Helena - Je t'adore!
Kände att jag behövde skriva ett hyllningsinlägg till min vän Helena, som nog skulle kunna vara den mest fantastiska människa jag känner.
Igår var jag och P bjudna på middag till hennes nya lägenhet vid Odenplan. Det var liten och kaotisk, med kartonger överallt, ett snett bord och bokhyllor som täckte varje väggyta. De enda "riktiga" möblerna i lägenheten var en underbar soffgrupp à la 1700-tal och svagt i bakgrunden sjöng Edith Piaf . Helena är om möjligt ännu mer frankofil än jag och till råga på allt har hon precis träffat sina drömmars fransman!
Helena var den som fick mig och P att starta vår "champagne-på-fredagar-tradition" och för det kommer jag vara henne evigt tacksam (och fattig). Så ikväll dricker vi gula änkan och äter mousse de canard på baguett! Och till huvudrätt har människan (i detta minimala kök) lagat hare! Helt fantastiskt gott! Och seriöst, hur många människor får för sig att laga hare i Stockholm? Ingen jag känner i alla fall. Ja förutom hon då förstås.
Efter middagen röker vi långa, smala, franska ciggaretter i soffgruppen, diskuterar teater och låter kultursnobbarna i oss blomma ut fullständigt! Helena, jag tror att du kan vara både min och P's själsfrände, och vi är din tillsammans!
Tyvärr så kommer nog denna underbara människa försvinna iväg till Paris för gott snart och helt ärligt så unnar jag henne det. Ingen passar bättre in i den staden än hon. Men jag kommer sakna henne. Som fan.
Det ger mig i och för sig ytterligare ett skäl att åka dit oftare!
Igår var jag och P bjudna på middag till hennes nya lägenhet vid Odenplan. Det var liten och kaotisk, med kartonger överallt, ett snett bord och bokhyllor som täckte varje väggyta. De enda "riktiga" möblerna i lägenheten var en underbar soffgrupp à la 1700-tal och svagt i bakgrunden sjöng Edith Piaf . Helena är om möjligt ännu mer frankofil än jag och till råga på allt har hon precis träffat sina drömmars fransman!
Helena var den som fick mig och P att starta vår "champagne-på-fredagar-tradition" och för det kommer jag vara henne evigt tacksam (och fattig). Så ikväll dricker vi gula änkan och äter mousse de canard på baguett! Och till huvudrätt har människan (i detta minimala kök) lagat hare! Helt fantastiskt gott! Och seriöst, hur många människor får för sig att laga hare i Stockholm? Ingen jag känner i alla fall. Ja förutom hon då förstås.
Efter middagen röker vi långa, smala, franska ciggaretter i soffgruppen, diskuterar teater och låter kultursnobbarna i oss blomma ut fullständigt! Helena, jag tror att du kan vara både min och P's själsfrände, och vi är din tillsammans!
Tyvärr så kommer nog denna underbara människa försvinna iväg till Paris för gott snart och helt ärligt så unnar jag henne det. Ingen passar bättre in i den staden än hon. Men jag kommer sakna henne. Som fan.
Det ger mig i och för sig ytterligare ett skäl att åka dit oftare!
Kommentarer
Trackback
