Vem kan segla förutan vind, vem kan ro iland med bara en åra?
Jo det kan jag!
Lovade att skriva detta inlägg i tisdags tror jag men det har varit mycket annat emellan så nu kommer det:
Förra helgen gav jag och P oss ut på de sju haven med vår lilla Magda för en solig helg i skärgården. Trodde vi...
Lagom till att vi kom ut ur skurusundet (som en gång skull gick ganska snabbt, dvs under två timmar), tornade molnen upp sig från alla håll och åskan började dåna samtidigt som den nu kolsvarta himlen lystes upp av blixtar. Inte så bra att vara ute på sjön när det blixtar. Man ska tydligen försöka hålla sig i närheten av störra båtar då så att blixten slår ner i dem istället för i den egna båten. Problemet var bara att det inte fanns några andra båtar på sjön längre.Helt plötsligt var vi helt ensamma. Och så öppnar sig himlen.
Trots regnkläder har jag aldrig varit så blöt i hela mitt liv. Tio meters fri sikt och regndroppar stora som golfbollar, vi kunde bara skratta åt det absurda i att vi inte hade något annat val än att fortsätta framåt. Vi har fortfarande ingen fungerande motor och vi låg mitt ute i farleden där vi när som helst kunde bli påkörda av en finlandsfärga. Det var kanske inte roligt egentligen. Snarare livsfarligt.
Men som man säger: efter regn kommer solsken. Och det gjorde det faktiskt! Däremot kom inte solsken OCH vind så vi låg blixtstill i ca tre timmar utan minsta vindpust. En gång blev vi faktiskt nästan påkörda av en vikingline, jag kan säga att det är väldigt svårt att väja utan varken vind eller motor. Men sånt behöver man tydligen inte bry sig om när man kör en båt stor ett höghusområde. Då är det tydligen bara att tuta och köra.
När vi tröttnat på att inte komma en millimeter framåt plockade vi fram paddeln och började ro. Det gick minst i 1 och en halv knop! Och det var bara några andra båtar som skrattade åt oss när vi "susade" förbi. Vi höll humöret uppe genom att påminna oss om hur miljövänliga vi var och fnyste åt alla stora motorbåtar som brummade förbi efterlämnandes stora bensinmoln och ännu större svallvågor som fick vår lilla sötnos att vaja åt alla möjliga håll. Motorbåtsägare är as.
Men det går faktiskt att ro en segelbåt! En paddlar (jag) och en viftar lite med rodret så man håller rätt kurs (P). Efter endast två timmars mjölksyretortyr hade vi tagit oss in i en liten vik där vi gjorde en väldigt snygg tilläggning. Klockan närmade sig nu 22 och vi var j*vligt hungriga vid det här laget. Så grillen åkte fram tillsammans med marinerade kycklingfiléer, zuchini, tomater och paprika. För omväxlings skull hade vi inte med oss någon alkohol. Det hade blivit lite mycket med Magnus och Elli på torsdagen så vi bestämde oss för att ta en hälsohelg. Gymmet på lördagmorgon och sedan ovanligt fysiskt krävande segling. Jag var ganska mör när vi kom hem kan jag säga.
Men vi hade det sjukt mysigt när vi väl fått upp maten på tallriken och satt under vårt fina kapell med panoramafönster (!) och lyssnade på en trubadur med hybris som höll hov i viken bredvid. Det kunde inte bli mycket bättre. Och dagen efter blåste det riktigt fint så efter en liten promenad in till vaxholm för lite handling och en kopp kaffe passade vi på att öva lite livräddning med fendrar. Typ svänga och inte köra på den som ligger i vattnet. P åkte runt "mig" tre gånger innan han körde på "mig" och dödade "mig". Jag räddade honom på en gång. Thats just the kind of girlfriend I am.
Lovade att skriva detta inlägg i tisdags tror jag men det har varit mycket annat emellan så nu kommer det:
Förra helgen gav jag och P oss ut på de sju haven med vår lilla Magda för en solig helg i skärgården. Trodde vi...
Lagom till att vi kom ut ur skurusundet (som en gång skull gick ganska snabbt, dvs under två timmar), tornade molnen upp sig från alla håll och åskan började dåna samtidigt som den nu kolsvarta himlen lystes upp av blixtar. Inte så bra att vara ute på sjön när det blixtar. Man ska tydligen försöka hålla sig i närheten av störra båtar då så att blixten slår ner i dem istället för i den egna båten. Problemet var bara att det inte fanns några andra båtar på sjön längre.Helt plötsligt var vi helt ensamma. Och så öppnar sig himlen.
Trots regnkläder har jag aldrig varit så blöt i hela mitt liv. Tio meters fri sikt och regndroppar stora som golfbollar, vi kunde bara skratta åt det absurda i att vi inte hade något annat val än att fortsätta framåt. Vi har fortfarande ingen fungerande motor och vi låg mitt ute i farleden där vi när som helst kunde bli påkörda av en finlandsfärga. Det var kanske inte roligt egentligen. Snarare livsfarligt.
Men som man säger: efter regn kommer solsken. Och det gjorde det faktiskt! Däremot kom inte solsken OCH vind så vi låg blixtstill i ca tre timmar utan minsta vindpust. En gång blev vi faktiskt nästan påkörda av en vikingline, jag kan säga att det är väldigt svårt att väja utan varken vind eller motor. Men sånt behöver man tydligen inte bry sig om när man kör en båt stor ett höghusområde. Då är det tydligen bara att tuta och köra.
När vi tröttnat på att inte komma en millimeter framåt plockade vi fram paddeln och började ro. Det gick minst i 1 och en halv knop! Och det var bara några andra båtar som skrattade åt oss när vi "susade" förbi. Vi höll humöret uppe genom att påminna oss om hur miljövänliga vi var och fnyste åt alla stora motorbåtar som brummade förbi efterlämnandes stora bensinmoln och ännu större svallvågor som fick vår lilla sötnos att vaja åt alla möjliga håll. Motorbåtsägare är as.
Men det går faktiskt att ro en segelbåt! En paddlar (jag) och en viftar lite med rodret så man håller rätt kurs (P). Efter endast två timmars mjölksyretortyr hade vi tagit oss in i en liten vik där vi gjorde en väldigt snygg tilläggning. Klockan närmade sig nu 22 och vi var j*vligt hungriga vid det här laget. Så grillen åkte fram tillsammans med marinerade kycklingfiléer, zuchini, tomater och paprika. För omväxlings skull hade vi inte med oss någon alkohol. Det hade blivit lite mycket med Magnus och Elli på torsdagen så vi bestämde oss för att ta en hälsohelg. Gymmet på lördagmorgon och sedan ovanligt fysiskt krävande segling. Jag var ganska mör när vi kom hem kan jag säga.
Men vi hade det sjukt mysigt när vi väl fått upp maten på tallriken och satt under vårt fina kapell med panoramafönster (!) och lyssnade på en trubadur med hybris som höll hov i viken bredvid. Det kunde inte bli mycket bättre. Och dagen efter blåste det riktigt fint så efter en liten promenad in till vaxholm för lite handling och en kopp kaffe passade vi på att öva lite livräddning med fendrar. Typ svänga och inte köra på den som ligger i vattnet. P åkte runt "mig" tre gånger innan han körde på "mig" och dödade "mig". Jag räddade honom på en gång. Thats just the kind of girlfriend I am.
Kommentarer
Trackback
