Jag skär mig alltså finns jag

I någon slags rädsla att TPB ska försvinna ur mitt liv nu med rättegången har jag frenetiskt laddat ner film i veckan. Inte för att jag tror att de kommer torska och om det skulle göra det skulle det dyka upp någonting annat i dess ställe. Jag är egentligen inte orolig. Men för säkerhets skull. Så efter att ha släpat hem x antal kilo mat + vin (det är P's födelsedag idag, grattis grattis) föll jag ner i soffan tillsammans med en kärlekskrank katt och tittade på Wristcutters. Inte för att jag var deppig! Absolut inte. Men har blivit tipsad om denna film från lite olika håll. Och jag kan verkligen inte förstå varför.

Kanske är det så att pga det faktum att jag aldrig försökt ta livet av mig därför inte kan förstå "the greatness" med den här filmen, men den var ju bara såååå trååååkig! De tar livet av sig, de dör och hamnar i något slags limbo där allt är öken (bokstavligt talat), ingen ler och alla ser jävligt glåmiga och fula ut. Sen händer det inte så mycket mer.

Förrän Gob dyker upp! Taadaaa.
Och det bästa är att han verkligen ÄR Gob (från Arrested development alltså) och här ska föreställa någon slags Messias som ska göra ett stort magictrick men självklart råkar dö på kuppen. Helt underbart! Älskar bra type-casting.

Annars var den bara tråkig tråkig tråkig. Igår såg jag "Rachel getting married" och den var deppig deppig deppig.
Så! Det var dagens filmrecensioner! Enjoy

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0