Miserabel måndag
080114
Så var det måndag igen. Och inte vilken måndag som helst utan en riktig mastodontmåndag med dubbla seminarier. Vi snackar 9-16!!! Jag är helt slut. (Jag vet, jag kommer aldrig klara av att arbeta heltid. It will kill me!)
Dagen börjar redan illa när väckarklockan ringer mitt i natten (07.30) och det fortfarande är kolsvart ute. Vår psykogranne har spelat musik heeela natten så när klockan ringer känns det som jag precis somnat efter att ha vaggats till sömns av "99 Luftballons"(stor 80-talshit för er som inte vet) på repeat. Han har en väldigt speciell dygnsrytm; sover (antagligen) hela dagarna, lyssnar på 80-talsklassiker från 00.00 och framåt och avslutar sitt enmansparty runt åtta med en 7-11kaffe som han sedan spiller ut i trappuppgången. Han luktar alltid cigg och kattpiss. (Det här är även mannen som är ansvarig för att jag bodde på en byggarbetsplats i ett halvår eftersom han orsakade översvämning i tre av husets lägenheter, bland annat min. Man skulle kunna säga att jag har lite svårt för honom).
Hursomhelst så var jag trött, grinig och hungrig (eftersom jag inte haft råd att handla frukost på ett tag) sen stressar jag iväg till t-banan för att stressa och trängas med alla andra försenade människor som tydligen måste åka samtidigt allihop. Sur och sen anländer jag till skolan där jag direkt ska ställa mig framför klassen och hålla i ett seminarium om specialpedagogik (ett ämne jag inte kan ett skit om, kan tilläggas), inte ensam som tur var. Men det går faktiskt riktigt bra och dagen börjar se ljusare ut. Det är fantastiskt hur lite man behöver göra för att klara sig på högskolan nu för tiden. Men det är väl också värdefullt att lära sig hur man klarar sig undan med så liten energiförbrukning som möjligt. Man får ju så mycket tid till annat.
Fan vad jag längtar till att få gå tillbaka till universitetet och läsa intressant litteratur igen. No more läroplansteori. No more bullshit. Ny kurs på måndag. Välbehövligt är ordet.
