yourexloverisdead

Varför går man ut och super skallen av sig när man har en viktig hemtenta som ska in imorgon? Varför???
Jag vet ju hur jag mår när jag är bakis och framförallt hur extremt lågpresterande jag blir. Det här kommer aldrig att gå.
Jag tror att jag drabbades av en något malplacerad rebellusta som för att påminna mig själv om att jag är ung och fri och att om ett par år är det slut med utgångar på vardagar. Bäst att passa på liksom. Eftersom P var pank och jag agerade sugarmama (vilket jag tycker väldigt mycket om) gjordes det av med åttahundra spänn igår! Inte bra, inte bra. Pengar som dessutom skulle sitta på sparkontot egentligen. Ajabaja.
Men fan va kul jag hade, kommer inte ihåg när jag hade så kul på debban sist. Bandet var som vanligt kalasbra och jag blev precis lagom full(på vägen hem däremot slog det till ordentligt och jag hade extremt svårt att beordra mina stövlar att gå rakt). Dessutom tror jag att jag fick erbjudandet om en trekant av en mystisk synthare och det är ju alltid lite spännande. Att bli erbjuden alltså. Jag avböjde artigt. P såg lite orolig ut ett tag, han är ju ganska van att vara the center of attention...
Kan meddela att de höjt priset på en stor stark från 39 till 43 eller 44(kommer inte riktigt ihåg). Skandal! Vart kan man gå och få en billig öl på söder numera? Carmen har ju för länge sedan förlorat äran att servera söders billigaste bira och Gröne jägarn är jag inte riktigt redo för än. Och snart är det sommar och inte fan får man sitta och mysdricka i någon park längre, nej, nej så kul ska inte stockholmarna få ha det. Att det ska vara så svårt. Och dyrt. Jag har inte råd att bo i den här stan, inte om jag vill ha ut mer av livet än burkravioli och hemmakvällar. 

  

Nu får det fan vara nog! Jag är nu inne på min fjärde(!) vecka med slemhosta, rinnande näsa och dunkande huvud. Jag blir aldrig frisk. Det surrar konstant i mina öron (som ljudet från en brustablett som löses upp i vatten), sjukt irriterande och ovanpå det här ska jag skriva en hemtenta om saker jag inte kan någonting om. Till råga på allt är det skinande sol ute och jag orkar inte ens dra upp jalusin. Crap-crapedi-crap.

Ett plus är att det i alla fall finns mat hemma så jag behöver inte gå ut och handla. Jag och P var sjukt ambitiösa igår och tog bussen ut till Sickla stormarknad för att storhandla på Willys. Vi hade då inte handlat mat på typ en månad så kyl, frys och skafferi gapade väldigt tomma; det var verkligen dags för en påfyllning. Tyvärr insåg vi för sent våra begränsningar (det faktum att vi bara har två händer var till exempel) och förköpte oss totalt. 2000 spänn fattigare knölar vi in oss på bussen tillbaka med våra sex överfulla kassar. Och det är inte så att bussen stannar utanför huset eller så, nej nej. Den stannar vid Tjärhovsplan, typ en kilometer bort! Efter en halvtimme då vi tagit oss nästan hela vägen hem går självklart en av kassarna sönder och det var bara för mig att pila bort till Ica och fixa en ny påse (passade på att handla några bärs också för gissa om vi behövde det). Väl hemma (upp för två trappor utan hiss) bestämmer sig P för att väga kassarna: 60 kilo totalt!!! Helt sjukt. Men nu blir det fan ingen mer mat den här månaden.  

Jaha då var helgen slut, tillbaks till vardagen. Har haft en riktigt mysig helg med mycket soft hemmahäng eftersom min förkylning fick lite ny energi i slutet på förra veckan. Det blev en hel del avverkande av nedladdade tv-serier, läsning, egenblandade cocktails med finsk fulvodka samt inte alls särskilt påfrestande släktumgänge.

Jag tycker om min släkt; vi kom för länge sedan överens om att umgänge över många, många flaskor vin gjorde hela upplevelsen mycket angenämare för alla inblandade. Ju mer vin desto roligare och hätskare diskussioner, mindre illa dold bitterhet, ökad känsla av gemenskap och samhörighet, ja det blir bara bättre helt enkelt!

Själva påskmiddagen ägde rum ute i Täby hos mina kusiner och för ovanlighetens skull var vi ett väldigt litet sällskap på ynka tio personer vilket var väldigt mysigt. Jag och mamsen åkte ut tidigare under förevändningen att hjälpa till med middagen (egentligen ville vi bara börja dricka vin och snacka skit med min moster så tidigt som möjligt), men hjälpte till gjorde vi och middagen blev alldeles ypperlig!

Eftersom P var hos sin familj på middag och skulle komma hem lite senare åkte jag och mamsen hem till henne och tittade på film (eftersom jag inte var så sugen på att åka hem till en tom lägenhet sjuk och ynklig som jag var). Det finns nog ingenting bättre än att bli ompysslad av sin mamma när man är sjuk.

Igår kom Mika över på middag innan hemfärden tillbaka till Lund idag. Det blev baconinlindad kycklingfilé och massa alkohol. När vi började tröttna på mina egenblandade cocktails (som faktiskt var jättegoda) traskade vi iväg till Vampyr som på måndagar serverar stans bästa drinkar till mycket fördelaktiga priser. Till vår stora besvikelse fann vi stället stängt och gick med hängande huvuden bort till Carmen som nog aldrig har stängt och fick nöja oss med två blaskiga veckans som inte alls var lika piffiga som drinkarna vi tänkt dricka på Vampyr. Men de gick ner, både en och två och tre...

Duktigt blaskig halkade jag hem med ett krampaktigt tag om P's arm (han tittade förbi lite senare) och vaknade upp med en rungande bakfylla och rejäl ångest över att behöva ta ett seriöst tag i min hemtenta som ska vara inne på fredag. Min enda tröst var att Mika, vars tåg gick 05.20 imorse, i alla fall måste ha mått ännu sämre.

En fråga: är skärtorsdagen en kristen eller en hednisk högtid? Eller högtid och högtid, men har den kristet eller hedniskt ursprung? Hela stuff-your-face-with-candy-traditionen har väl ingenting med saken att göra men påskkärringarna måste väl ha något syfte eller hur? Om någon har koll får de gärna upplysa denne okunnige.

Jag tror att jag nyss uppnådde den pretentiösa höjdpunkten av mitt liv. Klockan är tre och jag sitter i min söderlya och dricker rödvin och läser Strindberg. Det blir inte mer pretto än så, eller hur?

Borde inte dricka vin egentligen eftersom jag typ blivit sjuk igen, hostar och rosslar och vill mest sova. Men om jag ska klara av min rätt tajta tidsplanering är det bara till att fortsätta läsa.

P är hemma och tar hand om mig (just nu är han iväg och handlar godis underbar som han är), eftersom han mer eller mindre sa upp sig från sitt jobb idag. Jag är så glad för hans skull, han förtjänar verkligen bättre. Tänker vänta minst en vecka innan jag börjar få panik över ekonomin och hyra och räkningar och allt sånt. Men tro mig, det kommer. Men istället för att tänka på det tänker jag ta ett till glas vin.

Glad påsk!  

Kom precis hem från gymmet, känner mig sjukt duktig. Hade väntat mig större motstånd från min kropp då jag låtit den slappa ihop i tre veckors tid nu, men det gick riktigt bra. Musklerna sitter kvar, kondisen är helt ok, det enda som inte riktigt finns kvar är väl motivationen men den kommer väl så småningom den också.
Och inte nog med denna fysiska ansträngning, nej nej, jag GICK till jobbet också! i snöstorm! Japp.
Ojojoj, jag vet inte riktigt vad jag ska göra av detta nya hurtiga jag. Eller jo det vet jag visst, jag ska stoppa ner det i ett varmt bad.

Måndag. Känns bättre än vanligt måste jag säga. Kan bero på att jag är ledig.

Har dock redan hunnit göra massor av nyttigheter: gick upp med P runt åtta, läste tidningen, började till min egen stora förvåning jobba med hemtentan som inte ska vara inne förrän om två veckor(!), traskade iväg till biblioteket samt till både Pocketshop och Akademibokhandeln för att inse att boken jag behöver inte fanns någonstans. Suck. När jag äntligen hade hittat något att skriva om måste det självklart falla på någon liten skitdetalj. Typiskt.

Satte upp mig på en väntelista på ackis så jag hoppas att den kommer in snart, annars måste jag komma på en backup-plan och det orkar jag inte.

Förutom duktigt, nyttigt pluggande har jag dessutom tvättat, vilket inte var något litet projekt eftersom det var över en månad sen vi tvättade sist. Och om det var någon som inte redan visste det så blir det rätt mycket tvätt på två personer under en månad.

Liten sammanfattning av helgen:

Kom hem från jobbet i fredags till en väldigt uppåt P som stod och stekte lammburgare och blandade mojitos. Och jag är inte den som är den...och inte han heller...behöver inte säga mer tror jag.

Vaknade bakis och vimmelkantig på lördagsmorgonen och försökte komma på hur en lastbil kunnat komma in i vår lägenhet under natten och kört på mig. Men det var bara att pallra sig upp, hade lovat brorsan en brunch och ambitiös som jag är skulle det självklart finnas nybakt bröd på denna brunch.

Lite ägg och lite bacon och några mumsiga marmeladmackor senare var jag lite mer i närheten av en människa, men trött som bara den. Andy Walhol-utställningen blev det inte av att vi gick på eftersom jag somnade på soffan och sov i tre timmar. När jag vaknade var det mörkt igen och dags att börja förbereda sig för kvällens aktiviteter.

Det vankades överraskningsfest hemma hos K för en kompis till henne som var nyss hemkommen från Barcelona. Det låg en imponerande mängd förberedelse bakom denna fest kan jag säga. Banderollen var tillverkad och uppsatt i det rum som var själva "överraskningsrummet", bålen (som nog var det vidrigaste jag någonsin smakat, sorry Agnes) var utställd här och var, CD-spelaren var laddad med noga utvald överraskningsmusik (inte mindre än tre personer var ansvariga för att trycka på play när kvällens huvudperson klev in) och ett hemligt kodord hade tagits fram så att vi skulle veta när vi skulle hoppa fram.

Projektledare för hela kalaset var Agnes som för säkerhets skull tvingade oss att öva hela scenariot tre gånger innan festföremålet kom. Varje gång det ringde på dörren blev vi strängt instruerade att vara tysta ifall det var hon som kom in. Kändes ungefär som ett judekalas under andra världskriget. Måste varit så Anne Frank kände sig. Ja, förutom att vi blev fulla och hon blev ihjälgasad.  

Jag har gjort mig några nya fiender idag. Hehehe.

Gav uttryck åt mina aggressioner och min frustration över lärarhögskolan och basgruppsdagarna på just ett basgruppsmöte (dessa dagar består av meningslösa diskussioner och filmtittande [min favorit hittills är Vingar av glas och diskussionen om mångkulturella möten i skolan som följde]) .
Tydligen är det inte helt tillåtet att ifrågasätta eller kritisera någonting som har med dessa två ämnen att göra. Och man får absolut inte ifrågasätta varför vi som ska bli gymnasielärare tvingades praktisera på en förskola i två veckor, eller varför vi ska behöva sätta oss in i läroplanerna för förskola och grundskola och man får absolut inte ifrågasätta varför högskoleförordningen kräver att vi ska ta hänsyn till "betydelsen av könsskillnader i undervisningssituationer och i presentationen av ämnesstoffet". Sådant ska man inte ifrågasätta för då är man Negativ. Och det är ingen som vill diskutera med någon som är Negativ.

När jag försöker starta en diskussion om detta citat; om vad det egentligen betyder och kräver av mig som lärare kläcker den äckliga basgruppsledaren glatt ur sig: jo, men visst finns det skillnader mellan pojkar och flickor! Och jag vill bara skjuta henne (jag vill tillägga att hon är en ovanligt retlig människa i fyrtioårsåldern, överviktig, hennafärgad, fruktansvärt gapig och använder ord som "freestyla").

Jag är så jävla trött på människor och i synnerhet pedagoger som på fullt allvar anser att man ska ställa olika krav på pojkar och flickor enbart på grund av deras kön. Nej, pojkarna kommer inte vilja läsa om Pippi, de måste ha en manlig hjälte att relatera till! Kan vi inte bara bestämma en gång för alla att alla pojkar inte är intresserade av fotboll och alla flickor är inte intresserade av relationer? Kan vi inte göra det? För jag orkar inte diskutera det här längre.

Kan vi inte bara bestämma oss för att de är individer och inte pracka på dem en massa förväntade egenskaper och intressen som sedan kommer leda till duktig-komplex och ryggdunkande på arbetsplatsen?

Trött, trött, tröttsamt.

Hur som helst så har jag en stark känsla av att jag kommer gå runt under etiketten Neggot från och med nu. Men det kan jag ta, jag är jävligt neggo. I alla fall när de gäller lärarhögskolan och basgruppsdagarna.
Men jag säger bara en sak: It's on! It's so on!

Har inte så mycket att säga idag. Är lite ledsen för P's skull som känner sig lite vilsen i livet och framtidsplanerna just nu. Jag vet precis hur jävla pissjobbigt det är när man bara känner att man står och stampar och inte vet åt vilket håll man ska gå för att bli lycklig igen. Själv kan jag gå ner mig totalt när jag inte känner mig motiverad och stimulerad av det jag håller på med (och tro mig efter två terminer på lärarhögskolan höll jag på att skjuta mig själv i huvudet).

Jag tror att det hänger på två saker: dels att inse att ens framtida yrke inte behöver vara ens liv, att det finns så mycket annat man kan syssla med vid sidan av. Självklart ska man ju trivas med det man jobbar med, men att vänta på "sitt kall" är bara destruktivt och tidsödande. Dels tror jag att man ska våga testa nya saker (det här låter självklart men det är fan så svårt att lämna någonting säkert för någonting osäkert). Ofta tror jag nämligen att det mest är känslan av att sitta fast och att inte ha några valmöjligheter som förlamar en, än att man egentligen misstrivs med det man gör.

Att börja på något nytt, byta jobb, hoppa på en ny kurs eller sticka iväg på en resa bryter det mönstret och får en ofta att inse vad det är man uppskattar i sin tillvaro och vad man inte uppskattar. Då kan det vara lättare se vilka möjligheter man har. Med lite distans emellan.

Jag önskar innerligt att jag själv kunde leva efter de här råden då jag mer än allt skulle vilja hoppa på första bästa flyg till Paris och bo där ett tag. Skita i Stockholm, studierna, allt. Bara släppa taget...men det kommer jag aldrig våga. Inte så länge jag sitter här med förstahands-kontrakt och utbildning och jobb och sambo och hela jävla trygghetstrivseln som börjar kännas mer och mer som en stickig filt som aldrig når ända ner över fötterna. Jag vill att P ska vara mitt förlängda jag som vågar och inte är rädd för att lämna någonting som inte ger längre. Så länge han inte lämnar mig det vill säga...

Jag vill att han ska vara lycklig.

Jag har haft en sån underbart sprittande vårkänsla i kroppen idag. Trots att jag vaknade upp till raggsocksvåt himmel och med massor att göra kände jag att fan det här kommer att bli en bra dag. Och just nu när jag skriver det här tittar solen fram över hustaken och lyser upp min lägenhet som nu badar i solsken. Det knorrar lite i magen som längtar efter varm spenatsoppa, men på det stora hela känner jag mig väldigt nöjd av att bara titta ut genom fönstret.

Om jag ligger ner i soffan och spanar ut över takåsarna ser jag inte den tråkiga innegården som helt saknar livstecken just nu, bara den blå himlen.

Hur kan det vara så att man ena dagen sitter och kämpar med gråten i halsen för ingenting särskilt och andra dagen oroa sig lite över om magen kan sprängas av all lycka som ligger och växer och bultar därinne? För just nu känns det så. Som att jag skulle kunna gå sönder. Fast på ett bra sätt.

Jag har ju varit sjuk ett tag och det verkar inte riktigt vilja gå över. På sätt och vis är det ganska bra eftersom det förutsätter ett någorlunda hälsosamt leverne. Ok, jag kan inte träna men jag kan heller inte röka, vara uppe sent, dricka alkohol i någon större utsträckning eller göra någonting annat kul överhuvudtaget. Det här är bra. Det är härdande.

Nej, men seriöst så tror jag att en liten detox var helt på sin plats. Har känt att det blivit lite många cigg och några vinglas för mycket mitt i veckan, men det är ju då man behöver det! Aja, nu blir det ändring! Mindre alkohol, färre cigaretter, mer grönsaker!!! Yeah.

Jag älskar den här stunden när man precis har lovat sig själv sådana här saker och fortfarande tror på dem.

En annan mindre rolig aspekt av förkylning är, fick jag nyligen reda på, herpes. På näsan! Ja, tydligen så kan man få herpes på näsan. Det gör fruktansvärt ont så jag hoppas att ni aldrig behöver uppleva det. Och jag ser dessutom ut som en variant av elefantmannen.

Herpesen är ju självklart ett straff från högre makter eftersom jag inte låg hemma och vårdade min sargade kropp hela helgen utan jobbade både lördag och söndag, samt besökte en inflyttningsfest på lördagskvällen. P skulle också följt med men bangade i sista stund eftersom han tyckte att hans puls var lite väl hög (ja, det är sant). Jag hade i alla fall jättekul (gratis sprit brukar ha den effekten på mig). Trots att jag slet mig från festen först av alla partyanimals kom jag i alla fall hem lite för sent och mådde mycket riktigt som jag förtjänade dagen efter. Men det var det värt.

Ja det här med att smitta P var kanske inte helt genomtänkt...glömde bort att han är man och alltså blir ynkligare än en liten stympad kattunge när han drabbas av en liten förkylning (när han läser det här kommer han upprört utbrista: liten förkylning? jag är ju döende!) Och det är han. Åtminstone om man ska tolka hans stånkanden och stönanden.  Lilla plutt. Det är tur att han har mig.
Kände mig som en riktig trooper idag när jag åkte in till jobbet för att jobba endast en timme (de kunde inte få tag på någon annan och någon var tvungen att byta av min stackars kollega så hon fick käka lunch). Stolt och enormt utmattad åkte jag hem igen, med ett nyinhandlat paket alvedon i väskan.
Vi har haft en liten filmfestival hemma under denna konvalecensperiod, blir fan knäpp av att bara kolla på tv och läsning leder just nu bara till förvärrad huvudvärk. Vi började med en högst tvivelaktig komedi med  bl a. Jason Bateman (från arrested development och Juno), inte så rolig som man kan tro. Det stod visseligen att man skulle kissa på sig av skratt på fodralet och det brukar ju faktiskt betyda det motsatta, så jag borde väl inte vara förvånad. Det är jag egentligen inte heller, Amanda Peet har en tendens att medverka i högst mediokra filmer (med undantag för studio 60, men det är också en tv-serie). Den följdes utav Elisabeth- the golden age: lååååångt ifrån lika bra som den första filmen. Men kudos till scenkläderna, holy moly var snygga de var! Sen är jag en sucker för Cate och hon kan ju bära upp det mesta.
Sen blev det franskt tema med "tillsammans är man mindre ensam", helt ok. Men sen nöjer sig en frankofil som jag med en filmad baguett och lite vespaåkande, I'm lowmaintanance. Audrey var ju sockersöt som alltid och en fransk dr MacDreamy var hennes motspelare viket inte heller var helt ovälkommet.
Imorgon blir det La vie en rose om Edith Piaf. Kommer nog ligga hemma större delen av morgondagen också.
Det suger att det är så fint väder just nu när jag inte orkar ta mig utanför lägenheten, imorgon kanske jag orkar ta en liten kaffe på nytorget (men då lär det börja regna igen).
Jag vill vara frisk nu.

Igår fick jag en känsla som jag inte känt på mycket, mycket länge. Jag var on top of things. Det kändes märkligt men väldigt, väldigt bra. Jag hade varit duktig och pluggat heela dagen igår, dessutom lagt en hel del pengar på kurslitteratur som jag egentligen inte hade råd med. Morgondagen (idag alltså) skulle det pluggas ännu mer och göras nyttiga saker som att träna, gå till biblioteket, lämna mer kläder på myrorna, etc. Men vad händer? Jo, självklart har hela min kropp lagt av under natten och nu kan jag knappt sitta upp utan att explodera av huvudvärk. Suck. Varför kan man inte bara få må lite bra någon gång och gotta sig i att saker och ting går bra?

Dessutom fick jag ett hemskt uppvaknande imorse då jag vaknade av att någon höll på att bryta sig in i vår lägenhet! Jag hörde med stigande panik hur någon ryckte i handtaget och fifflade med låset. P hörde det också (så det var inte bara i mitt huvud alltså) och vi smög upp tillsammans för att ta reda på vem inkräktaren var. Jag ropade ut med kraxig morgonstämma: "hallå! Vem är det?". Till svar får jag ett hemskt djävulsskratt.

Detta hade skrämt mig hysteriskt mycket om jag inte genast hörde att det var vår psykiskt sjuke men helt ofarlige granne, som har en tendens att ta fel på våra lägenheter ibland.

Med hjärtat fortfarande hårt bultande gick jag och la mig igen, men kunde inte somna om på flera timmar. Nu kände jag också tydligt av det onda i halsen och den begynnande huvudvärken. Fuck. Jag är förkyld.

Idag tänker jag i alla fall ta det väldigt lugnt. Bara sova och läsa. Blir nog ingen träning idag heller, P. Jag förstår att du är väldigt besviken.

En liten resumé av helgen:

Fredagen bestod av mycket trevlig middag hos K och sedan bio. På grund av allt rödvin hade jag dock lite svårt att hålla mig vaken, men filmen (Sweeney Todd) var bra och blodig. När vi kom ut från bion gick vi förbi söderhallarna, som då var stängda (klockan var typ halv tolv). Till min stora förskräckelse ser vi en stor fet råtta som ilar mellan diskarna, där jag handlade mat för bara några dagar sedan! Det vände sig i magen på mig och med ens framstod inte alls Råttatoille som något annat än en film om ett äckligt litet skadedjur.

Vi gick fram till vakten och berättade att de hade ett råttproblem och han nickade bara lite förnöjsamt och sa att det var väl knappast nåt nytt. Jag kommer aldrig att handla där igen.

Lördagen spenderades på Ikea tillsammans med resten av Mellansverige. Till vår stora förvåning hade de också fått lön den veckan.

Det skulle inhandlas en ny bokhylla eftersom våra hyllor har börjat bågna ordentligt den senaste tiden. Andra finfina grejor som fick följa med hem (i taxi eftersom det inte fanns en chans i helvete att vi skulle få med allt på t-banan) var en snygg köksbyrå, två nya sänglampor, en jalusi till sovrummet/vardagsrummet/salongen, ny matta, massa bra lådor samt lite fler glas (ja, och så självklart några hundra ljus, man kan inte åka till Ikea utan att köpa ljus). Inget onödigt med andra ord.

När vi kom hem grävde P fram sin biologiska manlighet och satte ihop alla möbler medan jag var en god kvinna och lagade middag. Ah, härliga könsmaktordning!

Men helt ärligt så finns det för fan inget tråkigare än att skruva ihop ikeamöbler (jag vet, jag är en skitdålig feminist och jag borde skjutas).

Efter denna energikrävande dagsaktivitet däckade vi på soffan framför Lolita med en flaska vin (som jag senare spillde ut över den nya mattan). Ett råd: försök inte skruva upp jalusier efter ett par glas vin. It's just a bad idea.

På söndagen hoppade jag in och jobbade extra medan P låg hemma och hade ont i huvudet efter allt manligt ihopskruvande. Det verkar vara en allmän naturlag att man får huvudvärk av att göra nyttiga saker.

Och på tal om nyttiga saker ska jag hälla i mig några Ipren nu och sätta igång och plugga.