yourexloverisdead

Åh vad det är tråkigt att plugga A-kurser när man inser att man typ inte kan någonting!
Jag kan ju ingenting om hur politiken i Sverige egentligen fungerar, jag bara hostar ur lite åsikter då och då och känner mig lite insatt. Men det är jag verkligen inte. Det finns så mycket smågrejer som tydligen är väldigt viktiga och säkert har livsavgörande funktioner, men det är så svårt att få grepp om alltihop.

Längtar tillbaka till svenskan där jag efter två år kände att jag hade lite koll i alla fall. Och alla dessa gubbar med sina fina teorier! Jag orkar inte! Finns det ingen film man kan hyra som förklarar allt på ett kortfattat sätt? Jag är en estetisk person, jag behöver bilder! Det är alldeles för lite bilder i statsvetenskaplig litteratur...

Börjar ta mig förbi vad-i-helvete-håller-jag-på-med-ångesten i alla fall. Ett jobb är bara ett jobb och ingenting man behöver syssla med hela livet. Jag ska göra det här så länge det känns kul och meningsfullt. Och jag tror faktiskt att det kommer att göra det. Jag förstår bara inte hur jag ska kunna förklara det här för ett gäng skoltrötta 16-åringar när jag knappt fattar det själv.

Jag har en tendens att stressas upp av allt som alla andra gör (det är nog inget unikt för just mig i och för sig), men det känns som att varje dag jag spenderar på det jag gör så väljer jag bort så mycket annat. Resor framförallt. Som att jag gör allting i fel ordning. Försöker intala mig att det finns en tid för allt, och att jag kan göra saker i min egen takt och ordning. Men sanningen är att jag är en mespropp och det är mycket möjligt att jag kommer att ligga jävligt bitter på min dödsbädd och förbanna mig själv för att jag inte vågade göra allt det där jag egentligen ville men var för feg och lat för att göra.

Fan nu har jag ju ångest igen. Jävla skit.


Vad är det som gör att man kan vara tjugotre och känna sig som fyrtio och att loppet redan är kört?