2009...
Idag känns det som det nya året började på allvar. P gick tillbaka till jobbet och vi gick båda upp kl sju(!), då det fortfarande var kolsvart ute. Men trots att lägenheten var svinkall och sängen varm och skön gick vi upp och tog det nya året vid hornen. Kvart i nio satt jag på Louie Louie och pluggade flitigt efter två koppar kaffe. Jag insåg där och då att jag är ganska lyckligt lottad. Min huvudsyssla består just nu i att sitta på caféer och läsa fantasylitteratur! Jag ska fan vara rätt nöjd!
Och det är jag nog också. Trots stress och tentaångest så kunde jag slappna av lite och faktiskt försöka njuta lite av den här tiden. Vips så är den över och jobbet ska jobbas och pengar ska tjänas. När kommer jag någonsin ha så mycket tid över för mig själv och mina tankar som nu?
Insikt: Slut gnäll och va nöjd! (med norrländsk dialekt).
Det är konstigt tycker jag, att varje vinter och vår känns så ny och främmande. Som att man hunnit glömma hur det faktiskt känns. Glömt kylan som sipprar in under hur många lager kläder man än tar på sig, glömt hur det känns att sticka ner en kall hand i någon annans varma ficka, glömt hur ett rum kan förändras när man ser det ovanför an kopp rykande varm choklad.
Hösten och sommaren känns aldrig så här för mig, de är välbekanta och ofta väldigt efterlängtade. Jag och vintern har ett helt annat förhållande. Vi vet inte riktigt var vi har varandra och osäkert prövar vi våra steg lite närmare den andre för att se om isen ska hålla även denna gång. Vi vet inte riktigt om vi tycker om den andre eller om vi bara står ut för att vi inte har något val. men på något sätt har januari alltid varit ett slags uppvaknande ur en något drömliknande höst.
Ett slags: just det, det var så här det såg ut ja. Och sakta men säkert vågar jag mig ut ur mitt ide och ringer någon för en fika eller en drink. Kanske är det inte så farligt med frusna händer om man får komma in och värma dem någon gång då och då?
Och det är jag nog också. Trots stress och tentaångest så kunde jag slappna av lite och faktiskt försöka njuta lite av den här tiden. Vips så är den över och jobbet ska jobbas och pengar ska tjänas. När kommer jag någonsin ha så mycket tid över för mig själv och mina tankar som nu?
Insikt: Slut gnäll och va nöjd! (med norrländsk dialekt).
Det är konstigt tycker jag, att varje vinter och vår känns så ny och främmande. Som att man hunnit glömma hur det faktiskt känns. Glömt kylan som sipprar in under hur många lager kläder man än tar på sig, glömt hur det känns att sticka ner en kall hand i någon annans varma ficka, glömt hur ett rum kan förändras när man ser det ovanför an kopp rykande varm choklad.
Hösten och sommaren känns aldrig så här för mig, de är välbekanta och ofta väldigt efterlängtade. Jag och vintern har ett helt annat förhållande. Vi vet inte riktigt var vi har varandra och osäkert prövar vi våra steg lite närmare den andre för att se om isen ska hålla även denna gång. Vi vet inte riktigt om vi tycker om den andre eller om vi bara står ut för att vi inte har något val. men på något sätt har januari alltid varit ett slags uppvaknande ur en något drömliknande höst.
Ett slags: just det, det var så här det såg ut ja. Och sakta men säkert vågar jag mig ut ur mitt ide och ringer någon för en fika eller en drink. Kanske är det inte så farligt med frusna händer om man får komma in och värma dem någon gång då och då?
Kommentarer
Trackback
