Hårribelt!
Ni som läste inlägget om min nya hobby på jobbet kanske vill se hur det såg ut...eller inte, men det får ni göra i alla fall!
Here goes...
Rödlockig á la skogsrå eller hippie. Eller varför inte mörk och
mystisk á la pretentiöst indieluder?
-No Danny, Noooo! (skådis i B-skräckis way back) Eller Blondinbellas
bigsister...
Väldigt klassisk strippfrisyr, kanske något för mitt alterego Candy...
(Övar upplåsbar Barbara-miner om ni undrade)
Nä, så här i efterhand känner jag mig nog rätt nöjd med min frisyr. Inte så glammig men lite mer jag. Och seriöst, blondin blir jag nog aldrig igen. Yayks!
Emelie! Snygga frippor! Tack för lång och intressant kommentar. Jag håller med dig, två av mina längsta förhållanden sprack inte bara därför, men en stor del var jämställdhetsproblem som killarna i fråga vägrade att erkänna. Det är gnatigt och tjatigt, men om det är det enda sättet... Sedan FINNS det faktiskt killar som faktiskt är helt och hållet jämställda, även om de är ganska få. Lycka till i jämställdhetsdjungeln!
Ngt fel på att vara blond?!:-)
Självklart inte baby, du vet att jag älskar ditt blonda svall! Men come on, jag tror att vi båda kan komma överens om att blond inte är min färg. Jag må vara född sån, men ibland måste man få förneka sitt ursprung.
puss!
