Dagens dos av idioti
ok, nu kommer ett argt inlägg som för ovanlighetens skull är riktad till svenska dagbladet!
Ögnade snabbt igenom bilagan A perfect guide som är någon slags modebilaga, typ Sofies mode fast mindre Sofie och mer Dior. Nästan längst bak i tidningen hittar jag en krönika om konsten att välja klädkod i bröllopsinbjudningar. Först kommer en utläggning av hur hemskt det är när brudpar inte preciserar klädkoden tillräckligt mycket så att vissa gäster känner sig överklädda och vissa som "byfånar", även kostymer kan variera så mycket i estetik att det knappast heller är ett säkert val "med det vida begreppet 'kostym' uppstår samma problematik som i skräckexemplet 'sommarfin'". Fine, det finns en poäng med klädkod men någonstans inom mig tycker jag nog att det räcker om alla tar på sig någonting de själva känner sig fina i. Barnsligt kanske.
I alla fall, sen kommer krönikören (som själv är nyförlovad) fram till själva frågan om vad som faktiskt är snyggast: kostym, frack eller smoking (observera att kavaj inte ens är ett alternativ). Krönikören kommer fram till att smoking nog är snyggast trots att det är en importerad tradition från Amerikat. och här tänker jag nu: hur många av mina vänner äger en smoking? Hur många av krönikörens vänner ägen en smoking? Om det är så att de är en ganska ringa skara som faktiskt har en smoking hängandes i garderoben innebär det alltså att flertalet kommer att bli tvungna att hyra en smoking för (ja vad kan det kosta?) 2000 spänn! Och om man där utöver förväntar sig en bröllopspresent ställer man ganska höga ekonomiska krav på sina gäster tycker jag.
Det bästa och vidrigaste i hela krönikan var i alla fall slutklämmen:
"Det vägde alltså över åt smoking. A perfect guides art director, Henrik Raspe, slog spiken i kistan. När han skulle välja klädkod till sitt bröllop stod det också mellan kostym och smoking. Han bestämde sig för det senare, av estetiska skäl.
- Vi ville ha ett snyggt gruppfoto, och jag vet att några av mina barndomspolare skulle ha dykt upp i senapsgula studentkostymer och förstört helhetsintrycket.
Det lät vettigt. Jag vill heller inte passera spiselkransen varje dag och tvingas stirra på senapsgula och plommonfärgade kavajstyggelser. Smoking it is."
Alltså, vänta lite nu! Vad är viktigast när man gifter sig? Att ha sina gamla barndomspolare där eller att de ska se ut som en statistgrupp från en bondfilm?? Hur kan man resonera så?
På min och P's bröllopsinbjudan står det klädsel: kavaj/sommarfin (ooops!) och jag tror att alla gäster kommer känna sig jättefina och bekväma i vad de än tar på sig! Och jag kommer glädjas varje gång jag tittar på bilderna eftersom jag kommer se mina vänner och inte bara rekvisita.
Ögnade snabbt igenom bilagan A perfect guide som är någon slags modebilaga, typ Sofies mode fast mindre Sofie och mer Dior. Nästan längst bak i tidningen hittar jag en krönika om konsten att välja klädkod i bröllopsinbjudningar. Först kommer en utläggning av hur hemskt det är när brudpar inte preciserar klädkoden tillräckligt mycket så att vissa gäster känner sig överklädda och vissa som "byfånar", även kostymer kan variera så mycket i estetik att det knappast heller är ett säkert val "med det vida begreppet 'kostym' uppstår samma problematik som i skräckexemplet 'sommarfin'". Fine, det finns en poäng med klädkod men någonstans inom mig tycker jag nog att det räcker om alla tar på sig någonting de själva känner sig fina i. Barnsligt kanske.
I alla fall, sen kommer krönikören (som själv är nyförlovad) fram till själva frågan om vad som faktiskt är snyggast: kostym, frack eller smoking (observera att kavaj inte ens är ett alternativ). Krönikören kommer fram till att smoking nog är snyggast trots att det är en importerad tradition från Amerikat. och här tänker jag nu: hur många av mina vänner äger en smoking? Hur många av krönikörens vänner ägen en smoking? Om det är så att de är en ganska ringa skara som faktiskt har en smoking hängandes i garderoben innebär det alltså att flertalet kommer att bli tvungna att hyra en smoking för (ja vad kan det kosta?) 2000 spänn! Och om man där utöver förväntar sig en bröllopspresent ställer man ganska höga ekonomiska krav på sina gäster tycker jag.
Det bästa och vidrigaste i hela krönikan var i alla fall slutklämmen:
"Det vägde alltså över åt smoking. A perfect guides art director, Henrik Raspe, slog spiken i kistan. När han skulle välja klädkod till sitt bröllop stod det också mellan kostym och smoking. Han bestämde sig för det senare, av estetiska skäl.
- Vi ville ha ett snyggt gruppfoto, och jag vet att några av mina barndomspolare skulle ha dykt upp i senapsgula studentkostymer och förstört helhetsintrycket.
Det lät vettigt. Jag vill heller inte passera spiselkransen varje dag och tvingas stirra på senapsgula och plommonfärgade kavajstyggelser. Smoking it is."
Alltså, vänta lite nu! Vad är viktigast när man gifter sig? Att ha sina gamla barndomspolare där eller att de ska se ut som en statistgrupp från en bondfilm?? Hur kan man resonera så?
På min och P's bröllopsinbjudan står det klädsel: kavaj/sommarfin (ooops!) och jag tror att alla gäster kommer känna sig jättefina och bekväma i vad de än tar på sig! Och jag kommer glädjas varje gång jag tittar på bilderna eftersom jag kommer se mina vänner och inte bara rekvisita.
Work work
Gaaaaaaaaaaah varför sa ingen till mig att bröllop innebär så jäkla mycket arbete?! Idag har jag letat adresser, köpt kuvert, köpt frimärken (för 750 kronor!), skrivit adresser, pillat på små gulliga hjärtan på kuverten, skrivit avsändare på alla kuvert, slickat igen alla kuvert, rättelse en fjärdedel av alla kuvert! Såååå jobbigt! Första kuvertet var lite mysigt men gud! jag dör! P får göra resterande 60 inbjudningar...
Nästa vecka kommer bli en galen bröllopsvecka. Jag ska ut till restaurangen på tisdag och bestämma typ allt (valde en tidig tid så att P är kvar på jobbet...hihihi...jag får bestämma allt...hihihi), åka till mörby och titta på brudbukett (jag vet, man måste tydligen göra det flera månader i förväg. crazy) och titta på vigselringar! Det ska bli kul.
Nästa vecka börjar en ny kurs så jag räknar med att ha rätt mycket tid över. Mitt nya studieprojekt är nämligen att inte börja plugga förrän jag fått hemtentan. Jag tror att det kommer bli en grym vår.
Imorgon kommer bli en grym kväll! P's födelsedagsfest går av stapeln kl sju i en superläcker lägenhet på högbergsgatan, med stort dansgolv, fri bar och eventuellt singstar. Kan ju inte gå fel. Så ikväll blir det lugn hemmakväll med någon av alla bra filmer jag laddat ner med Malins supersnabba bredband. Awesome!
Nästa vecka kommer bli en galen bröllopsvecka. Jag ska ut till restaurangen på tisdag och bestämma typ allt (valde en tidig tid så att P är kvar på jobbet...hihihi...jag får bestämma allt...hihihi), åka till mörby och titta på brudbukett (jag vet, man måste tydligen göra det flera månader i förväg. crazy) och titta på vigselringar! Det ska bli kul.
Nästa vecka börjar en ny kurs så jag räknar med att ha rätt mycket tid över. Mitt nya studieprojekt är nämligen att inte börja plugga förrän jag fått hemtentan. Jag tror att det kommer bli en grym vår.
Imorgon kommer bli en grym kväll! P's födelsedagsfest går av stapeln kl sju i en superläcker lägenhet på högbergsgatan, med stort dansgolv, fri bar och eventuellt singstar. Kan ju inte gå fel. Så ikväll blir det lugn hemmakväll med någon av alla bra filmer jag laddat ner med Malins supersnabba bredband. Awesome!
Morgonstund har marmelad i mun
Idag vaknade jag ovanligt tidigt och pigg för en gångs skull. Tyckte därför att det var en väldigt bra idé att baka scones! Sagt och gjort.
Jag lovar att det inte var under någon slags alla-hjärtans-dag-influens, bara en helt vanlig söndags-influens.
De blev ruggigt goda!
Sushi fick också vara med på ett hörn. Hon bor hos oss just nu och håller på att tapetsera hela lägenheten med hår...tur för henne att hon är så väldans söt!
Muuuuums!
Jag lovar att det inte var under någon slags alla-hjärtans-dag-influens, bara en helt vanlig söndags-influens.
De blev ruggigt goda!
Sushi fick också vara med på ett hörn. Hon bor hos oss just nu och håller på att tapetsera hela lägenheten med hår...tur för henne att hon är så väldans söt!
Muuuuums!
Frukostfunderingar
Det är lite konstigt att man kan vara fyra veckor in i en kurs, med en hemtenta som ska påbörjas på måndag, inte läst ett ord och ändå säga en dag som denna:
Aaaah, Idag är jag ledig!
Läste precis i svenskan att Björklund vill skärpa lärarutbildningen, 'bout time tycker jag. Hårdare betygskrav och eventuellt ett lämplighetstest! Thank god! När jag tänker på hur många miffon jag träffat på det här programmet vill jag inte längre föda barn eftersom de riskerar att hamna i händerna på en fullständig idiot från lärarhögskolan en vacker dag.
Sen hörde jag även igår att de ska ta bort makron för lärarstudenterna eftersom den förra kullen (alltså den innan mig) kuggade i så stor utsträckning! Antar att det inte var så fina siffror som man ville kunna visa upp. Skandal tycker jag! Nu ska lärarstudenterna istället läsa en kurs som heter Samhällsekonomi (vilket alltså är ett gymnasieämne).
Duktig idiot.
Sen läste jag en annan intressant grej i svenskan härom dagen (mycket bra saker i svenskan...mmm). Om vilka politiska partier som var störst inom olika universitetsämnen. Icke helt oväntat så regerar sossarna på statsvetarprogrammet. På sociologiprogrammet är man till största del vänsterpartister, företagsekonomerna är folkpartister och genusvetarna röstar surprise surprise på Fi.
Får detta några konsekvenser?
Om man ringer upp en slumpmässigt vald statsvetare för en kommentar om det politiska läget är chansen lika stor att frågan besvaras av en vänserpartist som en moderat (7,4 procent). Per Gudmundson menar vidare att statsvetare i högre grad än genomsnittet gillar utjämnade inkomstskillnader och ogillar bantad offentlig sektor.
Urval är inte slumpmässigt.
Inte på högskolan heller. Där seminarier och föreläsningar fullständigt pyser över av socialistiskt självrättfärdighet. Förutom jag tror jag att det finns EN till person som har yttrat en liberal åsikt i min klass. Nu tror jag inte att det är så att hela klassen är sossar (enligt Gudmundson endast 25 procent), men hur kommer det sig att dessa 25 procent är de enda som hörs?
Jag är så trött på sossekonsensus! Det här nöjda nickandet efter medhåll som liksom säger Jag tror att jag talar för alla här inne när jag säger att Allliansen äter små barn till frukost. Arbeterklassbarn förstås.
När blev höger en glåpord i Sverige? När gick alla sossar och vänsterpartister ihop och tog monopol på "det goda"?
Hjälp mig gärna att förstå var det fina ligger i att aldrig ställa några krav på människor, att aldrig förvänta sig något av någon. Jag är inte blå för att jag är ond, jag är blå för att jag tror att människor kan mer.
Aaaah, Idag är jag ledig!
Läste precis i svenskan att Björklund vill skärpa lärarutbildningen, 'bout time tycker jag. Hårdare betygskrav och eventuellt ett lämplighetstest! Thank god! När jag tänker på hur många miffon jag träffat på det här programmet vill jag inte längre föda barn eftersom de riskerar att hamna i händerna på en fullständig idiot från lärarhögskolan en vacker dag.
Sen hörde jag även igår att de ska ta bort makron för lärarstudenterna eftersom den förra kullen (alltså den innan mig) kuggade i så stor utsträckning! Antar att det inte var så fina siffror som man ville kunna visa upp. Skandal tycker jag! Nu ska lärarstudenterna istället läsa en kurs som heter Samhällsekonomi (vilket alltså är ett gymnasieämne).
Duktig idiot.
Sen läste jag en annan intressant grej i svenskan härom dagen (mycket bra saker i svenskan...mmm). Om vilka politiska partier som var störst inom olika universitetsämnen. Icke helt oväntat så regerar sossarna på statsvetarprogrammet. På sociologiprogrammet är man till största del vänsterpartister, företagsekonomerna är folkpartister och genusvetarna röstar surprise surprise på Fi.
Får detta några konsekvenser?
Om man ringer upp en slumpmässigt vald statsvetare för en kommentar om det politiska läget är chansen lika stor att frågan besvaras av en vänserpartist som en moderat (7,4 procent). Per Gudmundson menar vidare att statsvetare i högre grad än genomsnittet gillar utjämnade inkomstskillnader och ogillar bantad offentlig sektor.
Urval är inte slumpmässigt.
Inte på högskolan heller. Där seminarier och föreläsningar fullständigt pyser över av socialistiskt självrättfärdighet. Förutom jag tror jag att det finns EN till person som har yttrat en liberal åsikt i min klass. Nu tror jag inte att det är så att hela klassen är sossar (enligt Gudmundson endast 25 procent), men hur kommer det sig att dessa 25 procent är de enda som hörs?
Jag är så trött på sossekonsensus! Det här nöjda nickandet efter medhåll som liksom säger Jag tror att jag talar för alla här inne när jag säger att Allliansen äter små barn till frukost. Arbeterklassbarn förstås.
När blev höger en glåpord i Sverige? När gick alla sossar och vänsterpartister ihop och tog monopol på "det goda"?
Hjälp mig gärna att förstå var det fina ligger i att aldrig ställa några krav på människor, att aldrig förvänta sig något av någon. Jag är inte blå för att jag är ond, jag är blå för att jag tror att människor kan mer.
Bestyr
Igår gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut. Jag köpte en bröllopsklänning.
Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Där var den, den där som jag inte visste att jag letade efter, i första butiken. Hade inte förväntat mig att det skulle gå så lätt, inte så där på en dag. Men det gjorde det. Och jag älskar den!
Den är ganska speciell, hjärtformad och axelbandslös upptill, rosett i midjan och asymetrisk kjol med världens finaste spetsunderkjol. Tråkigt att jag bara kommer använda den en gång.
Nu står jag i valet och kvalet om jag ska ha slöja, flor eller bara blommor. Allt är ju så himla fint, hur ska man välja?
Burlesk afton på Debaser
Igår var jag, P, Elli och Mange och kollade på Emelie Autumn som gästade debban tillsammans med sitt "band", vet inte
riktigt om man kan kalla det för band för egentligen så spelade de inte så himla mycket. Men de var otroligt snygga!
Jag hade aldrig ens hört talas om Emelie Autumn innan jag såg några posters på stan men tydligen är hon väldigt stor i skära-sig-i-armarna-borderline-kretsar och majoriteten av publiken var mellan 13 och 17 år gamla. Vilket gjorde det väldigt svårt att få en öl på debban just denna kväll. Musikmässigt påminde det väldigt mycket om Tori Amos som fastnat med mikrofonen i en brödrost ungefär. Men scenshowen var faktiskt helt fantastisk! Kläderna var en underbar blandning av barock möter Alice i Underlandet på starka antidepressiva. Det var fantastiskt. Tyvärr syns inte mycket av detta på bilderna eftersom vi hamnade långt långt bort från scenen (hade underskattat publiktrycket något) och ljuset och röken gjorde inte mycket för att underlätta heller.
P var glad (när det var slut och han fick dricka öl långt bort från hysteriska fjortisar)
Elli hade nytt fint löshår på sig.
jag gjorde mitt bästa för att smälta in bland burleskbrudarna i korsett och lösögonfransar
Och så några suddiga bilder från konserten, som var sjukt lång! De måste kört i två och halv timme minst. Kan också känts som väldigt långt eftersom jag alltid stod så jäkla obekvämt, antingen på tå eller på sidan av en pall sida vid sida med skrikande fans.
Kläderna var seriöst to die for.
Tights may not be pants men BH är tydligen ett helt acceptabelt ytterplagg...
Emelie med fin hatt eller vad det nu var..
Fiolspelandet var kanske inte hennes starkaste sida, men vad vet jag elfiol kanske är the new guitarr?
Här kommer några något bättre bilder som jag inte tagit:
Som sagt, fantastiska outfits!
riktigt om man kan kalla det för band för egentligen så spelade de inte så himla mycket. Men de var otroligt snygga!
Jag hade aldrig ens hört talas om Emelie Autumn innan jag såg några posters på stan men tydligen är hon väldigt stor i skära-sig-i-armarna-borderline-kretsar och majoriteten av publiken var mellan 13 och 17 år gamla. Vilket gjorde det väldigt svårt att få en öl på debban just denna kväll. Musikmässigt påminde det väldigt mycket om Tori Amos som fastnat med mikrofonen i en brödrost ungefär. Men scenshowen var faktiskt helt fantastisk! Kläderna var en underbar blandning av barock möter Alice i Underlandet på starka antidepressiva. Det var fantastiskt. Tyvärr syns inte mycket av detta på bilderna eftersom vi hamnade långt långt bort från scenen (hade underskattat publiktrycket något) och ljuset och röken gjorde inte mycket för att underlätta heller.
P var glad (när det var slut och han fick dricka öl långt bort från hysteriska fjortisar)
Elli hade nytt fint löshår på sig.
jag gjorde mitt bästa för att smälta in bland burleskbrudarna i korsett och lösögonfransar
Och så några suddiga bilder från konserten, som var sjukt lång! De måste kört i två och halv timme minst. Kan också känts som väldigt långt eftersom jag alltid stod så jäkla obekvämt, antingen på tå eller på sidan av en pall sida vid sida med skrikande fans.
Kläderna var seriöst to die for.
Tights may not be pants men BH är tydligen ett helt acceptabelt ytterplagg...
Emelie med fin hatt eller vad det nu var..
Fiolspelandet var kanske inte hennes starkaste sida, men vad vet jag elfiol kanske är the new guitarr?
Här kommer några något bättre bilder som jag inte tagit:
Som sagt, fantastiska outfits!
Hollywood baby
Det här är så mycket roligare att syssla med än att läsa om demokratiseringsteorier.
Det är lite fascinerande att det alltid dyker upp nya personer beroende på vilken bild man lägger upp. Testade tex med en bild där jag hade rätt mycket eyeliner, då dök det upp fem-sex asiatiska ansikten. Men de som alltid dök upp var Charlize Theron och Salma Blair. Charlize fick jag alltid höra att jag var lik för några år sedan, framförallt som brunett. Hade ju faktiskt Aeon flux-frilla ett tag. Och min mamma började alltid gråta när hon tar livet av sig i Djävulens advokat eftersom hon tyckte att det påminde så mycket om mig. Men på senare tid har jag inte fått höra det så mycket.
Det skulle vara kul att verkligen ha en Hollywood-dubbelgångare, som Tanja tex som verkligen är jättelik Dexter!
Ett väldigt effektivt sätt att slösa bort en förmiddag på i alla fall! Gå in på Myheritage och kolla vem du är lik!
Det är lite fascinerande att det alltid dyker upp nya personer beroende på vilken bild man lägger upp. Testade tex med en bild där jag hade rätt mycket eyeliner, då dök det upp fem-sex asiatiska ansikten. Men de som alltid dök upp var Charlize Theron och Salma Blair. Charlize fick jag alltid höra att jag var lik för några år sedan, framförallt som brunett. Hade ju faktiskt Aeon flux-frilla ett tag. Och min mamma började alltid gråta när hon tar livet av sig i Djävulens advokat eftersom hon tyckte att det påminde så mycket om mig. Men på senare tid har jag inte fått höra det så mycket.
Det skulle vara kul att verkligen ha en Hollywood-dubbelgångare, som Tanja tex som verkligen är jättelik Dexter!
Ett väldigt effektivt sätt att slösa bort en förmiddag på i alla fall! Gå in på Myheritage och kolla vem du är lik!
3xfilm
Det har blivit mycket film den senaste tiden. Känns som att det är det enda vettiga man kan ägna sig åt i det här skitvädret.
Vi började med den här:
A serious man av bröderna Coen. Den var...wierd. Jag gillar bröderna Coens subtila minimalistiska berättarteknik men efter den här filmen kände jag mig mest förvirrad. Stackars Larry ställs inför ett antal kniviga dilemman både på jobbet och i det privata. Likt bibelns Job vänder han sig uppåt för vägledning och guidning, men bemöts av stängda dörrar och likgiltighet. Det verkar vara jobbigt att vara jude. Ungefär så mycket förstod jag.
Den andra filmen blev Guy Richies Sherlock Holmes, som jag hade ganska låga förväntningar på. Tyckte att trailern doftade kalkon och Robert Downey Jr verkade mest springa runt och leverera oneliners. Men jag blev positivt överraskad! Kanske inte ett filmiskt mästerverk men helt klart underhållande. Kemin mellan Holmes och Watson (Jude Law) är riktigt bra på sina ställen. Klart sevärd!
Men den bästa var helt klart denna:
En journalist (Ewan McGregor) bestämmer sig för att bevisa för sin fru (som lämnat honom för hans redaktör) att han är värdig, modig och manlig och allt sånt där genom att bege sig till Irak och dokumentera...nåt...vad som helst. Han stöter på en gammal soldat, men inte vilken soldat som helst. Lyn (George Clooney), en pensionerad Jedi-soldat som tränats i mental combat av en helt underbar Jeff Bridges. Han är nu på ett eget uppdrag och McGregor dras med på sitt livs äventyr. Hela filmen är en enda lång LSD-tripp och huruvida det någonsin verkligen funnits ett uppdrag bli aldrig helt fastställt. George Clooney är som vanligt brilljant och filmen lämnade mig varm och lite fuzzy inuti.
Se den!
Vi började med den här:
A serious man av bröderna Coen. Den var...wierd. Jag gillar bröderna Coens subtila minimalistiska berättarteknik men efter den här filmen kände jag mig mest förvirrad. Stackars Larry ställs inför ett antal kniviga dilemman både på jobbet och i det privata. Likt bibelns Job vänder han sig uppåt för vägledning och guidning, men bemöts av stängda dörrar och likgiltighet. Det verkar vara jobbigt att vara jude. Ungefär så mycket förstod jag.
Den andra filmen blev Guy Richies Sherlock Holmes, som jag hade ganska låga förväntningar på. Tyckte att trailern doftade kalkon och Robert Downey Jr verkade mest springa runt och leverera oneliners. Men jag blev positivt överraskad! Kanske inte ett filmiskt mästerverk men helt klart underhållande. Kemin mellan Holmes och Watson (Jude Law) är riktigt bra på sina ställen. Klart sevärd!
Men den bästa var helt klart denna:
En journalist (Ewan McGregor) bestämmer sig för att bevisa för sin fru (som lämnat honom för hans redaktör) att han är värdig, modig och manlig och allt sånt där genom att bege sig till Irak och dokumentera...nåt...vad som helst. Han stöter på en gammal soldat, men inte vilken soldat som helst. Lyn (George Clooney), en pensionerad Jedi-soldat som tränats i mental combat av en helt underbar Jeff Bridges. Han är nu på ett eget uppdrag och McGregor dras med på sitt livs äventyr. Hela filmen är en enda lång LSD-tripp och huruvida det någonsin verkligen funnits ett uppdrag bli aldrig helt fastställt. George Clooney är som vanligt brilljant och filmen lämnade mig varm och lite fuzzy inuti.
Se den!
Bröllopsfeber
Här kommer lite bilder ifrån bröllopsmässan i lördags. Man fick inte fota på själva mässan egentligen men jag knäppte av några bilder i alla fall. Det mesta blev från modevisningen där jag fick syn på några klänningar jag gillade. Men de flesta kreationer var rätt hiskeliga.
Måste först säga några ord om själva upplägget. Vad är det med svensk bröllopskultur (nu pratar jag nykultur alltså inte tradition) som gör att män så väldigt ofta blir exkluderade? Varför vänder sig 95% av alla sidorna i bröllopstidningar till bruden, varför visade bara en liten monter på mässan upp herrkläder när ca femtio visade brudklänningar? Varför kunde de inte ens hitta två straighta män som ville gå modevisningen och visa upp herrkläderna?
Hittade ett citat ur en bröllopsbok jag köpte när jag och P precis förlovat oss som fortfarande gör mig irriterad:
"Se till så att inte datumet krockar med någonting 'livsviktigt' som tex fotbolls-VM. Som brud vill man inte försöka slita sin sporttokige make ifrån teven i baren när det är övertid i matchen, för att han ska prata med gamla släktingar om vilket fint val av psalmer det var under vigseln".
Jag menar, kom igen! Varför skulle inte denna dag vara precis lika viktig för mannen? I vårt fall har P varit den som konverterat mig till en bröllopsfantast. Han var den som i början förklarade hur fint och viktigt det var för honom. Och om man seriöst tycker att klänningen är det viktigaste kanske man ska börja fundera över varför man gifter sig.
På mässan hittade vi i alla fall lite skumpa (här är mamma)
Meema hade den där lyriska lite smågalna blicken hela dagen...antar att vi har en blivande bridezilla in the making här
och så jag
Lite bilder från modevisningen:
Den här tyckte jag var ganska söt, lite för glansig dock.
Jag gillar de lite kortare modellerna, bra för att dansa i!
Den här tyckte jag också var ganska söt, men inte riktigt min stil.
Lite mer puff
Lite lantromantik
I slutet så ställde sig alla på scenen och sjöng "This is it", då höll jag på att kräkas.
Hittade nog ingen drömklänning på mässan men på torsdag ska jag börja kika på riktigt. Har sett en underbar Audrey Hepburn-inspirerad klänning i en butik som jag tänkte gå och prova på torsdag. Men hur stora är oddsen att man hittar rätt i första butiken?
Vet ni vad en bröllopstårta för 150 personer kostar förresten? 10 000! helt jävla galet, man tycker ju att man borde få mängdrabatt. Det kommer bli ett dyrt kalas det är ett som är säkert. Men förhoppningsvis kommer man komma ihåg det väldigt länge också. Deltog i en tävling på mässan där man kunde vinna hela bröllopet, så ni kan väl hålla tummarna för att jag vinner!
Måste först säga några ord om själva upplägget. Vad är det med svensk bröllopskultur (nu pratar jag nykultur alltså inte tradition) som gör att män så väldigt ofta blir exkluderade? Varför vänder sig 95% av alla sidorna i bröllopstidningar till bruden, varför visade bara en liten monter på mässan upp herrkläder när ca femtio visade brudklänningar? Varför kunde de inte ens hitta två straighta män som ville gå modevisningen och visa upp herrkläderna?
Hittade ett citat ur en bröllopsbok jag köpte när jag och P precis förlovat oss som fortfarande gör mig irriterad:
"Se till så att inte datumet krockar med någonting 'livsviktigt' som tex fotbolls-VM. Som brud vill man inte försöka slita sin sporttokige make ifrån teven i baren när det är övertid i matchen, för att han ska prata med gamla släktingar om vilket fint val av psalmer det var under vigseln".
Jag menar, kom igen! Varför skulle inte denna dag vara precis lika viktig för mannen? I vårt fall har P varit den som konverterat mig till en bröllopsfantast. Han var den som i början förklarade hur fint och viktigt det var för honom. Och om man seriöst tycker att klänningen är det viktigaste kanske man ska börja fundera över varför man gifter sig.
På mässan hittade vi i alla fall lite skumpa (här är mamma)
Meema hade den där lyriska lite smågalna blicken hela dagen...antar att vi har en blivande bridezilla in the making här
och så jag
Lite bilder från modevisningen:
Den här tyckte jag var ganska söt, lite för glansig dock.
Jag gillar de lite kortare modellerna, bra för att dansa i!
Den här tyckte jag också var ganska söt, men inte riktigt min stil.
Lite mer puff
Lite lantromantik
I slutet så ställde sig alla på scenen och sjöng "This is it", då höll jag på att kräkas.
Hittade nog ingen drömklänning på mässan men på torsdag ska jag börja kika på riktigt. Har sett en underbar Audrey Hepburn-inspirerad klänning i en butik som jag tänkte gå och prova på torsdag. Men hur stora är oddsen att man hittar rätt i första butiken?
Vet ni vad en bröllopstårta för 150 personer kostar förresten? 10 000! helt jävla galet, man tycker ju att man borde få mängdrabatt. Det kommer bli ett dyrt kalas det är ett som är säkert. Men förhoppningsvis kommer man komma ihåg det väldigt länge också. Deltog i en tävling på mässan där man kunde vinna hela bröllopet, så ni kan väl hålla tummarna för att jag vinner!
