Det var en gång...

Minuterna kryper fram. Det är vinterkallt ute, men jag måste ha dörren öppen annars kommer inga kunder in. Fast det gör de inte ändå. Men jag har både kofta, handledsvärmare och halsduk och fryser ändå. Dricker smaklöst citronte som luktar friluftsstuga med kalla golv och småblommiga tapeter.
Längtar hem till min tysta lägenhet där det just nu inte finns några måsten. Längtar efter att stirra upp i taket, leta efter sprickor och ojämnheter. Sånt som man ska ta tag i. Någon gång. Men inte nu. Nu ska jag bara ligga och stirra på dem. Tills energin och värmen återvänder till min kropp. 

Kanske är det för att det är så kallt idag, som kroppen vill gå i ide? Trots tjocka dunjackor är vi kanske inte alls gjorda för det här klimatet. Då borde vi istället barrikadera dörren, sätta på tekannan och läsa högt ur valfri Tove Jansson-bok för varandra.
Tusentals värmeljus i fönstret kommer att hålla fukten borta och vi kommer aldrig frysa mer. Vi kommer överleva på knäckebrödmackor och konstiga och roliga konserver vi hittar i skafferiet, men vi kommer leva på kärlek, värme, böcker och musik. Världen kommer att glömma bort oss och vi kommer att skapa en helt egen värld under täcket. Där får bara du och jag bo, Där är du kung och jag president.

Där kommer vi leva lyckliga alla våra dagar.

image1731

Kommentarer
Postat av: P.

Fast jag vet inte om jag vill leva med dig om du är socialist?

2009-10-02 @ 15:08:41
Postat av: E

Om jag var socialist skulle jag väl knappast utse dig till kung eller hur?

2009-10-02 @ 16:55:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0