Dömt att misslyckas
Var tog energin vägen? Solen lyser, jag är inte bakis ändå finns det ingenting som kan dra mig ur soffan just nu. P tycker att vi borde gå till gymmet, det borde vi. Ingen av oss har varit där på månader. Jag fryser bara av tanken att lämna lägenheten. Skulle kunna tänka mig att kila upp på götgatsbacken och införskaffa en ny Haruki Murakami-roman för att sedan snabbt sjunka ner i badkaret.
Imorgon är det måndag igen, det har gått två veckor på den nya kursen och jag har hittills läst tolv sidor i kurslitteraturen. Lyckades dock ändå låta någolunda insatt på seminariet i torsdags, men det är väl för att vi redan läst mer eller mindre samma kurs två gånger tidigare. Kan bara inte engagera mig denna gång. Tror att fallet från makron blev för långt. Insåg att jag behöver lite piska för att prestera. Och jag presterade bra! Fick mitt första A och gav upp ett spontant glädjetjut när jag såg tentaresultatet. Det känns för jävla meningslöst att gå från det till att diskutera värdet av enkätundersökningar och olika perspektiv på demokrati. Jag ska inte bli statsvetare, antagligen inte forskare heller. kommer alltså antagligen aldrig använda mig av några jävla enkäter. Kan inte låta bli att känna att jag bara slösar bort tid och csn-pengar. Ska det vara så himla svårt att få göra någonting som känns meningsfullt? Eller kan man skapa mening i någonting på egen hand? Hur meningslöst det än känns?
Det här är tamejfan den segaste delen av året. Av någon anledning krävs det av en att man ska ta tag i allting med ny energi, nya tag. Jobb, skola, träning you name it. Men varifrån skulle den energin komma ifrån är det tänkt egentligen? De där fyra lediga dagarna mellan jul och nyår? Från det kompakta mörkret och den isolerande kylan? Inte konstigt att alla människor misslyckas med sina nyårslöften, förutsättningarna för att lyckas finns ju inte alls där. För att ändra ett beteende, bryta dåliga vanor, ta tag i saker etc krävs ju energi och ork. Var skulle vi få den ifrån?
Imorgon är det måndag igen, det har gått två veckor på den nya kursen och jag har hittills läst tolv sidor i kurslitteraturen. Lyckades dock ändå låta någolunda insatt på seminariet i torsdags, men det är väl för att vi redan läst mer eller mindre samma kurs två gånger tidigare. Kan bara inte engagera mig denna gång. Tror att fallet från makron blev för långt. Insåg att jag behöver lite piska för att prestera. Och jag presterade bra! Fick mitt första A och gav upp ett spontant glädjetjut när jag såg tentaresultatet. Det känns för jävla meningslöst att gå från det till att diskutera värdet av enkätundersökningar och olika perspektiv på demokrati. Jag ska inte bli statsvetare, antagligen inte forskare heller. kommer alltså antagligen aldrig använda mig av några jävla enkäter. Kan inte låta bli att känna att jag bara slösar bort tid och csn-pengar. Ska det vara så himla svårt att få göra någonting som känns meningsfullt? Eller kan man skapa mening i någonting på egen hand? Hur meningslöst det än känns?
Det här är tamejfan den segaste delen av året. Av någon anledning krävs det av en att man ska ta tag i allting med ny energi, nya tag. Jobb, skola, träning you name it. Men varifrån skulle den energin komma ifrån är det tänkt egentligen? De där fyra lediga dagarna mellan jul och nyår? Från det kompakta mörkret och den isolerande kylan? Inte konstigt att alla människor misslyckas med sina nyårslöften, förutsättningarna för att lyckas finns ju inte alls där. För att ändra ett beteende, bryta dåliga vanor, ta tag i saker etc krävs ju energi och ork. Var skulle vi få den ifrån?
Kommentarer
Trackback
