Ljusglimtar

Fan jag klarar inte av det här mörkret! Det är sååå deprimerande! Och inte blir det bättre av att det regnar hela tiden.
Det är nu man borde sticka utomlands. Om man hade pengar det vill säga. Men jag och P har köpt en soffgrupp för våra sparpengar istället, så vuxna är vi. Den kommer vi ha mycket glädje av när vi sitter och surfar på fritidsresor. se...

Det man kan göra denna årstid är att lyssna på musik och gå på spelningar. Så det blev Killers i onsdags, efter ölrester och indiskt hemma hos oss. Tack Calle, för att du hjälpte mig att bli av med den äckliga elefantölen! Du är en riktig trooper.

Trots att jag mådde ganska dåligt under kvällen (skyller på elefantölen) och därför höll mig borta från alkohol större delen av den hade jag ganska roligt. Jag och P rockade dansgolvet med vad som i Frankrike (eller iaf i Carteret) kallas för "le rock" men som i Sverige närmast känns igen som le bugg. Sen blev vi båda härligt uppgnuggade på spelningen av totala främlingar. Jag försökte se hotfull ut och skrämma den lilla tjockisen (ok, hon var inte tjock...hon hade bara lite kraftig benstomme) som gnuggade upp sig mot P, sen bystade jag upp mig och körde en "du och jag på parkeringen, bitch!" men jag kunde inte riktigt hålla masken utan började garva och såg helt ofarlig ut. Jag är tydligen ganska misslyckad som psycho-girlfriend...

Den 15:de november spelar Montys loco och Don't be a stranger på teater Scenario - det kan jag verkligen rekommendera! Montys kom ut med sitt tredje album i våras (typ...), mycket bra, och i Don't be... spelar min vän Mattias och de är också mycket värda en inlyssning. Tror inte att de släppt någon skiva än men de hade en låt med i apotekets sluta-röka-reklam för ett tag sen. Gå och lyssna om ni kan!

Här kommer lite bilder från i onsdags:






Stress stress stress

Ja, det blir inte mycket bloggande nu för tiden. Hinner inte med det jag ska så jag har insett att jag måste skära ner på saker jag faktiskt inte behöver göra, som tex bloggandet. Känns som att jag skulle behöva klona mig själv för att hinna med allting, terminen tickar iväg och jag sitter fortfarande och bläddrar lite apatiskt i litteraturen. Dags att sätta igång med andra ord.

Jag och P börjar äntligen hitta en schysst vardagsrytm nu när vi båda går hemma, som i bästa fall ska få oss att göra det vi ska och inte slita för mycket på varandra. men allting tar så himla lång tid! Att gå och träna tar lätt upp hela förmiddagen om man inkluderar den halvtimmen det tar att gå dit och hem samt dusch och mat på det. Sen måste jag ju jobba lite extra för att få ekonomin att gå ihop och ibland vill man ju vara lite social också. Allt detta tar väldigt mycket tid ifrån mina studier. Men jag vet att jag skulle må skit om jag skar ner på dessa saker och i slutändan skulle det ändå leda till att jag pluggade ännu mindre. Måste få dygnet att räcka längre helt enkelt. Men hur ska det gå till?

I lördags hade vi vår förlovningsfest i alla fall, och jag måste säga att det känns sjukt skönt att det är överstökat nu. Don't get me wrong, det var jättelyckat och trevligt och så men det är ändå lite av en stressfaktor att ha det framför sig. En hel del fina presenter fick vi i alla fall! Tre flaskor champagne tex...det var nice. Men fan va trött jag var igår! De sista gästerna gick någon gång runt fem och sen gick vi runt och städade och plockade lite. Som tur var undvek jag i alla fall whiskeyn som kom fram vid två, det var jag mycket tacksam för när jag vaknade till liv söndageftermiddag - extremt trött men inte så himla bakis. Öl is the shit. Och det har vi en hel del kvar av just nu. Åtta flak för att vara exakt.

Barn är bajs.

Har egentligen inte så mycket att skriva om idag. Ville mest berätta att jag blev biten av en unge på lekplatsen igår!
Jag var där med mina snälla och beskedliga barnvaktsbarn och som vanligt dyker det upp någon liten vilding från deras dagis som de börjar leka med. I vanliga fall brukar jag tycka att detta är väldigt skönt för då kan jag ta ett steg tillbaka och slipper därmed komma på vad vi ska leka härnäst. Men denna gång tänkte jag att jag skulle vara lite pedagogisk och faktiskt göra skäl för min lön, så vi börjar leka att de är vilda tigrar som ska jaga mig runt lekplatsen. Morris var pass men han la sig bara ner och gjorde därför inte så mycket nytta. Så den lilla vilda får alltså tag på mig och hugger mig i armen och biter igenom min tjocka duffel! Till hans förtjusning och min förskräckelse ser jag hur det snabbt bildas ett blåmärke och små röda tandavtryck på min arm.

Så går det när man försöker vara snäll. Jävla unge.

Gratis sysselsättningstips någon?

Jag och P (som numera är student och därför är hemma på dagarna) hade en riktigt mysig dag i fredags. Eftersom jag skulle jobba i helgen ansåg vi att vi hade rätt till en dags helg på fredagen istället. Eftersom vi har haft två presentkort till Moderna muséet liggandes i bokhyllan i snart ett år bestämde vi oss för att släppa fram vår kulturella sida och bege oss iväg mot skeppsholmen. Där visades en utställning om LA, som fått rätt hyfsade recentioner av någon outgrundlig anledning. Den var sååå tråååkig. Och det finns ingenting som stör mig mer än enorma vita målningar med lite färg i kanterna! Som att den haft en annan målning över sig och färgen från den har liksom hamnat utanför på den riktiga tavlan (som snarare består av avsaknaden av en tavla). Det är så irriterande att sådant får hängas på muséer och får uppmärksamhet! Jag kan också kladda lite i marginalen och kalla min lathet och brist på inspiration för konst. Men det gör jag inte. För det ÄR inte konst!

Det bästa med besöket på Moderna var en väldigt trevlig (men dyr) lunchbuffé i cafét samt inhandlandet av en ny affisch till vardagsrummet. Efter det mötte jag upp min kära mor på centralbadet där vi återupptog vår dekadenta fredagstradition: bubbelpool och rödvin! En oslagbar kombo. Efteråt blir man dock ganska seg (just av kombinationen bubbelpool och rödvin), så jag åkte hem och kollade på Rushmore med P och åt smågodis. En helt okej fredag.

På lördagen var det till att jobba igen som sagt, men denna gång på Skånegatan. Mycket trevligt med arbetsplatser som ligger inom en hundrametersradie! Efter det blev det uppdateringsfika med C som inte kan sluta prata om sin nya portugisiske drömprins, hon är så söt!

På kvällen var jag superladdad för utgång, vilket jag inte varit på lääänge. Men väl på carmen med en småsjuk Mange och en myssjuk Elli, som nog bara ville hem och stoppa om sitt nya gossedjur, tappade jag lusten och insåg att jag faktiskt inte alls hade råd att gå ut. Hur jag än sparar och vänder på slantarna känns det ändå aldrig som att jag har några pengar över. Och inte lär det bli lättare med två studentinkomster istället för en heller...Måste börja hitta på saker att roa mig med som inte gör hål i plånboken, men till och med museum kostar ju!
Knyppling någon?

Två söta katter

Sushi och P när han låg hemma med influensa.



Det är konstigt hur snabbt livet kan förändras. Hur någonting som brukade vara ens vardag helt plötsligt vänds upp och ner. Det behöver inte vara någontng negativt, ibland behövs det en förändring. Men nog är det läskigt i alla fall.

Bitter eftersmak

Efter att ha konsulterat min plånbok och min fysiska hälsa bestämde jag mig för att detta skulle bli en lugn och alkoholfri helg, med jobb och plugg. Det var bara det att jag bjudit hem släkten i fredags för att fira min födelsedag över ett par glas vin och lite ost, etc. Så redan där sprack det. Ekonomin blev dock lite ljusare...

Men eftersom jag skulle upp och jobba dagen efter avböjde jag erbjudandet att hänga med till debban med P, Elli och Mange när släkten dragit sig tillbaka. Det kändes ansvarsfullt. Istället kröp jag ner i mina nya pyamasbyxor (tack mamma!) och njöt av att få ha hela sängen för mig själv!


När jag kom hem från jobbet dagen efter hade P lagat en jättegod kycklingsoppa och vi streamade Sarah Silverman-klipp från youtube i några timmar. Hon är väldigt rolig, men när man hört hennes maxicanare-skämt tre fyra gånger börjar man tröttna lite. Men samtidigt så är: "I dated a mexican once...oh that's so typical of me, always so pessimistic. He was half white!" väldigt roligt!

Men när jag tröttnat på judeskämt denna kväll började det rycka i hitta-på-nåt-nerven och vi började utvärdera våra options. Att gå på bio, som var mitt första alternativ, var det för sent för. Att gå ut var ingen av oss sugna på, att hyra film alt. sitta kvar framför datorn/tv:n kändes för deppigt. Vad gör man då? Jo, man smetar på lite eyeliner och intalar sig själv att man är sugen på att dansa och dricka sprit!
Insåg att det var betydligt lättare att "komma igång" när man var yngre. Det var liksom bara att säga till sig själv: hörrudu, du kommer inte få det roligare än du själv gör det! Det funkar inte så längre har jag märkt. En tequila betyder bara dagen-efter-ångest nu och inte alls in-five-I'm-the-queen-of-the-dancefloor. Man har väl blivit lite kräsnare helt enkelt. Men hur som helst hade jag mycket roligare på krogen när jag var 19.


23 år och tre dagar

Att städa (alltså VERKLIGEN städa) är som att klämma finnar - ju mer man klämmer desto mer okänt innehåll väller ut som du inte vet var du ska göra av. Börjar man sortera lite här så måste man sortera lite där, och helt plötsligt så står man i ett hav av gamla foton och gossedjur och rensar ut den där lådan där man stuvat ner gamla räkningar och "viktiga" papper i tre års tid. Usch!
Jag hatar att städa, men fan va nice det är när det är klart. Jag och P har påbörjat ett enormt städprojekt (som var mer än välbehövligt), men när han går till jobbet är det ju jag som måste gå upp med all skit på vinden eller till grovsoporna/tidningsinsamlingen etc. Det är ju inte så att jag behöver plugga idag liksom, har bara tenta nästa vecka. Ok, nu sitter jag här och bloggar istället...men det är bara för att jag väntar på att vinden ska öppna...öööh...

Nä, det blir inget långt inlägg idag, har som sagt mycket att göra, men jag tänkte berätta lite om födelsedan:
den blev faktiskt riktigt trevlig. Jag handlade mat som P fick laga till, det blev halstrad tonfiskfilé med rotfruktsgratäng (jättegott!). Innan middagen delade vi på en flaska champagne och till middagen drack vi en god flaska chianti som jag fått av min gudmor. Man kan väl säga att vi blev lite runda om fötterna båda två..
Lite senare skulle vi möta upp några stycken på Kvarnen och där gick det som det alltid går på kvarnen.

Morgonen efter vaknade jag upp i en okänd lägenhet med Elli och B-boy, ingen av oss kom riktigt ihåg hur vi hamnade där men det var tydligen någon slags efterfest.
Tyvärr hade jag missat att ringa hem till P som gått hem tidigare och meddelat att jag sov borta, så han var jätteorolig och skitsur. Ajajaj. Inte bra. Men jag tror att jag har gottgjort honom nu...

Fick faktiskt det jag trodde av honom i födelsedagspresent också. Han är fin (men väldigt dålig på att hålla någonting hemligt).

RSS 2.0