yourexloverisdead

Jaha, så regnade det igen. Det var ju så fint i förmiddags, solen sken, det var vindstilla, jag trivdes. Men sånt måste ju också ta slut någon gång antar jag.

Hur som helst så tänkte jag berätta lite om gårdagens boxningssession. Jag gick dit med huvudet högt, förvissad om att jag skulle spöa skiten ur min lilla tandpetare till pojkvän. Riktigt så blev det inte.

En kvart in i passet, när svetten rinner ner i mina ögon, blodsmaken börjat göra sig påmind i munnen och jag för femte gången flyger in i paret bakom mig inser jag att personen framför mig inte är helt obevandrad i boxningens värld. Han slungar iväg slag efter slag som fullständigt slår andan ur mig och jag håller krampaktigt tag i min lilla mits som är mitt enda skydd mot denna huligan, samtidigt som jag kippar efter luft som en skadeskjuten fågelunge. Dödsstöten kommer dock i en liten simpel men ack så förgörande kommentar: "det handlar egentligen bara om teknik, baby". Då övervägde jag i en halv sekund att rikta uppercuten mot de lägre belägna regionerna på honom, men eftersom jag är en vuxen människa som bara slåss i sovrummet bakom lyckta dörrar la jag band på mig och blängde endast mordiskt på honom. Nu kommer det fram att människan har boxats i två år! Den lilla råttan.

Jag blev alltså spöad av mitt lilla (ok, han är 1.88 lång, men spinkig som en anorektisk cheerleader) popsnöre till pojkvän vars enda träning; trodde jag, bestod av rumpskakande på diverse klubbar. Jag var tillintetgjord och på golvet låg mitt ego i en liten skamsen hög som flämtande försökte förstå vad fan som hände.