yourexloverisdead

Känner mig som en äkta housewife idag, har bakat och fixat och fejat. P fyller år och det ska firas på söndag med både hans släkt och min. De har aldrig träffats förut så det här är första matchmakingförsöket. Det var min idé och P var duktigt skeptisk till en början, han kunde inte för sitt liv förstå varför våra familjer skulle träffa varandra. Är det här någonting konstigt? Jag tycker att det här är fullt naturligt eftersom vi träffar våra familjer så pass ofta och min familj känner honom så väl och vice versa. De vill ju också fira honom. Hur som helst så blev det i alla fall som jag ville och helt plötsligt har vi bjudit in femton personer på tårta i vår lilla lägenhet. Men det ska nog gå bra, de får mingla.

När jag började fundera närmare på den kommande koalitionen (efter att alla blivit inbjudna alltså) insåg jag att dessa människor antagligen inte kommer att ha någonting gemensamt. Tänk om de inte har någonting att prata om. Det skulle ju bli jättejobbigt. Så jag började svettas lite och kom sedan fram till den briljanta idén att hälla i folk en massa skumpa! Det brukar ju smälta de hårdaste av isar, tänkte jag och andades ut. Dessutom kommer P's systrar och de är inte direkt dämpade så det kommer nog att ordna sig.

Jag tog gladeligen på mig att baka tårtor, bullar och chokladbiskvier och trots att jag torkat smält choklad av hela köket har det varit väldigt mysigt. Inga köpetårtor här inte. Jag kanske skulle starta ett litet bageri istället... fast då skulle jag behöva gå upp så obscent tidigt så det skulle nog inte funka. Tur att jag har en pojkvän med världens högsta förbränning så jag kan proppa i honom allt jag bakar, han bara tackar och tar emot och dagen efter kan han ändå ha gått ner nåt kilo. Livet är väldigt orättvist.

                                                                
                                                

                                                            Ikväll ska det ätas bullar i alla fall!