Voilà Le bitch!
080117
Jag har officiellt blivit en kärring. Jag har haft det på känn ett tag men idag fick jag det bekräftat. Jag befann mig på tuben mellan gamla stan och t-centralen då tåget stannar och de tre gymnasiekidsen med ADHD bredvid mig blir om möjligt ännu mer högljudda. Alla tre pratar i mun på varandra samtidigt som de studsar upp och ner på sätena som sexåringar. Killen på sätet bredvid mig sitter dessutom och spelar luftgitarr, för att demonstrera nya guitarhero, mot min arm! Jag kan inte låta bli att himla med ögonen och sucka högljutt men de förstod inte vinken om man säger så. Jag känner hur jag blir mer och mer irriterad och försöker att komma tillbaks in i min bok, men funnyman bredvid mig fortsätter att stöta till mig hela tiden. Tåget står fortfarande stilla och förarens röst dränks i pubertetsdravel så jag kan inte höra varför tåget står stilla eller när det tänker behaga röra på sig igen. I den här stunden börjar jag seriöst fundera över mitt karriärsval, tonåringar är ju vidriga! Hur kunde jag glömma det? Kanske för att jag själv var så oerhört mogen och behaglig som tonåring? Nej ok, kanske inte. Men vad är det med just den åldern som gör att man tror att man har rätt till typ allt offentligt utrymme? Som alla brud-brudar som, framförallt i studenttider, sjunger på t-banan bara för ATT DE KAN. Och då menar jag inte att de kan sjunga noooo no, de kan därför att de är så självsäkra att de inte bryyyr sig ifall någon kollar på dem eller tycker att de borde avlivas etcetera. Brud-bruden är den mest egotrippade av alla pubertala halvmänniskor. De andra är också totalt självcentrerade men de har i alla fall vettet att vända sitt självhat och sina aggressioner mot världen och deras mamma INÅT.
Ok, känns som att jag kom ifrån ämnet lite. Jag höll ju på att berätta varför jag är en kärring.
Jo, när tunnelbaneföraren för andra gången försöker meddela varför tåget står stilla och kidsen fortsätter att överrösta allt och alla Ryter jag till och säger på äkta surkärringsvis att "det faktiskt skulle vara ganska bra om man fick höra vad föraren säger!". De tystnar tvärt och en obekväm stämning lägger sig över vårt fyra-säte. När det blir lediga platser på andra sidan glider de diskret över till dem och jag tror (det kan ha varit inbillning) att de viskade "surkärring" till mig. Och jag förstår dem. But I would do it again.
