yourexloverisdead

Sitter på String och försöker plugga. Det är rätt lugnt och solen skiner in genom de stora fönstren. Jag kände att jag var tvungen att komma ut ur lägenheten, somnar bara om jag stannar kvar och försöker plugga hemma.
String är bra, billigt kaffe och en oändlig uppsättning små miniservitriser som inte kan vara äldre än tolv. Var går gränsen för barnarbete egentligen?

Blev röksugen på vägen hit och upptäckte att ciggen låg kvar hemma. Jag stegade bort mot 7-11 där jag blev hånad av den manliga (ja, av manligt kön alltså...manlig var han inte den lilla skitungen!) expediten för att jag ville köpa ett paket Vogue. Han talar om för mig med ett fnys att de "inte säljer tjejcigg"!
Jag väljer faktiskt att röka MESCIGG därför att min skruttiga hals inte klarar av något annat, jag var inte medveten om att detta var en antifeministisk aktion! Men nu måste jag tydligen börja röka röda prince eller nåt annat mindre "tjejigt" för att inte känna mig som en jävla bromskloss. Tack.

Jag gick surmulen därifrån med ett paket blå LM i fickan (som är ännu svagare [läs tjejigare] men tydligen maskerade av den blå färgen).
Men när jag ställde mig i solen utanför String och kände hur värmen trängde in i mina porer kändes det redan lite bättre. Till mitt stora förtret kom jag dock att tänka på att det inte var länge sedan en cigg före klockan tolv tedde sig motbjudande för mig och jag insåg motvilligt att min dåliga lilla vana mer och mer börjar likna ett regelrätt beroende. Inte bra. Inte bra alls faktiskt.

Men nu spelar de Sigur ros på String och jag tänker sluta fundera på det här. Addiction schmaddiction.

Senare:

kom att tänka på ett samtal jag och P hade för ett par dar sen om barnslaveriet i Förenade arabemiraten, som man tydligen fick förbjuda igen så sent som i år. P var smått chockerad av det faktum att föräldrar sålde sina treåriga söner som kamel-jockies, där de får rida runt på kameler som tävlar mot andra kameler. Tydligen är det endast lätta små treåringar som är lämpade för detta smått bisarra yrke. Hur som helst så kände jag mig inte alls lika äcklad av dessa föräldrar som av de som säljer sina döttrar som sexslavar eller gifter bort dem innan de fyllt tio, det är klart att det är vidrigt men det chockar mig inte längre att människan inte verkar ha någon botten för hur lågt man kan sjunka. Det finns inga gränser för människan vidrighet.

Jag påmindes om detta samtal nu när jag sitter på String och en man precis beställt en leverpastej - och kaviarmacka. Det finns som sagt inga gränser för människors vidrighet.