yourexloverisdead

Ok hon var väl aldrig riktigt borta, men nu lever hon och frodas i alla fall!

(om ni hittar underligheter i texten kan det bero på att jag ligger hemma i maginfluensa och är lite allmänt groggy =en av anledningarna till att bitterfittan är tillbaka).

Det har varit en skruttig vår, vill jag säga. Och då menar jag inte bara vädret utan framförallt min hälsa. Inledde med en fräsig vinterkräksjuka, fortsatte med en hemmastadd fyra-veckors-förkylning och rundar nu av lite snajdigt med en 24-timmarsinfluensa.

Att det kallas 24-timmarsinfluensa har att göra med att det ungefär är så länge man ligger inne på toa med ansiktet nere i toalettskålen, skit mår man betydligt längre än så.

Ynklighetespiken nådde jag när jag släpade mig ut i köket (eftersom jag är alldeles, alldeles ensam) och mosade en banan med stavmixern (eftersom min mage inte riktigt var redo för något som helst tuggmotstånd, men ändå vred sig av hunger), som jag sedan petade i mig med tesked.

Som tur är så är det skitväder ute så jag slipper må dåligt över att jag missar den enda soltimmen denna ruttna aprilmånad. Tycker dock lite synd om P som är ute och gräver dike ute hos sina päron. Honom kunde jag unnat lite sol. Bara lite.

Ytterligare ett skäl till min bitterhet är gårdagens spelning. Nouvelle vague spelade på Nalen och jag hade sett fram emot det jättelänge.

Det börjar redan katastrofalt med värdens sugigaste förband från Schweiz som bestod av en menlös gitarrbrud och, till min förtjusning, en dvärgbasist! Dvärgen var det enda som lyfte spelningen något från den avgrundsdjupa sugigheten. Tyvärr såg jag senare (när de stod och försökte sälja sin sugiga skiva) att han inte alls var dvärg utan bara jätte, jättekort! Döm om min besvikelse.

Hursomhelst så kom så småningom huvudattraktionerna upp på scenen. Tre menlösa män och två väldigt lättklädda damer. De slänger ur sig något på franska och fnyser sedan när de inte får något gensvar: What? You don't speak frääänch?

Fucking dryga fransmän, hur har de fått för sig att franska är något slags universalspråk? De kan ju för fan inte ens engelska! Vilket blev oh så tydligt när de började sjunga (man kan väl säga att de mindre snygga men mer begåvade flickorna som måste ha spelat in skivorna fick stanna hemma). Det lät inte bra. Dessutom hade de fått för sig att det skulle vara kul att ge sin publik epilepsi med världens vidrigaste blinkande strålkastare. Genom tre fjärdedelar av konserten stod jag och betraktade mina egna skor eftersom en blick upp på scen skickade mig raka vägen till migrane-city.

Jag var sur. Sur för att jag hade ont i huvudet, sur för att jag började må illa (kan jag nog tyvärr inte skylla dem för, utan det berodde nog mest på den begynnande magsjukan), sur för att de inte alls lät lika bra som på skivorna och sur för att de två sångerskorna uppenbarligen var medvetna om detta och istället försökte kompensera upp detta genom att vara sjukt porriga. Det kändes bara löjligt. Lite cred kan jag ge till den lite mindre porriga tjejens fantastiska paljettklänning (som visserligen visade stora delar av hennes trosor, men den var fin). Det kändes snarare som att jag hade hamnat på en strippklubb än på ett av mina favoritbands spelningar. Men P var nöjd. Tro som fan att han var det. Det gjorde mig självklart ännu surare.

/Bitterfittan