Reunion

Hade faktiskt en helt fantastisk dag i lördags. Jag och mina fyra fyra absolut äldsta vänner samlades i min lägenhet för att spela in en film till en god vän som gifter sig i Tanzania i januari. Eftersom ingen av oss har råd att åka ner tänkte vi att det skulle vara trevligt att i alla fall skicka en liten hälsning. Så vi släpade oss ut i snön och besökte några av hennes favorithak på söder, vi dansade i vitan, provade brudklänningar på Lisa Larsson, handlade och åt hennes favoritmat; samtidigt som vi skickade kärlek in i kameran.

Förutom att det var väldigt roligt att göra detta, gav det oss en anledning att träffas allihopa vilket nästan aldrig händer eftersom flera av oss inte bor i Stockholm längre. Det var en dag av helt kravlöst häng, sånt där som man aldrig kan få över en fika utan som kräver tid. Det är fachinerande hur mycket man kan förändras och fortfarande ha så kul tillsammans!

När filmen var inspelad bestämde jag och H oss för att färga håret på varandra. Hon skulle bli lite blondare och jag skulle bli lite rödare. Så vi knatade iväg till Åhléns och köpte färg. När vi satt där med våra kletiga huvuden inlindade i plastpåsar insåg jag att jag bjudit över lite folk på tapasknytis om sisådär en halvtimme. Det var inte så mycket att göra, vi kunde ju inte ta ut färgen för tidigt. Så vi stod där och skålade och lagade mat med håret fullt av hårfärg. H behöll sitt under hela middagen (så att det verkligen skulle blekas) och hon såg så jäkla rolig ut (det gjorde nog i och för sig jag med). Försökte ha ett allvarligt samtal med henne om någonting men det gick inte att hålla sig för skratt!
H min pärla, säg bara till om du vill att jag ska ta bort bilden!



Det blev en väldigt skönt ouppstyrd middag med champagne, elefantöl och oändliga mängder vitlök. Det var en väldigt avslappnad kaotisk stämning i köket med tio pers som slogs om olivoljan och jag och H som hoppade in och ut ur duschen.
De tappra försöken att bli av med elefantölen satte sina spår på i alla fall mig...att jobba dagen efter var inte det roligaste jag gjort. Nickade till några gånger i en fåtölj som vi har i provrummet, men vaknade snabbt till liv när det plingade till i dörren och det kom kunder. Så får man inte göra. Men jag var så trött! och det var värt det. Hade verkligen jättetrevligt. Varför ska det vara så svårt att få ihop det så där? Alltid går det för långt mellan gångerna!
Ni är så himla fina allihopa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0