3xfilm
Det har blivit mycket film den senaste tiden. Känns som att det är det enda vettiga man kan ägna sig åt i det här skitvädret.
Vi började med den här:
A serious man av bröderna Coen. Den var...wierd. Jag gillar bröderna Coens subtila minimalistiska berättarteknik men efter den här filmen kände jag mig mest förvirrad. Stackars Larry ställs inför ett antal kniviga dilemman både på jobbet och i det privata. Likt bibelns Job vänder han sig uppåt för vägledning och guidning, men bemöts av stängda dörrar och likgiltighet. Det verkar vara jobbigt att vara jude. Ungefär så mycket förstod jag.
Den andra filmen blev Guy Richies Sherlock Holmes, som jag hade ganska låga förväntningar på. Tyckte att trailern doftade kalkon och Robert Downey Jr verkade mest springa runt och leverera oneliners. Men jag blev positivt överraskad! Kanske inte ett filmiskt mästerverk men helt klart underhållande. Kemin mellan Holmes och Watson (Jude Law) är riktigt bra på sina ställen. Klart sevärd!
Men den bästa var helt klart denna:
En journalist (Ewan McGregor) bestämmer sig för att bevisa för sin fru (som lämnat honom för hans redaktör) att han är värdig, modig och manlig och allt sånt där genom att bege sig till Irak och dokumentera...nåt...vad som helst. Han stöter på en gammal soldat, men inte vilken soldat som helst. Lyn (George Clooney), en pensionerad Jedi-soldat som tränats i mental combat av en helt underbar Jeff Bridges. Han är nu på ett eget uppdrag och McGregor dras med på sitt livs äventyr. Hela filmen är en enda lång LSD-tripp och huruvida det någonsin verkligen funnits ett uppdrag bli aldrig helt fastställt. George Clooney är som vanligt brilljant och filmen lämnade mig varm och lite fuzzy inuti.
Se den!
Vi började med den här:
A serious man av bröderna Coen. Den var...wierd. Jag gillar bröderna Coens subtila minimalistiska berättarteknik men efter den här filmen kände jag mig mest förvirrad. Stackars Larry ställs inför ett antal kniviga dilemman både på jobbet och i det privata. Likt bibelns Job vänder han sig uppåt för vägledning och guidning, men bemöts av stängda dörrar och likgiltighet. Det verkar vara jobbigt att vara jude. Ungefär så mycket förstod jag.
Den andra filmen blev Guy Richies Sherlock Holmes, som jag hade ganska låga förväntningar på. Tyckte att trailern doftade kalkon och Robert Downey Jr verkade mest springa runt och leverera oneliners. Men jag blev positivt överraskad! Kanske inte ett filmiskt mästerverk men helt klart underhållande. Kemin mellan Holmes och Watson (Jude Law) är riktigt bra på sina ställen. Klart sevärd!
Men den bästa var helt klart denna:
En journalist (Ewan McGregor) bestämmer sig för att bevisa för sin fru (som lämnat honom för hans redaktör) att han är värdig, modig och manlig och allt sånt där genom att bege sig till Irak och dokumentera...nåt...vad som helst. Han stöter på en gammal soldat, men inte vilken soldat som helst. Lyn (George Clooney), en pensionerad Jedi-soldat som tränats i mental combat av en helt underbar Jeff Bridges. Han är nu på ett eget uppdrag och McGregor dras med på sitt livs äventyr. Hela filmen är en enda lång LSD-tripp och huruvida det någonsin verkligen funnits ett uppdrag bli aldrig helt fastställt. George Clooney är som vanligt brilljant och filmen lämnade mig varm och lite fuzzy inuti.
Se den!
Kommentarer
Trackback
