Så tydligen är jag narcissist i alla fall...
080110
Ja, det blev en blogg i alla fall. Funderade över alla otaliga resedagböcker jag tragglat mig igenom under åren och tänkte att nu jävlar era sons of bitches så ska ni få låtsas vara intresserade av MITT liv! Moahaha
Var på teater igår. Ca 80% av tiden spenderades åt att tyst förbanna stadsteaterns hårda stolar, jag hade så jäkla ont i rumpan! Har uppenbarligen blivit en kärring.Trodde att han hade lite koll den där Strindberg men något mer distanslöst och högtravande har jag inte sett på länge. Börjar tvivla på min kära väns förmåga att välja pjäser, den senaste vi såg var nämligen ännu värre.
Läste i DN idag att Fredrik Strage skämts så mycket över att han gett Arn ett trea och förlett det svenska folket som helt oreflekterat vallfärdat till biosalongerna på juldagen. Han hade mått så dåligt över detta att han tagit pengar ur egen ficka och gett alla som blivit besvikna på fimen full refunds. Det tyckte jag var ganska fint. Man kan också hävda att herr Strage kanske lider av något slags gud-komplex eftersom han helt övertygat tror att alla som går på bio gör det för att han har gett sitt godkännande till vilken film det nu må handla om. Och hallå, om man inte förstår att formuleringen: "Arns två timmar och tio minuter kändes som en hel medeltidsvecka" antyder att filmen kanske är lite seg då får man faktiskt skylla sig själv. Hur som helst skulle jag gärna vilja ha tillbaka mina tvåhundra kronor som jag la ner på Stora landsvägen och framförallt de två timmar och femton minuter av mitt liv som jag aldrig kommer se igen.
Men efter en sådan här pjäs kan man i alla fall med gott samvete unna sig den egentliga anledningen till att man går på teater: VIN! Och att sitta och dricka rödtjut och totalsåga en pjäs är betydligt roligare än att hylla en. Thats for sure.
