Somliga går med sopiga skor...

Jag kommer dö av leda idag. Jag känner det på mig. Trots att jag valt skivor med omsorg, känner jag hur livslusten försvinner för varje sekund på det här jobbet. Nä, ok alla dagar är inte så här. Men sunday bloody sunday alltså! Jag hatar dig. Inte ens Nina hjälper.

Var på bröllopsfest igår. Den första av mina vänner har nu alltså gått och gängat sig. I Tanzania!
Ja, det blev ingen snabbvisit dit igår utan giftermålet ägde rum i Moshi i januari och bröllopsfesten för alla snåla svenskar som inte åkte ner var alltså igår. Men en exkursion blev det hur som helst. Festen ägde nämligen rum utanför Norsborg i ett hus långt ute i skogen. Problemet var att det inte gick så många bussar dit ut, och eftersom jag och P redan var två timmar sena eftersom jag var tvungen att jobba bestämde vi oss för att gå från Hallunda. Kunde ju inte vara så långt, tänkte vi. Och det var nog inte mer än tre kilometer, men i högklackat känns det betydligt längre!

När vi väl kom fram hade jag redan begynnande blåsor på hälar och tår, men efter några glas vin och x antal 90-talshits på dansgolvet glömde jag bort dem och dansade och hoppade allt vad jag förmådde. Försökte en stund barfota men strax fick the bride en klack rakt på foten (vilket ledde till blod men sinkade henne inte avsevärt, väldigt imponerande! Och Vicky: jag älskar att du dansar din porrdans även som ärbar kvinna!).

Trots underbar stämning, flödande alkohol, grym musik (ja, jag älskar 90-talet!) kände vi runt ettiden att det var dags att börja tänka på den långa hemfärden. Det skulle ta oss ca 2 timmar att komma hem och vi var flera som skulle jobba idag. Men fattiga (läs snåla) som vi är allihop bestämde vi oss för att hoppa taxin och traska den där härliga promenadsträckan igen!

Så fort jag satte ner foten på asfalten visste jag att det var en dålig idé. Det gjorde så fruktansvärt ont! Så det blev till att gå barfota hela vägen till Hallunda (vilket egentligen inte var mindre smärtsamt med tanke på ovana vinterfötter i kombination med grus). Men det var bättre än alternativet i alla fall. När vi var ca tio meter hemifrån höll jag på att ge upp, benen bara vek sig och P tittade medlidsamt på  mig och erbjörd sig att bära mig. När jag väl tagit mig in i lägenheten uppmärksammade jag blåsor både under, över och runt mina nu jättesvullna fötter. Ajajajaj!
Så idag på jobbet blev det till att jobba i sandaler, för bara tanken på att klämma in mina trasiga fossingar i ett par skor fick det att ila i magen. Vad man gör för att misshandla sin kropp...

Apropå kroppsmisshandel så har i alla fall blivit ganska bra på att ta det lugnare med sponken. De senaste tre dagarna har fyllts av alkoholrelaterade aktiviteter (mest i parker), men även på diverse uteserveringar. Och det är ju så himla trevligt! Men alla tre kvällar har jag gått hem tidigt och faktiskt inte känt mig bakis när jag vaknade en enda gång! Fantastiskt!

Börjar faktiskt tycka att det där med alkohol är ganska överskattat. Man kanske skulle kunna hålla ner det till en kväll i veckan? Det skulle nog vara en bra grej. Man kan ju hänga i parker ändå...och dricka morotsjuice eller nåt. Billigare och mycket nyttigare! Ja det ska jag testa!

Ser i mig i vitan är det med en brämhults i näven!   

Nu tillbaks till hjärndött vikande...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0