man bara vill stoppa huvudet i toalettstolen?
Det absolut mest talande tecknet för att jag är sjuk på gränsen till förlorad är det faktum att jag helt frivilligt började dammsuga och skura lägenheten idag! Bara så där! Fast jag lätt hade kunnat skuldtrippa P till att göra det (eftersom jag är så sjuk)! Något är uppenbarligen allvarligt ställt med mig. Det här kan vara det sista jag skriver...
Lagom tajmat för influensatider slängde jag och P ut vår tv härom veckan. Bra tänkt! Är det någon gång man behöver Days så är det när man är dödsjuk och i alla fall kan skatta sig lycklig för att man inte är besatt av en demon eller kidnappad och strandsatt på en öde ö!
Tänkte att vi skulle få så mycket mer gjort om vi slutade titta på tv, och visst får vi det...P hinner tex spela mycket mer dataspel nu.
Jag försöker lära mig bildhanteringsprogrammet, men jag upptäckte precis att de bilder jag jobbat med inte går att lägga upp...weird. Aja.
Nä hörrni, nu är det nog dags att ta en till citodon tror jag.
In i dimman!
Finns det någon som fått något annat utlåtande någon gång? Typ. "shit, det här ser ju riktigt allvarligt ut. Im gonna go dr House on your ass!
Fick citodon i alla fall, vilket är det enda som håller mig flytande just nu. Tyvärr tar de inte bort illamåendet. Det enda som verkar hjälpa mot det är att äta, men hur sugen är man på mat när man bara vill stoppa huvudet i toalettstolen?
Det absolut mest talande tecknet för att jag är sjuk på gränsen till förlorad är det faktum att jag helt frivilligt började dammsuga och skura lägenheten idag! Bara så där! Fast jag lätt hade kunnat skuldtrippa P till att göra det (eftersom jag är så sjuk)! Något är uppenbarligen allvarligt ställt med mig. Det här kan vara det sista jag skriver...
Lagom tajmat för influensatider slängde jag och P ut vår tv härom veckan. Bra tänkt! Är det någon gång man behöver Days så är det när man är dödsjuk och i alla fall kan skatta sig lycklig för att man inte är besatt av en demon eller kidnappad och strandsatt på en öde ö!
Tänkte att vi skulle få så mycket mer gjort om vi slutade titta på tv, och visst får vi det...P hinner tex spela mycket mer dataspel nu.
Jag försöker lära mig bildhanteringsprogrammet, men jag upptäckte precis att de bilder jag jobbat med inte går att lägga upp...weird. Aja.
Nä hörrni, nu är det nog dags att ta en till citodon tror jag.
In i dimman!
Men mest gör det ont i själen...
Fy fan va illa jag mår! Vaknade i natt runt fyra av att det kändes som att hela kroppen försökte slå knut på sig själv. Huvudet dunkade, ryggen värkte och magen ville vända sig ut och in. Fuck, fuck fuck! Jag pallar inte med en magsjuka just nu. det finns liksom inte.
Vet inte om det är det eller bara en bisarr bakfylla till följd av lätt överdriven champagnekonsumtion (om nu något sådant finns) under gårdagen. Var på middag hos H som fått för sig att jobba sig igenom sin mammas (!) enorma champagneförråd och bestämt sig för att vi skulle hjälpa henne. Jag är inte så svårtrugad när det kommer till bubblor och dessutom råkade det vara hennes 31:a födelsedag igår så vi hoppade på första bästa buss ut till Sickla och skålade för allt från mörka yrkesutsikter till åldersregression. kvällen slutade som så många andra kvällar hos H i soffan framför youtube med hysterikt roliga klipp från American Idol och So you think you can dance. Bästa från igår var helt klart en obetalbar version av "go down Moses" av Lewis something something som nästan fick mig att kissa på mig. Helt otrolig, se den om ni kan! Jag höll på att dö.
Börjar sakta men säkert må lite bättre nu, men jag kan helt ärligt inte minnas när jag mådde så här illa sist. Har tvingat P att göra toast med smör och salt till mig eftersom min mamma alltid gjorde det till mig när jag var liten och magsjuk. Jag blir alltid lite mammig och väldigt väldigt ynklig när jag är sjuk, då är det skönt med det välbekanta. Vill bara gräva ner mig någonstans. Dessutom har de stängt av vårt varmvatten, for God knows how long, så jag kan inte ens duscha! Allt är med andra ord elände.
Det är synd om människorna.
Men framför allt är det synd om mig.
Vet inte om det är det eller bara en bisarr bakfylla till följd av lätt överdriven champagnekonsumtion (om nu något sådant finns) under gårdagen. Var på middag hos H som fått för sig att jobba sig igenom sin mammas (!) enorma champagneförråd och bestämt sig för att vi skulle hjälpa henne. Jag är inte så svårtrugad när det kommer till bubblor och dessutom råkade det vara hennes 31:a födelsedag igår så vi hoppade på första bästa buss ut till Sickla och skålade för allt från mörka yrkesutsikter till åldersregression. kvällen slutade som så många andra kvällar hos H i soffan framför youtube med hysterikt roliga klipp från American Idol och So you think you can dance. Bästa från igår var helt klart en obetalbar version av "go down Moses" av Lewis something something som nästan fick mig att kissa på mig. Helt otrolig, se den om ni kan! Jag höll på att dö.
Börjar sakta men säkert må lite bättre nu, men jag kan helt ärligt inte minnas när jag mådde så här illa sist. Har tvingat P att göra toast med smör och salt till mig eftersom min mamma alltid gjorde det till mig när jag var liten och magsjuk. Jag blir alltid lite mammig och väldigt väldigt ynklig när jag är sjuk, då är det skönt med det välbekanta. Vill bara gräva ner mig någonstans. Dessutom har de stängt av vårt varmvatten, for God knows how long, så jag kan inte ens duscha! Allt är med andra ord elände.
Det är synd om människorna.
Men framför allt är det synd om mig.
