yourexloverisdead

Finns det ingen gräns för hur länge man kan vara bakis? Känner mig fortfarande helt förstörd efter i lördags. Åkte direkt från jobbet på konfirmationsmottagning för P's kusin som jag aldrig träffat. Det var trevligt, trots att jag och P placerades vid barnbordet (mer vin åt oss, hehe), hem och bytte om och åkte sedan iväg på 30-årsfest i vasastan. Det var en bisarr kväll på många sätt. Många underliga människor, framför allt en väldigt märklig granne som stövlade in och gormade om sin hjärnskada vid två tillfällen. Det ledde vidare till att polisen dök upp och stängde av musiken runt fyratiden. De såg smått förvånade ut när de fann en ganska städad fest där folk spelade pingis och satt och snackade. Spriten tog slut en timme senare och då skulle vi försöka ta oss hem på något sätt. Med en timme till nästa tunnelbana och inga pengar till taxi hamnade vi till slut på fyran, jag, P, Elli och födelsedagsbarnet. På vägen dit hade jag och Elli pucklat på varandra av någon anledning (någon slags vänskaplig penismätning antar jag) och födelsedagsbarnet och P vred på ett moget sätt på vattnet till någon slags brandslang på Odenplans (tror jag, minns inte riktigt) tunnelbanestation och sprutade ner hela perrongen. Som sagt - väldigt moget.

Kan säga att jag var väldigt tacksam för att jag inte behövde jobba dagen efter, då skulle jag och P nämligen på släktmiddag. Kvart över två vaknade jag av att mamsen ringde och frågade hur det gick med den där pajen jag lovat att baka till kvällen. Just det ja. Flög mer eller mindre upp och kastade en skräckslagen blick i spegeln, skickade iväg P till affären (hey, jag kunde inte visa mig bland folk just då) och försökte tyda receptet med ett dunkande huvud och svåra bakisskakningar. Det var fan inte kul. När pajen väl var klar (ganska exakt en kvart innan vi skulle vara på middagen) drabbades jag av en märklig svimningsattack och var tvungen att ligga i fosterställning på golvet en stund innan jag överhuvudtaget kunde resa mig upp igen. Fick sminka mig i en timme och gjorde väl av med ungefär en hel flaska foundation för att dölja de svullna ögonen och de mörka ringarna som bildats under dem. De illröda ögonvitorna kunde jag dock inte göra något åt och dem fick jag en hel del kommentarer för på släktmiddagen.

Känner mig fortfarande helt skakis, ögonen svider och värker och det känns fortfarande som jag blivit påkörd av ett godståg. Men kul var det, så jag antar att det var värt det.