Feminism gör sig bäst över en bag-in-box
Igår var jag, Linn, Hanna och Ylva och såg Bitterfittan på stadsteatern. Åh! va bra det var! Var lite skeptisk till hur hon skulle kunna binda ihop alla tidshopp och minnesbilder till en pjäs, men hon gjorde det så sjukt bra. Med inspelade röster och sånger kändes det som en hel ensambel på scen, trots att det bara var en endaste. Hon gjorde boken full rättvisa och mig gjorde hon inte det minsta besviken.
Efter pjäsen åkte vi hem till Linn och åt linssoppa och drack alldeles för mycket rödvin (precis som sig bör). Jag berättade om min egen bitterfitta-resa, Ylva smällde av en konfettibomb, Hanna blev magsjuk och lite senare däckade Linn och då åkte jag hem. Hela kvällen gick jag runt med ett stort flin (kändes det som i alla fall), och tänkte att "det är ju sånt här man ska göra!". Jag tror att vi alla kände så.
Jag vill egentligen berätta mer om resan, om blickarna man får när man försöker förklara varför man åkt till Gran Canaria själv, om grannparet som grälade varje kväll, om havet, om tankarna. Men jag vet inte var jag skulle börja någonstans. Jag vet bara att jag inte är trött längre. Den inre livströttheten som allt för ofta hänger sig fast i kalla marsmornar är borta. Puts väck. Och när jag glömmer att ljuset är på väg och känner att jag är fast ska jag titta på bilderna och veta att jag klarar mig.
Jag älskar dig, och att du har kommit hem igen. jag jag lyssnar gärna på dina intryck.och du glömde nämna att du var jättefull när du kom hem igår.
en gång åkte jag ensam iväg på medelhavsö-semester. det är en av de konstigaste, tråkigaste, surrealistiska och förmodligen bästa grejerna jag gjort. och framför allt den resa som vägrar blekna bort i researkivet utan som fortfarande ligger och guppar runt i hjärnan titt som tätt. och som varit absolut svårast att göra verbal rättvisa efteråt.
du är tuff som åkte. och som vågade komma hem med alla tankar i behåll.
kram
Jag tror att det är just det som är så svårt, att komma hem med tankarna i behåll. För vi är så oerhört vana vid att ha någon att plantera våra tankar i, och när vi plötsligt är ensamma känns det som att tankarna bara far runt och inte vet vart de ska ta vägen. Det är då man ska ha penna och papper (och inte vara rädd för att prata med sig själv! hihi). Vill gärna höra mer om din resa! Vad sägs om en fika någon dag?
Kram!
Bring it on :)
Haha, vi ses på lördag va? på louie louie?
ska bli nice, hoppas att det är ok om jag tar med mig mitt högerspöke ;)
Sugen på ny Design?
Kolla in min blogg för Design Tävlingar&Beställningar.
Café Design
