yourexloverisdead

Jag är ensam hemma ikväll, P ska käka middag med en kompis och jag har lägenheten helt för mig själv! Brukar inte alls känna något behov av att vara ensam eftersom jag pluggar och därför spenderar större delen av tiden ensam med näsan i en bok, men just ikväll känns det helt underbart. Jag har laddat upp med en chickflik (som P aldrig skulle gå med på att se) inhandlat rökt lax, avokado och parmesan ? mums! Ska svänga ihop något riktigt smarrigt till bara mig! Och jag vet att det finns ett stort glas vin kvar i flaskan i kylen som jag kommer vara sååå värd efter kvällens träningspass.
Missförstå mig inte nu, jag älskar att ha P omkring mig så mycket det bara går men det känns extralyxigt att få en kväll bara för sig själv när man inte har det så ofta. Och jag vet att han känner precis likadant, då får han spela så mycket nördiga dataspel han bara orkar och käka slafsig kebab utan mina dömande blickar, han kan kolla på dålig sci-fi och dansa runt i sina snobbenkalsonger utan att känna sig objektifierad och sexualiserad?såna saker?
När jag var mitt uppe i planeringen av denna kväll av självhelgande ringde P och meddelade att han och hans polare skulle käka middag hemma hos oss, men när han hörde att jag var nära att börja gråta gick han med på att ändra sina planer. Jag kände mig inte ett dugg självisk?