Måndag eller någonting annat lika inspirerat
Jag har inte riktigt någonting att skriva om idag. Inget förutom min ångest över att vara en värdelös student det vill säga. Och frankly så orkar ni (tre trogna läsare) inte höra på det. Jag lovar. Hur som helst har jag lovat mig själv att sitta och läsa på String hela dagen imorgon. Det är någonting med det stället som gör att jag kan koncentrera mig på det jag håller på med. Kan inte för mitt liv plugga hemma, det går bara inte. Framförallt inte när man har datorn i samma rum. Trots att jag är fullkomligt värdelös på att surfa kan jag slösa bort timmar framför skärmen. Jag är lite fascinerad av människor som kan sitta och surfa på jobbet hela dagarna. Det måste ändå krävas rätt mycket för att kunna fylla en hel dag med någorlunda intressant slösurfande. Jag hittar ju typ bara till min mail, facebook, bloggen och wikipedia. Inte för att jag behöver så mycket mer men ändå. Jag känner inte riktigt att jag utnyttjar Internets oändliga möjligheter.
Man skulle nog kunna konstatera att skälet till att jag inte har någonting att skriva är att det faktiskt inte händer så mycket i mitt liv just nu. Men jag försöker, var ute två (!) gånger i helgen och umgicks med andra än bara P. Alltid något eller hur? Besöket på Carmen avslöjade att det inte bara är jag som slutat gå ut, jag kände inte igen en enda människa på hela stället. Förr om åren kunde man ju mer eller mindre traska dit allena och slå sig ner lite var som helst för det fanns alltid någon man kände. Inte för att jag någonsin gjorde det men ändå.
Fan, jag känner mig rastlös. För många "borden" och för få som känns meningsfulla. Så sjukt jävla trött på att oroa mig för ekonomin också. Det är fan inte rätt att man ska ha trehundra spänn kvar av studiemedlet när det gått tre dagar sedan man fick det. Hur fan gör andra studenter? Är det bara jag som efter tre års pluggande fortfarande inte kan hålla i pengarna eller är det så att 7300 är litet lite att leva på (nä, just det borgarna har ju höjt det med hundra spänn. Tack så jätte mycket, verkligen.). Och då har jag ändå ett extrajobb. Ska nog skaffa ett till. Vill faktiskt kunna lyxa till det ibland. Jag vill dricka gott vin, handla mat som inte har fyrtio olika siffer- och bokstavskombinationer i innehållsdeklarationen, köpa nya kläder då och då, kanske börja gå ut lite mer. Är det för mycket begärt?
Om man ändå hade något gammalt arv från någon avlägsen släkting att nalla av.
