yourexloverisdead

Det finns egentligen ganska mycket att berätta om helgen. Det bästa hände igåreftermiddag (är det ett sammansatt ord? Det ser lite konstigt ut.), men nu tar vi det i ordning. Fredagskvällen blev mycket trevlig med god mat och väldigt mycket vin hemma i A's lägenhet i Hornstull. Det var underbart att se henne igen. A är en väldigt tuff människa som säger upp sig från jobbet och hyr ut lägenheten för att sticka ensam till Costa Rica i några månader. Jag mår bra av att vara med henne. Jag får vara elak med henne.

När vi står och lagar den goda maten ringer min mobil och det är ifrån butiken där jag sökt jobb. De vill att jag ska börja redan nästa helg! Det här är en mycket trevlig utveckling eftersom jag börjar få riktigt ont om pengar. Jobbfrågan är löst. Vad ska jag nu börja oroa mig för?

Full och nöjd tar jag tunnelbanan hem till Medis igen och känner mig glad och bara lite bakis när jag vaknar på lördagsmorgonen. P gör fantastiska crepes till frukost med camembert, skinka och dijonsenap. Jag kommer på mig själv med att tänka att livet är ganska bra ändå och småler lite fånigt för mig själv. När brunchen lagt sig till rätta i magen traskar vi iväg till gymmet och springer lite på löpbanden. Vi känner oss hutlöst duktiga och unnar oss själva lite sushi efter träningen.

På kvällen blir jag bjuden på en fantastisk libanesisk restaurang där vi blir serverade oändligt många små mezerätter som alla riktigt smälter i munnen. Länge sen jag käkade så gott. Den typen av rätter passar mig utmärkt eftersom jag på restauranger alltid drabbas av grym beslutsångest och alltid (ALLTID) ångrar mitt val till slut. Gräset är liksom alltid grönare på grannens tallrik. Nu slapp jag välja och kunde smaka på allt.

Kvällen fortsatte på Ace där jag mötte upp P och Svart. Innan elva kostar två öl 58 ynka kronor. I sann Baba-anda köpte vi på oss ett hyfsat lager och drack oss snabbt ganska fulla. Vi dansade glatt till gamla popdängor och P blev stött på av en person med ganska kraftig benstomme. Han hatar sånt, känner sig förolämpad för att hon tror att de spelar i samma liga. Han är en sån som faktiskt kan känna sig fulare av att någon finner honom attraktiv.

Jag tyckte hur som helst att det var jätteroligt.  

Vid tvåtiden kastar jag in handduken, all ölhets har börjat straffa sig och jag mår inget vidare. Men på det stora hela har det varit en väldigt trevlig kväll.

Söndagen blir följaktligen rätt lugn och jag ger mig ut på Götgatan för att hitta litteratur till kursen. Av en ren slump tittar jag in genom fönstret på 7-11 och i kön ser jag L som jag trodde var i Reykjavik och bara är hemma några gånger om året. Jag blir så himla glad, tycket så sjukt mycket om henne. Och inte nog med det, på gatan står H som är hemma från Göteborg för att hälsa på L och det blir en härlig kramfest. Tillsammans går vi och äter kebab/falafel och pratar på om allt möjligt, försöker täcka upp allt som hänt sen vi sågs sist. Jag älskar att jag bor i en stad där man kan stöta på varandra på det sättet.

Efter en något norénsk middag hos P's föräldrar sluter vi upp igen hemma hos L's föräldrar. Där dricker vi te och äter prinsesstårta och pratar om allt möjligt och jag påminns om hur smärtsamt mycket jag saknar dem.