Myshelg med Kenny
Jaha, så har ännu en helg tagit slut utan att man riktigt märkte att den började. Den är min jobbhelg och eftersom jag ändå skulle jobba och inte riktigt kunde hitta på någonting annat tackade jag glatt ja till att vara barnvakt till mina nu tre små älsklingsungar: Tyra (6 år), Morris (3 1/2 år) och Penny (7 1/2 månad).
Eftersom de även har världens mysigaste föräldrar så bjöd de mig först på en jättegod middag innan de skulle iväg på sitt galej.
När jag kommer hör jag barnen skrika uppifrån lägenheten "Emelie, Emelie, Emelie!!!" och de liksom kastar sig mot hissen (som självklart stannar om man kommer åt den) och jag har aldrig i hela mitt liv fått ett så varmt mottagande någonsin! De kastade sig om mina ben och höll fast mig så att jag inte skulle kunna gå någonstans, och till och med den här lilla bebisen som jag knappt träffat sträcker glatt ut armarna mot mig. Kan helt ärligt säga att det inte finns någonting som skulle kunna få mig att må bättre än det...när det är mina egna barn kanske...
Väl inne i lägenheten hinner jag knappt ta av mig skorna innan Morris puttar ner mig i soffan och ska undersöka mig eftersom jag är sjuk (tydligen). Han har en liten doktorsväska men efter en stunds övervägande bestämmer han sig ändå för att ta fram borren, och börjar resolut men med ett gigantiskt leende borra i min mage.
Tyra lyssnar på mitt hjärta och efter en spruta verkar jag vara frisk igen. Skönt.
Efter middagen får jag mata Penny med välling som hon nöjt slörpar i sig i min famn samtidigt som hon bestämt försöker få sina små ben att fastna bakom huvudet. Hon somnar ganska fort.
Morris börjar också klippa lite sömnigt med ögonlocken och efter en saga i föräldrarnas säng sömnade han på min arm. Då smög jag och Tyra upp och satte på Kenny Starfighter och åt chips och drack coca kola. Det var sååå mysigt!
Kenny rules.
Varje gång hon tyckte att det blev läskigt kröp hon in i min armhåla och höll för öronen. Vi halvsov båda två i soffan tills jag lyfte över båda barnen till deras egna sängar och höll om dem tills de sov djupt och alla mardrömmar var borta. Jag älskar att få vara deras låtsasmamma ibland, det håller den värsta baby-klådan borta för stunden. Och det ska lära mig köra bil också!
Alltså, jag och föräldrarna bestämde att det var ett himla bra utbyte av tjänster om jag tog hand om deras barn ibland och de lät mig övningsköra med dem! Jag har ju ingen annan att köra med, vill inte direkt be P's föräldrar. Så det här blir perfa! Kanske har jag ett körkort till sommaren?
Det roligaste är att jag vet att om jag börjar övningsköra kommer P göra det nästa dag. Han är så sjukt tävlingsinriktad och kan aldrig låta mig vara bättre än honom på någonting.
Han är ute och seglar nu och gissa hur stolt han var när han ringde igår kväll och berättade att han fixat motorn - mitt ute på sjön! Ojojoj, det var inte nådigt hur nöjd han var. Känner mig som en dålig feminist när jag tänker att han gärna kan få vara bättre på motorer än vad jag är, det betyder ju att jag slipper göra't! Laga toaletter är också någonting jag är sjukt nöjd med att inte kunna. Det är klart, det är ju bara praktiskt om det faktiskt finns någon annan som kan. Hmm..tricksy...
Eftersom de även har världens mysigaste föräldrar så bjöd de mig först på en jättegod middag innan de skulle iväg på sitt galej.
När jag kommer hör jag barnen skrika uppifrån lägenheten "Emelie, Emelie, Emelie!!!" och de liksom kastar sig mot hissen (som självklart stannar om man kommer åt den) och jag har aldrig i hela mitt liv fått ett så varmt mottagande någonsin! De kastade sig om mina ben och höll fast mig så att jag inte skulle kunna gå någonstans, och till och med den här lilla bebisen som jag knappt träffat sträcker glatt ut armarna mot mig. Kan helt ärligt säga att det inte finns någonting som skulle kunna få mig att må bättre än det...när det är mina egna barn kanske...
Väl inne i lägenheten hinner jag knappt ta av mig skorna innan Morris puttar ner mig i soffan och ska undersöka mig eftersom jag är sjuk (tydligen). Han har en liten doktorsväska men efter en stunds övervägande bestämmer han sig ändå för att ta fram borren, och börjar resolut men med ett gigantiskt leende borra i min mage.
Tyra lyssnar på mitt hjärta och efter en spruta verkar jag vara frisk igen. Skönt.
Efter middagen får jag mata Penny med välling som hon nöjt slörpar i sig i min famn samtidigt som hon bestämt försöker få sina små ben att fastna bakom huvudet. Hon somnar ganska fort.
Morris börjar också klippa lite sömnigt med ögonlocken och efter en saga i föräldrarnas säng sömnade han på min arm. Då smög jag och Tyra upp och satte på Kenny Starfighter och åt chips och drack coca kola. Det var sååå mysigt!
Kenny rules.
Varje gång hon tyckte att det blev läskigt kröp hon in i min armhåla och höll för öronen. Vi halvsov båda två i soffan tills jag lyfte över båda barnen till deras egna sängar och höll om dem tills de sov djupt och alla mardrömmar var borta. Jag älskar att få vara deras låtsasmamma ibland, det håller den värsta baby-klådan borta för stunden. Och det ska lära mig köra bil också!
Alltså, jag och föräldrarna bestämde att det var ett himla bra utbyte av tjänster om jag tog hand om deras barn ibland och de lät mig övningsköra med dem! Jag har ju ingen annan att köra med, vill inte direkt be P's föräldrar. Så det här blir perfa! Kanske har jag ett körkort till sommaren?
Det roligaste är att jag vet att om jag börjar övningsköra kommer P göra det nästa dag. Han är så sjukt tävlingsinriktad och kan aldrig låta mig vara bättre än honom på någonting.
Han är ute och seglar nu och gissa hur stolt han var när han ringde igår kväll och berättade att han fixat motorn - mitt ute på sjön! Ojojoj, det var inte nådigt hur nöjd han var. Känner mig som en dålig feminist när jag tänker att han gärna kan få vara bättre på motorer än vad jag är, det betyder ju att jag slipper göra't! Laga toaletter är också någonting jag är sjukt nöjd med att inte kunna. Det är klart, det är ju bara praktiskt om det faktiskt finns någon annan som kan. Hmm..tricksy...
Kommentarer
Trackback
