Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag. För varje dag avskyr jag denna dag lite mer. Ja, faktiskt betydligt mer nu än när jag var singel. Det är bland annat tvånget jag har problem med, det förväntade. Jag älskar att få blommor och presenter don't get me wrong men när jag får dem vill jag att det ska vara för att den som gett mig dem själv kommit på tanken. En blomma när man känt sig lite nere eller en lagad middag när man kommer hem trött från jobbet, det är romantik!
Romantik är inte en hjärtformad chokladask från konsum som en följd av hundratals propagandaaffischer med heteronormativa leenden och röda rosor, som talar om hur ett lyckligt förhållande ser ut. Rikstäckande kärleksförklaringar är väl ungefär lika spännande som ett schemalagt sexliv.
Självklart ligger det ett par traumatiska högstadieår i botten för mitt hat mot denna dag. Elevrådet som satt i uppehållsrummet och sålde rosor för en tia, gula till kompisar och röda till den man var kär i. På själva dagen gick de runt i klassrummen och delade ut dessa omisskänneliga tecken på popularitet och vi satt alla spända av förväntan medan namnen lästes upp. Vilka skulle få?
Det var rätt ovanligt att någon fick en röd ros, det var förunnat de få som var ihop med någon. Men de gula däremot delades ut till höger och vänster och de var egentligen viktigast för de visade ju hur många vänner du hade och om de tyckte att du var värd att spendera en tia på. Självklart var det alltid samma personer som fick flest rosor (skulle inte förvåna mig om de köpt dem själv...) och det var rätt uppenbart att man var en jävla nolla om man blev lämnad tomhänt.
Jag och mina allierade bestämde rätt tidigt att det där var skittöntigt och skippade hela bekräftelsegrejen, vi visste redan att vi hade varandra med eller utan rosor.
Naturligtvis fanns det några i varje klass som aldrig fick några rosor. Och som att de inte redan var smärtsamt medvetna om att de inte hade några vänner så skulle de få det offentliggjort varenda jävla år! Som att högstadiet inte var hemskt nog ändå.
Jag blev lite sugen på att gå och köpa rosor till mig själv bara för att påminna mig om att jag faktiskt älskar mig själv och inte behöver någon annan för att få fina blommor att sätta på köksbordet, men sen bestämde jag mig för att inte bidra till att denna konsumtionsfest får leva vidare. Kanske köper dem imorgon istället.
Det tjatas ju alltid om att alla hjärtans dag bara är till för att hälla salt i såren på alla bittra singlar, men jag är fullt övertygad om att det var just en bitter singel som kom på hela skiten. I alla fall den här chokladfrossan som verkar ingå i alla former av kärleksförklaringar.
"Haha, de må vara kära och lyckliga men i helvete heller att de ska få vara smala också!" Typ.
Själva sitter de hemma på kammaren och späker sig för att när som helst kunna byta ut en gammal pralinpluffsig pojk/flickvän om tillfälle ges. Moahaha.
Självklart var det singlar som kom på det, men inte för att få par att bli pralintjocka. Nä, de ska minsann få lida ordentligt. De ska älta om de älskar varandra tillräckligt eller inte beroende på storleken på en chockladask, ifrågasätta sina livsval för att livet inte ser ut som en Mercireklam och känna sig instängda och otillräckliga för att de aldrig kommer att kunna leva upp till bilden av det perfekta förhållandet som det framställs på prime-time-television. Nä, de ska gå hemma i sina små lägenheter och känna sig fjuttiga över det liv de har valt att leva och den partner som aldrig plockar upp sina strumpor.
Att sortera tvätten är kärlek, att ge bort blommor på alla hjärtansdag är att säga att vår kärlek inte duger som den är.
Älskar dig för övrigt. diskar efter maten
idag.
/P.
Jag håller till viss del med dig, men du kommer inte undan med hela "sortera tvätten=kärlek-dravlet". Det gör man väl för att någon MÅSTE göra det om tvätten ska kunna ta sig från tvättkassen till strumplådan, eller? och den dä någon kan ju precis lika gärna vara du eller hur?
Jag pratar om det som inte är nödvändigt: ett uppiggande mms, frukost på sängen eller när man handlar hem den andra personens favoritfil fast man egentligen inte tycker om den själv. såna saker tycker jag är romantiska och visst uppskattar jag när du diskar men seriöst älskling det är inte nån jävla grand gesture om du tror det. Förresten så blev det ju iallafall jag som fick diska eftersom du smet.
Jag tycker inte att du ska underskatta shemalagd sex. För tillfället är det den enda typ av sex jag har - eftersom bade jag och M bor i dorms sa maste vi boka hotell för att kunna ligga.
Och det är faktiskt ganska romantiskt.
Det är inte så att du sett lite för många amerikanska filmer om otrogna par som smiter iväg till hotell för några timmars skuldmedvetet, passionerat, trenchcoat-utan-någonting-under-sex?
