Hårribelt!
Ni som läste inlägget om min nya hobby på jobbet kanske vill se hur det såg ut...eller inte, men det får ni göra i alla fall!
Here goes...
Rödlockig á la skogsrå eller hippie. Eller varför inte mörk och
mystisk á la pretentiöst indieluder?
-No Danny, Noooo! (skådis i B-skräckis way back) Eller Blondinbellas
bigsister...
Väldigt klassisk strippfrisyr, kanske något för mitt alterego Candy...
(Övar upplåsbar Barbara-miner om ni undrade)
Nä, så här i efterhand känner jag mig nog rätt nöjd med min frisyr. Inte så glammig men lite mer jag. Och seriöst, blondin blir jag nog aldrig igen. Yayks!
Oh there is a starman allright
| Satt hemma med J igår och käkade popcorn (poppade old-stile på spisen, hade helt glömt bort hur spännande det är!) och kollade på en väldigt underlig film: The man who fell to earth, med Bowie. Detta guldkorn från -76 hade tydligen kommit ut i dvd-form alldeles nyligen och Bowie-fan som jag är slet jag exhalterat ner den ifrån hyllan och rusade hem. Filmen var...weird... Hade jag inte läst baksidetexten hade jag nog aldrig fattat vad den handlade om...om jag nu gjorde det ändå...vet inte riktigt. Den handlar i alla fall om en alien (spelad av Bowie) som kommer till Jorden för att hämta vatten till sin planet som håller på att torka ut. För att kunna göra det behöver han bygga ett jättestort rymdskepp som kan frakta allt vatten och för det behövs pengar. Han bygger därför upp ett gigantiskt affärsimperium och blir snabbt miljonär. Men av någon anledning kommer han aldrig iväg till sin planet igen, varför går inte riktigt fram. Han träffar en tjej, börjar bli bekväm med att leva i lyx och allt vatten på Jorden verkar locka lite för mycket för att bege sig tillbaka. Hur som helst så är filmen väldigt snyggt filmad och full av absurda tillbaka blickar på alien-Bowie som knatar runt med sin alienfamilj i öknen utanför sitt papier-machérymdskepp. Ännu absurdare är scenerna när han har något slags aliensex med sin fru(?) där de båda smetar in varandra i slajm för att sedan förenas i någon slags jätteslajmexplotion. DET var weird. Man får även en glimt av Bowiesnopp, bara det gör filmen klart sevärd. |
Något desorienterad
| Var ju på parmiddag (älskar att så många blir prococerade av det ordet att jag måste använda det så ofta jag kan) på essingen igår. Lite fashionabelt sena var vi där halv nio på kvällen, brutalhungriga och våta av det konstanta sommarregn som aldrig verkar vilja lämna mig ifred. Det skulle grillas. Ute. Det var blött, kallt och det skulle grillas. Det blev i och för sig fruktansvärt gott men jag höll på att dö av hunger så i ett desperat försök att stilla det värsta kastade jag mig över chipsskålen och svepte (mer eller mindre) två glas vin. Magen var ju tvungen att fyllas med någonting... Till min stora glädje flyttades middagen sedan in i lägenheten, där vi trängde in oss i deras fantastiskt mysiga lilla kök och där P gång på gång blev attackerad av de enormt svulstiga jätteliljorna han valt ut till värdparet. Vinet fortsatte att flöda tills det ersattes av cocktails. Jag ville så gärna glömma bort att jag skulle jobba dagen efter, men när klockan passerat ett och jag erinrat mig hur lång tid det skulle ta att ta sig hem tackade vi för oss och vinglade hem. Ok, det var mest jag som vinglade. På fyrans buss från Hornstull till Skanstull somnar jag och vaknar upp helt övertygad om att vi är kvar i Hornstull. Blir därför skitförbannad på P när han föreslår att vi ska GÅ hem! GÅ?! Är han inte klok? Det tar ju för fan 40 minuter!!! Ilsket stegar jag tillbaka till busshållplatsen där jag ska invänta fyran till Skanstull. Då påpekar P vänligt att vi är i Skanstull och alltså bara fem minuter hemifrån. Jag kände mig ganska dum. |
Hårresande
Ett för mig okänt nöje, men oh så roligt! Jag passade helt klart bäst i en rödbrun hårman med lockar som sträckte sig ner till ryggslutet. Jag såg ut som ett skogsrå...eller en hippie, fint var det i alla fall. Den svarta funkade också men de blonda såg förfärliga ut. Om jag hetat Candy eller något liknande hade det nog funkat men inte annars...
L som jag jobbar med nu (som även kom på denna briljanta idé) förvandlades omedelbart till Shannon Doherty (ni vet Brenda i 90210) i den svarta peruken, det var läskigt! Sjuuukt likt.
Ok, det var en halvtimme...bara tre och en halv kvar!
"När man går till anfall...för att skydda sig...ööh...du vet!" Nej Mange, jag vet inte.
P ligger kvar i sängen och skyltar med sin ledighet varje morgon när jag själv pallrar mig i väg till jobbet, där ingenting händer överhuvudtaget. Om man ska vara lite positiv kan jag i alla fall ge honom en eloge för att han verkligen har blivit en bra hemmaman nu när jag jobbar så mycket och kommer hem sent. Nästan alltid har han städat och planerat middag (och inte sällan fylla). Framförallt är han glad och tillgiven som en golden retriever när jag kliver in genom dörren och det är alltid trevligt.
För några dar sen kom han hem med en nyinköpt vattenpipa som han hittat för tvåhundra spänn och den har blivit vår nya kvällshobby. Igår satt vi och kollade på Weeds och rökte som bara den (den berusande smaken Tutti Frutti dessutom), väldigt stämningsfullt. Hade Elli och Mange över på middag härom kvällen, då åkte den sjålvklart också fram. Det blev brännhet marockansk mat, mycket öl och spel. Jag hade mange i mitt lag på Tabu (det där då man ska förklara något utan att använda sig av vissa ord) men mange och jag tänker väldigt olika visade det sig. Han försökte nämligen förklara allt med krigstermer och stridsreferenser! Vår associationsförmåga skilde sig något åt...
Ikväll blir det ytterligare en heteronormativ hyllningsceremoni (parmiddag) med P's polare (som visar sig vara betydligt parigare än mina vänner). Men denna gång är vi bortbjudna, känns extratrevligt då jag har 50 spänn kvar på kontot. Räcker till en gå-bort-Gredos...
Fan va jag är värd semester nu!!! Bara en vecka kvar...
När jag ligger på stranden och pimplar mojitos och käkar musslor kommer allt vara värt det.
It better be säger jag bara.
Iväg igen
Sticker ut till gålö imornbitti. Ska bli ganska skönt med lite omväxling. Jobbet i Stockholm har ju varit allt annat än busy, rätt skönt i och försig men nu behöver jag lite att göra. Lite action. Och lite fint väder skulle sitta fint.
Så det blir inga uppdateringar denna vecka, bara så ni vet.
Såg precis en väldigt bra film, Charlie Wilsons war. Aaron Sorkin-film så dialogen var ju självklart fantastisk och skitrolig! och Tom Hanks var inte riktigt lika äckligt helylle-och-självgod-på-samma-gång som han brukar...eller jo, det var han nog visst - men det funkade! Han var till och med rätt bra. Man fick även se Julia Roberts på lite väl nära håll - hon är inte lite lyft! Tråkigt att ingen Hollywood-skådis (inte ens en av världens vackraste kvinnor) pallar att åldras med värdighet. Det är fan patetiskt.
Jag drog med P, K och hennes snubbe på orientalisk klubb igår. Inte helt lyckat. Men jag var så törstig efter någonting nytt och jag pallade inte att stångas runt på debbans uteservering ännu en kväll. Så jag tyckte att en nyöppnad Haremklubb på kägelbanan lät som en jättebra idé. vattenpipor och magdansöser - whats not to like?
Men det fanns inga vattenpipor och inget annat värt besöket heller för den delen. Ett antal svettiga medelålders män med uppknäppta skjortor och glansiga byxor och brudar utan vare sig klädsmak eller lårbenshalsar (eller vad det nu är som gör att deras rumpor skakar betydligt mer än min).
Efter någon timme tappade vi bort vårt sällskap och såg det som ett ypperligt tillfälle att kasta in handduken och gå hem. Kebaben från Folkets var definitivt kvällens höjdpunkt. Sorry guys, my bad.
Människor med gitarr och bristande empatisk förmåga ska dö!
| Jag är ganska trött idag. Funderade ett tag på varför eftersom jag lyckades komma i säng före midnatt och sov tungt hela natten...nästan. Sen kom jag på att jag bryskt väcktes ur min skönhetssömn runt fyrabläcket av att någons efterfest flyttats ut till köksfönstret där gitarren plockats fram och en (let me guess) väääldigt full och tondöv brud skrålade (det var så falskt att jag omöjligt kan upplysa ens om vilket musikgenre det rörde sig om, ännu mindre vilka låtar det var). Det fina med att ha en innergård helt i betong är att trivsamma ljud som dessa studsar nåt helt sjukt mellan väggarna och förstärks till tusen. Jag var inte glad. Däremot var jag väldigt nära att plocka fram äggkartongen och gå lös på dem, men det gjorde jag inte. Jag stängde fönstret och somnade om. Sur. Jag är ledsen om bloggen känns något innehållslös just nu, men jag får skylla det på att jag jobbar hela dagarna. Just nu ser mitt liv ut så här: jag går upp, traskar iväg till jobbet där jag äter min lilla yoghurtfrukost, försöker vara inte alltför otrevlig mot jobbiga kunder fram till klockan sex eller sju då jag får gå hem. Hemma möts jag ibland med en färdiglagad middag som min underbara sambo knåpat ihop, då älskar jag honom lite extra. Sen kanske vi går ut och tar en öl eller två i kvarteret och sen går vi hem och lägger oss. Jag ska börja skriva mer passionerade och engagerande inlägg snart (efter sommaren antagligen), tills dess får ni hålla till godo med mina små triviala tidsfördriv. |
