Andas in, andas ut
Jag intalar mig alltid under kvällen att livet måste levas även de helger jag måste jobba. Att jag gnäller alldeles för mycket på hur ospontana och tråkiga människor är för att jag ska kunna tacka nej till en fest när någon faktiskt ordnar en. Att om man lika gärna ska vara bakis kan man lika gärna vara det på jobbet istället för att kasta bort en ledig helg.
Nu är hösten här. Verkligen här. Och alla dagar känns värdefulla, flyktiga och gjorda för stordåd. Eller så är det bara jag som gärna vill fly en vardag av tråkiga hemtentor, vinbakfylla och trötthet som aldrig verkar gå över.
Borde vara ute med båten sådana dagar, se stockholm från vattnet när luften är så där riktigt höstkrispig att varje inandning känns som en vicks blå-reklam. Varför gör man inte saker man vet att man mår bra av?
Vips så är den här underbara tiden förbi och vi sluts in i ett sexmånader långt mörker med frusna händer och te i ensamhet.
Jag har inte plockat en enda svamp i år, inte trampat i någon mossa, inte inandats någon krispig höst-skog-luft. Inte stannat upp och bara förundrats en enda gång. Jag kastar bort min tid på saker som inte är viktiga.
Kommer jag någonsin känna att jag har full kontroll? Att jag är på väg åt rätt håll och inte bara dras med?
Åh denna årstid som jag älskar så innerligt, varför gör du mig alltid lika vemodig?
Nu är hösten här. Verkligen här. Och alla dagar känns värdefulla, flyktiga och gjorda för stordåd. Eller så är det bara jag som gärna vill fly en vardag av tråkiga hemtentor, vinbakfylla och trötthet som aldrig verkar gå över.
Borde vara ute med båten sådana dagar, se stockholm från vattnet när luften är så där riktigt höstkrispig att varje inandning känns som en vicks blå-reklam. Varför gör man inte saker man vet att man mår bra av?
Vips så är den här underbara tiden förbi och vi sluts in i ett sexmånader långt mörker med frusna händer och te i ensamhet.
Jag har inte plockat en enda svamp i år, inte trampat i någon mossa, inte inandats någon krispig höst-skog-luft. Inte stannat upp och bara förundrats en enda gång. Jag kastar bort min tid på saker som inte är viktiga.
Kommer jag någonsin känna att jag har full kontroll? Att jag är på väg åt rätt håll och inte bara dras med?
Åh denna årstid som jag älskar så innerligt, varför gör du mig alltid lika vemodig?
Kommentarer
Trackback
