Men mest gör det ont i själen...

Fy fan va illa jag mår! Vaknade i natt runt fyra av att det kändes som att hela kroppen försökte slå knut på sig själv. Huvudet dunkade, ryggen värkte och magen ville vända sig ut och in. Fuck, fuck fuck! Jag pallar inte med en magsjuka just nu. det finns liksom inte.
Vet inte om det är det eller bara en bisarr bakfylla till följd av lätt överdriven champagnekonsumtion (om nu något sådant finns) under gårdagen. Var på middag hos H som fått för sig att jobba sig igenom sin mammas (!) enorma champagneförråd och bestämt sig för att vi skulle hjälpa henne. Jag är inte så svårtrugad när det kommer till bubblor och dessutom råkade det vara hennes 31:a födelsedag igår så vi hoppade på första bästa buss ut till Sickla och skålade för allt från mörka yrkesutsikter till åldersregression. kvällen slutade som så många andra kvällar hos H i soffan framför youtube med hysterikt roliga klipp från American Idol och So you think you can dance. Bästa från igår var helt klart en obetalbar version av "go down Moses" av Lewis something something som nästan fick mig att kissa på mig. Helt otrolig, se den om ni kan! Jag höll på att dö.

Börjar sakta men säkert må lite bättre nu, men jag kan helt ärligt inte minnas när jag mådde så här illa sist. Har tvingat P att göra toast med smör och salt till mig eftersom min mamma alltid gjorde det till mig när jag var liten och magsjuk. Jag blir alltid lite mammig och väldigt väldigt ynklig när jag är sjuk, då är det skönt med det välbekanta. Vill bara gräva ner mig någonstans. Dessutom har de stängt av vårt varmvatten, for God knows how long, så jag kan inte ens duscha! Allt är med andra ord elände.

Det är synd om människorna.

Men framför allt är det synd om mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0