yourexloverisdead

Måndag. Känns bättre än vanligt måste jag säga. Kan bero på att jag är ledig.

Har dock redan hunnit göra massor av nyttigheter: gick upp med P runt åtta, läste tidningen, började till min egen stora förvåning jobba med hemtentan som inte ska vara inne förrän om två veckor(!), traskade iväg till biblioteket samt till både Pocketshop och Akademibokhandeln för att inse att boken jag behöver inte fanns någonstans. Suck. När jag äntligen hade hittat något att skriva om måste det självklart falla på någon liten skitdetalj. Typiskt.

Satte upp mig på en väntelista på ackis så jag hoppas att den kommer in snart, annars måste jag komma på en backup-plan och det orkar jag inte.

Förutom duktigt, nyttigt pluggande har jag dessutom tvättat, vilket inte var något litet projekt eftersom det var över en månad sen vi tvättade sist. Och om det var någon som inte redan visste det så blir det rätt mycket tvätt på två personer under en månad.

Liten sammanfattning av helgen:

Kom hem från jobbet i fredags till en väldigt uppåt P som stod och stekte lammburgare och blandade mojitos. Och jag är inte den som är den...och inte han heller...behöver inte säga mer tror jag.

Vaknade bakis och vimmelkantig på lördagsmorgonen och försökte komma på hur en lastbil kunnat komma in i vår lägenhet under natten och kört på mig. Men det var bara att pallra sig upp, hade lovat brorsan en brunch och ambitiös som jag är skulle det självklart finnas nybakt bröd på denna brunch.

Lite ägg och lite bacon och några mumsiga marmeladmackor senare var jag lite mer i närheten av en människa, men trött som bara den. Andy Walhol-utställningen blev det inte av att vi gick på eftersom jag somnade på soffan och sov i tre timmar. När jag vaknade var det mörkt igen och dags att börja förbereda sig för kvällens aktiviteter.

Det vankades överraskningsfest hemma hos K för en kompis till henne som var nyss hemkommen från Barcelona. Det låg en imponerande mängd förberedelse bakom denna fest kan jag säga. Banderollen var tillverkad och uppsatt i det rum som var själva "överraskningsrummet", bålen (som nog var det vidrigaste jag någonsin smakat, sorry Agnes) var utställd här och var, CD-spelaren var laddad med noga utvald överraskningsmusik (inte mindre än tre personer var ansvariga för att trycka på play när kvällens huvudperson klev in) och ett hemligt kodord hade tagits fram så att vi skulle veta när vi skulle hoppa fram.

Projektledare för hela kalaset var Agnes som för säkerhets skull tvingade oss att öva hela scenariot tre gånger innan festföremålet kom. Varje gång det ringde på dörren blev vi strängt instruerade att vara tysta ifall det var hon som kom in. Kändes ungefär som ett judekalas under andra världskriget. Måste varit så Anne Frank kände sig. Ja, förutom att vi blev fulla och hon blev ihjälgasad.