Jag har världens bästa sambo. Så det så!

Ibland blir jag lite så där nyförälskad i P. Det kan vara en snabb kyss mot diskbänken då jag inser att det fortfarande pirrar till lite i magen (efter snart tre år tycker jag att det är ganska häftigt!) eller när han går med på att ställa sig och laga beuf bourgignon (säkert felstavat) när jag står bakis och hungrig på jobbet. Då älskar jag honom lite extra.

Nu längtar jag hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0