Frusna fötter
Står alldeles för tidigt på jobbet igen. Denna gång med i alla fall hela 17 grader i butiken! Är lite bitter efter att jag jobbat trettondagen i 11-graders kyla och sen vaknat upp med lungkramp (ja, så kändes det faktiskt) och torrhosta. Inte ok faktiskt. Men sen dess har några nya element inhandlats och jag har bunkrat på mig raggisar, tjockkoftan och yllehalsduken. Kanske överlever jag. Kanske inte.
Insåg hur snabbanpassade vi svenskar är när alla började jubla över värmen i torsdags när temperaturen steg till hela -8 grader. Vi kräver inte så mycket, bara att det är lite mindre vidrigt än föregående dag. Fint på något sätt.
Ikväll tänker jag i alla fall värma mig med P's grymma gulasch. Och skumpa! Det kanske inte värmer kroppen men det värmer ta mig fan själen. Magnus och Cecilia kommer över på middag. Det var faktiskt rätt länge sen vi hostade middag (tro det eller ej) och nu börjar jag sakna det. Matlagningsintresset dog lite mer efter varje abba sillburk som öppnades under julhelgen och en skral kassa har inte hjälpt upp det hela heller. Matbloggen har inte uppdaterats sen i början på december och trots att jag handlar hela tiden (känns det som) finns det aldrig någonting hemma. Surkål är det jag och P levt på senaste tiden. Bara att öppna burken, ner i en kastrull och värma.
Men kanske är det bara vintern. Jag och Elli pratade om det över te på blå lotus i förrgår: det finns liksom ingen energi över. Allt går åt till att hålla värmen och vänta på bättre tider. Ingenting som skulle behöva bli gjort blir gjort. Tröttheten är övermäktig.
Så om ni har lite energi över - påminn mig om att våren kommer. För just nu har jag inget minne av den.
Insåg hur snabbanpassade vi svenskar är när alla började jubla över värmen i torsdags när temperaturen steg till hela -8 grader. Vi kräver inte så mycket, bara att det är lite mindre vidrigt än föregående dag. Fint på något sätt.
Ikväll tänker jag i alla fall värma mig med P's grymma gulasch. Och skumpa! Det kanske inte värmer kroppen men det värmer ta mig fan själen. Magnus och Cecilia kommer över på middag. Det var faktiskt rätt länge sen vi hostade middag (tro det eller ej) och nu börjar jag sakna det. Matlagningsintresset dog lite mer efter varje abba sillburk som öppnades under julhelgen och en skral kassa har inte hjälpt upp det hela heller. Matbloggen har inte uppdaterats sen i början på december och trots att jag handlar hela tiden (känns det som) finns det aldrig någonting hemma. Surkål är det jag och P levt på senaste tiden. Bara att öppna burken, ner i en kastrull och värma.
Men kanske är det bara vintern. Jag och Elli pratade om det över te på blå lotus i förrgår: det finns liksom ingen energi över. Allt går åt till att hålla värmen och vänta på bättre tider. Ingenting som skulle behöva bli gjort blir gjort. Tröttheten är övermäktig.
Så om ni har lite energi över - påminn mig om att våren kommer. För just nu har jag inget minne av den.
Kommentarer
Trackback
