The soundtrack of our suicides

Sitter hemma och försöker plugga. Zappar runt lite bland all skit som visas på dagarna, fastnade på kanal 24 där en liten självmordsbenägen fotbollskille stod och föreläste om destruktivitet. Han påstod att det skulle vara destruktivt att vara cynisk! Qué?

Det är väl snarare tvärtom, att gå runt och vara naiv och optimistisk är väl det riktigt destruktiva? Då blir man ju besviken hela tiden. Bättre att se saker för vad de verkligen är - ganska sopiga. Så när det väl dyker upp någonting bra så blir det ju som en glad liten överraskning som man inte hade väntat sig.

Sen berättade han hur glad han blivit av att åka till Hultsfred där han kollade på Broder Daniel. Det var väl destruktivt om något!


Jag skulle vilja veta vad folk som tar livet av sig lyssnar på när det tar sitt liv. Fotbollskillen lyssnade tydligen på Bowie (han överlevde ju obviously, men det var det han lyssnade på). Lite otippat tycker jag. Trodde att Tindersticks, Nick Cave och Lou Reed skulle vara mer populära val. Jeff Buckleys Hallelujah lär ju va grym att begå självmord till!


Bidra gärna med din egen självmordsfavorit!

Ciao!


Kommentarer
Postat av: slampan

Sonic Youth - Expressway To Yr Skull

Tror inte på att det ska vara jättepampigt som i Hallelulja, fast det är väl ganska individuellt vad man vill ha för ledmotiv till sin död. Jag vill att det ska vara lite rått, lite komplicerat, rätt avskalat och med ett motigt slut.

2008-05-09 @ 15:23:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0