Filosofera mera!
Jag har inte kommit på någon lösning till könsmaktordningsproblemet, har inte tänkt så mycket på det alls faktiskt. Den här resan har nog bara handlat om mig.
Men jag har funderat mycket på tiden. Vad vi gör med den, hur vi ser på den etc. Jag har länge känt att tiden rinner ifrån mig, att den har en tendens att leva sitt eget liv utanför min kontroll. Att jag förlorar den när jag inte "tar tillvara på den". Men hur gör man det? Hur gör man Tiden nöjd? Kanske är det som i Underlandet där Alice får veta att tiden är en Han och att Han kan göra lite som man vill så länge man håller sig väl med honom.
När jag känner mig stressad, när jag tycker att tiden rinner iväg - vem är det jag är rädd för att göra besviken? Där nere hade jag ingen klocka, inga som helst tider att passa. Ändå infann sig en stark tidskännedom inom mig, som nästan alltid prickade rätt på några minuter. jag åt på vissa tider, jag sov på vissa tider. Annat vore väl konstigt, eller?
Våra liv bygger så oerhört mycket på tid att den blir en del av oss, den byggs in. Precis som en rytm i blodet pumpar sekunderna förbi. Som krokodilen i Peter Pan som ständigt avslöjas pga den tickamde klockan han svalt. På sätt och viss går vi alla runt med dessa klockor, som talar om för oss hur vi ska leva våra liv. Och kanske framförallt - hur vi ska göra för att passa in. Inte bara mat-och-sov-klockor utan "biologiska klockor" som talar om för oss när det börjar bli dags att bilda familj (eller kanske snarare när det börjar bli för sent...), 30-årskriser som symboliserar allt vi borde ha uppnått, allt vi borde ha gjort.
Varför är det så svårt att se The bigger picture? Att vi springer runt i ett ekorrhjul som vi själva och folk omkring oss piskar på med påhittade föreställningar om vad just jag finns till för. I ett samhälle där självförverkligande står överst på to-do-listan är det svårt att förstå hur lätt vi glömmer bort oss själva. Vad vill jag? Just nu? Och måste de val jag gör idag automatiskt påverka de valmöjligheter jag har imorgon? är det inte egentligen upp till mig? Är det inte min rättighet att göra vad jag vill med min tid? Den är ju ändå min!
Vi har inte bett om att få komma hit, men vi betraktar det som en ynnest eftersom vi inte känner till någonting annat. Därför måste vi göra någonting bra utav det, "ta vara på vår tid på jorden ty den är ack så kort". Men för vem?
När fler och fler blir sönderstressade och går in i väggen kan vi kanske konstatera att vi inte enbart gör det för vår egen skull.
Vem/vad är det vi försöker behaga?
Jag tänker exakt likadant. Försöker "fånga tiden" och blir frustrerad när den "försvinner". Lästips: Tio tankar om tid av Bodil Jönsson. Jag har visserligen inte läst hela än, men tittar i den då och då!
Kände samma sak i Australien, men tvingade mig själv att "bara vara" för jag hade verkligen INGENTING att stressa över. Tvärtom.
ojoj vad tiden gick fort nu är klockan redan tio. kanske är det INTERNET den jävla boven som stjäl vår tid!!?? för går tiden någonsin så snabbt som när man sitter vid datorn och "slösurfar"? nej, just det.
Det är mycket möjligt. Men spelar det egentligen någon roll? Vad är det vi ska göra annars som är så mycket bättre?
Undrar om vi alltdi har tänkt så lika runt själv-förvekligande och mänsklighet eller om vi har färgat av oss på varandra så att det inte längre går att säga vem som en gång tyckte och tänkte vad.
jag är dock lite mer oreflekterat glad att ha dig hemma igen.
kram
jag tror att vi smittar av oss en hel del på varandra. Men du vet ju vad de säger: great minds think alike!
Tycker också att det är väldigt skönt att ha mig hemma igen, saknade dig otroligt mycket!
Puss!!!
men usch vad larvigt att ni ska gullegulla här i ett svar på min kommentar! skärpning, håll er till sängkammarn!
så. back 2 själv kärnan: alltså, det är det som är grejen, att det inte spelar någon roll och det är sååå befriande när jag lyckas förklara det för mig själv och då plötsligt kan det hända saker som känns viktiga. dom saker jag "borde göra" blir liksom itne lika jobbiga och kravfyllda. dags att sluta dela in i "får inte göra" och "borde göra istället" och bara köra på efter behag.
Förlåt så mycket, men du måste förstå att den här bloggen utgör ca 80 % av min och P's kommunikation! vi ses så himla lite just nu, men det ska bli bättring jag lovar!
och jag håller med dig om att "borde" måste vara världens mest puckade ord. Antingen så gör man det eller så gör man det inte. Varför ha ångest över något slags mellanting?
